Den islamiska kalendern

Den islamiska tideräkningen börjar från året Hedyra - dvs. Profeten Muhammads (frid över honom) utvandring från Mekka till Medina - vilken inträffade den 8 Rabi' al-Avnval, år 1 e.H. (efter Hdidyra). Denna tideräkning antogs på Alis förslag under Umars kalifat, år 16 e.H. Innan dess fanns det ingen faststånd tideräkning i Arabien. Den 1 Muharram, det islamiska kalenderårets första dag, firas nu allmänt av muslimer som Hidjra-dagen, fastän Hidjra-dagen i själva verket inträffar den 8:e Rabi' al-Awsval.

Den islamiska kalendern är baserad på månens kretslopp runt jorden. En månad räknas från nymåne till nymåne. Eftersom månens olika faser upprepar sig med ett intervall på 29 dagar, 12 timmar och 44 minuter, med en variation på 1/2 dag, består en månmånad av antingen 29 eller 30 dagar. Följaktligen har samma månad - t ex Ramadan - 29 dagar en del år och 30 dagar andra år. Då det är 12 månader på ett år, uppgår antalet dagar i ett månår alltid till 353, 354 eller 355. Alla månårets dagar förflyttar sig bakåt i solåret och fullbordar sin cykel på ungefär 33 år. Den 1 januari 1986 e.Kr. motsvarar den 20 Rabi' al-Akhir 1406 e.H.
Månaderna i den islamiska kalendern är följande:

Fredag (Jumu’ah)

Fredag - Yaum al-Jumu'ah (samlingsdagen) på arabiska - är dagen för den obligatoriska samlingsbönen och har följaktligen en speciell religiös och social betydelse för muslimerna. Trots att det är bättre att be alla de dagliga bönerna kollektivt, är det inte nödvändigt. Däremot är det obligatoriskt (Fard) för varje vuxen manlig muslim att iaktta fredagens samlingsbön. För kvinnor är det valfritt. När man gör sig i ordning för Jumu'ah -bönen, bör man ta sig en dusch eller ett bad på morgonen, sätta på sig rena kläder och avstå från att äta mat som ger dålig andedräkt, som lök eller vitlök. I muslimska länder utförs fredagsbönen alltid i moskéer. I det här landet, där det finns mycket få moskéer, är emellertid alla platser som folk samlas på lämpliga för ändamålet. Det är en plikt för muslimer som bor i ett samhälle att ordna något permanent arrangemang för Jumu'ah-bönen.

Jumu'ah-bönen leds, som varje annan samlingsbön, av en imam (ledare), som väljs ur gruppen. Bönen föregås av en predikan (kåtbad) av imamen, som leder bönen. Predikan är en del av dyrkan och under den skall ingen be eller prata, utan koncentrera sig helt på talaren. Predikan består av två delar med en kort paus emellan. Aktuella frågor, muslimers problem (lokala eller universella), kommentarer eller förklaringar av delar ur Koranen eller religiösa bruk, är passande ämnen for en predikan. Fredagspredikningarna har varit och skall fortsätta att vara ett medel att undervisa muslimerna i deras skyldigheter och förpliktelser, att hålla dem a jour med aktuella frågor och att stärka de religiösa banden mellan de troende. En predikan skall börja och sluta med lovprisning av Gud, välsignelser över profeten (frid över honom) och en bön för alla muslimer.

Eftersom fredagen för muslimerna är dagen för kollektiv dyrkan. kan den påminna om sabbaten eller söndagen i judendomen och kristendomen. Likheten är dock snarare skenbar än verklig. Grunden för iakttagandet av sabbaten i dessa religioner, har uppkommit ur föreställningen att Gud, Skaparen, "vilade" på den sjunde dagen, efter sex dagars arbete med att fullborda himlarna och jorden. Därför skall också människan vila, av aktning och vördnad för Skaparens "vilab (se Esodus 20:8-11). Denna föreställning strider fundamentalt mot Islams läror. Gud den Allsmäktige blir inte trött och kräver ingen vila från sitt warbete". Det finns ingen sabbat i den meningen i Islam. Muslimerna kan sköta sina vanliga affärer före och efter fredagsbönen. Gud säger i Koranen:
"I, som tron,då man kallar till bön på fredagen, så skynden åstad att åkalla Gud och låten köpskapen vara! Detta är bäst för eder, om I haven kunskap. Och när bönen är slut, så spriden er på jorden och saken skaffa eder något av Guds ynnest och åkallen Honom träget, för den händelse I månden vara lyckliga!" (Koranen 62:9-10).

Högtider i enlighet med sunna

Eid al-Fitr (högtiden efter Ramadans avslutning) och
Eid d-Adha (offerhögtiden efter pilgrimsfärdens avslutning). Eid betyder"en återkommande lycka eller festglädje". Eid al-Fitr firas den 1 Shawwal, efter fastemånaden Ramadan, och Eid al-Adha firas den 10 Dhu-l-Hijjah, efter Hajj (pilgrimsfärden till Mekka).
När profeten (frid över honom) kom till Medina, fann han att folket i staden firade många högtider. Han avskaffade dessa hedniska sedvänjor och sade till muslimerna, att Gud endast hade föreskrivit två högtider för dem - de två Eid. Dessa två högtider är dagar av tacksägelse och glädje för varje muslim, såväl som för det muslimska samhället i stort. På Eid al-Fitr firar man avslutningen av fastemånaden Ramadan och på Eid al-adha avslutandet av Hajj. Både fastan och pilgrimsfärden är handlingar av dyrkan, som företas endast för Guds skull (för en utförligare redogörelse, se enhet 4: Fasta, och enhet fia: Pilgrimsfärd).

Trots att Eid-högtiderna ger anledning till fröjd och glädje, ger de sannerligen inte anledning till lättsinne, frosseri eller nöjeslystnad. Den glädje vi känner på Eid, är den andliga glädjen över att ha fullbordat det Gud har befallt oss, nämligen att visa disciplin och fromhet samt att ägna oss åt kollektiv dyrkan. De två Eid-dagarna börjar med bön (saldt). Sedan ägnar man dagen åt att ge allmosor, besöka vänner och släktingar och utbyta hälsningar och gåvor. Eids anda är fridens och förlåtelsens anda. vid dessa tillfällen skall man glömma bort allt agg man hyser mot sina medmänniskor, om man inte redan har gjort det. På Eid börjar man om på nytt i sina relationer med andra, i en broderlig anda.

Tiden för Eid-bönen är mellan soluppgången och middagen och den utförs liksom fredagsbönen alltid kollektivt. Om kvinnor föredrar att be i hemmet, kan de dock göra det. Innan man kommer till bönen skall man ta sig ett bad och ta på sig rena kläder. Eid-bönen består av två rak'at med sex till sexton extra takbir (uppläsning av "Allahu Akbar" - Gud är Störst), som följs av en predikan (khutba) i två delar, liknande fredagspredikan. I predikan på Eid al-Fitr ska imamen dra församlingens uppmärksamhet till skyldigheten att betala sadaqat al-fitr (allmosa, se enhet 4: Fasta). I predikan på Eid alradha skall han understryka plikten att offra. Offret av ett lamm eller ett får (för ett hushåll) eller en ko (för sju hushåll) skall göras på Eid-dagen eller på de två efterföljande dagarna, dvs. den 10:e, ll:e eller 12:e Dhu-l-Hijjah. En tredjedel av köttet tas omhand av hushållet, medan återstoden distribueras olagat bland de fattiga och sändes som gåva till släkt och vänner.