Islam har proklamerat några universella fundamentala rättigheter för människan och dessa skall upprätthållas och respekteras under alla omständigheter. För att slå vakt om dessa rättigheter erbjuder Islam inte bara juridiska garantier utan även ett mycket effektivt moraliskt system. Vadhelst som leder till individens eller samhällets välfärd är följaktligen något moraliskt gott, och vadhelst som är skadligt är något moraliskt ont. Islam lägger så stor vikt vid kärleken till Gud och kärleken till medmänniskan att den varnar för överdriven formalism. Vi läser i Koranen: "Fromheten består ej däri, att ni vänder era ansikten mot östan eller västan, utan fromheten finns hos dem som tror på Gud, den yttersta dagen, änglarna, skriften och profeterna och bortger sin egendom, hur kär de än håller dem, åt sina anförvanter, åt faderlösa, fattiga, vägfarande och tiggare och för slavars frigivande samt förrättar bönen, ger allmosan och uppfyller sitt avtal, då de ingått avtal, de tåliga i sorgen, motgångens och nödens tid; det är dessa som är rättfärdiga, ja, dessa är de gudfruktiga." (Koranen 2:177).
Vi har i dessa verser fått en vacker beskrivning av den rättfärdiga och gudfruktiga människan. Hon bör lyda nyttiga bestämmelser, men det är kärleken till Gud och till medmänniskan som är viktigast. Det finns fyra huvudpunkter:

Detta är den norm enligt vilken varje typ av uppförande bedöms och klassificeras som gott eller dåligt. Denna bedömningsnorra erbjuder den medelpunkt, omkring vilken hela det moraliska beteendet bör röra sig. Islam syftar till att övertyga människan om att det är Gud som hon har att göra med, och Gud ser henne alltid och på varje plats. Hon kan gömma sig för hela världen, men inte för Honom. Hon kan lura alla människor, men hon kan inte lura Gud. Hon kan fly från vem som helst, men inte från Gud.

Genom att sätta Guds välbehag som målet för människans liv, har Islam alltså fastställt högsta tänkbara moraliska normer. Detta öppnar obegränsade möjligheter för mänsklighetens moraliska utveckling. Genom att göra den gudomliga uppenbarelsen till primär källa för kunskapen, ger Islam beständighet och stabilitet till moraliska normer, vilka erbjuder skäligt utrymme för genuina regleringar och jämkningar, men sätter stopp för förvanskningar, vilda variationer, automatisk relativism, och moralisk obeständighet. I kärleken till Gud och fruktan för Honom ger Islam en grund för handlandet, som kommer att få människan att lyda den moraliska lagen, även om hon inte utsätts för något yttre tryck. Genom tron på Gud och Domens dag ger Islam människan kraft och förmåga att med uppriktighet och allvar vinnlägga sig om ett moraliskt uppträdande.

Islam försöker inte genom något falskt sinne för originalitet eller modernism upprätta några nya moraliska värden och den söker inte heller förminska vikten av de välkända etiska normerna eller utan anledning ge överdriven vikt åt vissa av dem och försumma andra. Den tar upp samtliga erkända moraliska värden och ger med sinne för balans och proportion var och en av dem en passande plats och funktion i sin totala livsåskådning. Den vidgar utrymmet för människans individuella och kollektiva liv - hennes familjeliv, hennes medborgerliga uppförande samt hennes aktiviteter inom det politiska, ekonomiska, Juridiska, utbildningsmässiga och sociala området. Den täcker hennes liv från hemmet till samhället, från matbordet till slagfältet och fredskonferenserna, ja, bokstavligen från vaggan till graven. Inget livsområde har m.a.o. undantagits från den universella tillämpningen av Islams moraliska principer. Den sätter moralen högst och garanterar att livets angelägenheter inte styrs av egoistiska önskningar och småskurna intressen utan av etikens normer.

Islam föreskriver människan ett levnadssätt som är baserat på allt som är gott och fritt från allt som är ont. Den uppmanar inte människorna att bara praktisera dygden utan även att upprätta den och utrota lasten, att påbjuda det goda och förbjuda det onda. Den vill att samvetets domutslag skall råda och att lasten inte skall triumfera på bekostnad av de moraliska värdena. De som hörsammar denna uppmaning samlas i en muslimsk gemenskap. Det enda bakomliggande syftet med utformningen av denna gemenskap (hum mas är att den skall utgöra en organiserad strävan efter att upprätta. och påbjuda det goda samt undertrycka och utrota ondskan. Vi skall här presentera några av Islams grundläggande moraliska principer för skilda aspekter av en muslims liv. De täcker ett stort område av en muslims personliga moraliska uppträdande och av hans sociala plikter.

Gudsfruktan

Koranen nämner denna som en muslims främsta egenskap. "Den förnämste av er inför Gud är den gudfruktigaste bland er." (Koranen 49:13).
Ödmjukhet, blygsamhet, kontroll av passioner och önskningar, sannfärdighet, redbarhet, tålamod, orubblighet och att man håller sina löften är moraliska värden som gång på gång understryks i Koranen. Läs t ex. följande verser:

På ett sätt som sammanfattar en muslims moraliska beteende, sade profeten (frid över honom): "Min Herre har givit mig tio befallningar: att alltid vara medveten om Gud, både enskilt och offentligt, att tala rättvist vare sig jag är arg eller nöjd, att visa måttfullhet både när jag är rik och när jag är fattig, att åter göra mig till vän med dem som brutit vår vänskap, att min tystnad skall fyllas av tankar, att min blick skall innehålla en förmaning och att jag skall påbjuda det som är rätt."

Sociala plikter

Islams lära beträffande sociala plikter är baserad på godhet och hänsyn mot andra. Eftersom en rent allmän uppfattning att vara god lätt glöms bort i specifika situationer, lägger Islam tonvikten på speciella handlingar och definierar skyldigheter och rättigheter inom olika förhållanden. I en vidgande cirkel av relationer har vi alltså först plikter mot vår omedelbara familj - föräldrar, make eller maka och barn - och sedan till övriga släktingar, grannar, vänner och bekanta, faderlösa och änkor, samhällets behövande, övriga muslimer, alla våra medmänniskor och djur.

Föräldrar

Respekt för och omtanke om föräldrarna betonas starkt i den islamiska läran och är en mycket viktig del av uttrycket för den muslimska tron. "Din Herre har bestämt att ni ej skall dyrka någon annan än Honom. Dina föräldrar skall du också behandla väl, vare sig blott den ena eller båda tillbringar sin ålderdom hos dig. säg ej "fy" åt dem och var ej ovänlig mot dem, utan tala vördnadsfullt till dem." (Koranen 17:23-24).

Övriga släktingar

"Ge din anförvant hans rätt, så och den fattige och den vägfarande men hemfall ej åt slöseri. (Koranen 17:26).

Grannar

Profeten (frid över honom) har sagt: Den är inte troende som fyller sin mage, medan hans granne är hungrig" och Den är inte troende, vars grannar inte går säkra för hans kränkande uppförande.
" Enligt Koranen och Sunna gäller en muslims moraliska ansvar inte bara hans föräldrar, släktingar och grannar utan utsträcker sig till hela mänskligheten, djuren samt de nyttiga träden och växterna. Att jaga fåglar eller andra djur för jaktens egen skull är t.ex. förbjudet. Det är likaledes förbjudet att hugga ned fruktbärande träd och växter om det inte är absolut nödvändigt.

På de grundläggande etiska principerna bygger alltså Islam upp ett högre moraliskt system, genom vilket mänskligheten kan förverkliga sin största potential. Islam renar själen från egoism, tyranni, lättsinnighet och disciplinbrist. Den skapar gudfruktiga människor som är hängivna sina ideal, fromma, nyktra, disciplinerade och kompromisslösa när det gäller lögn. Den medför känslan av moraliskt ansvar och lär människan självkontroll. Den leder till godhet, generositet, barmhärtighet, medkänsla, frid, skrupulös rättvisa och sannfärdighet gentemot hela skapelsen och i alla situationer. Den utvecklar goda egenskaper från vilka bara det goda kan väntas.

---