Allt detta räcker för att påstå att: a) Det kan inte sägas att utvandringen kom före en 'Ramesses' blev farao (11 kungar i Egypten hade detta namn). b) Moses föddes under regeringen av den farao som byggde städerna Ramesses och Pithom dvs farao Ramesses II. c) Under tiden Moses var i Midian dog Ramesses II. Fortsättningen av Moses historia var under Merneptahs tid, alltså Ramesses IIs efterföljare. Bibeln ger andra mycket viktiga data som stöder en placering av utvandringen under dessa faraoners tid. Det finns påståenden att Moses var 80 år gammal vid utvandringen: 'Moses var 80 år gammal och Aaron 83 år gammal när de talade med faraon' (Exodus 7, 7). Bibeln säger (Exodus 2, 23) också att den farao som regerade när Moses föddes, dog när Moses var i Midian fast texten fortsätter utan att säga någonting om någon ändring av kungens namn.
Dessa två stycken innebär att åren under vilka de två faraonerna regerade måste har varit minst 80 år. Egyptologer uppskattar att Ramesses II regerade under 67 år. För Merneptah har de inte kunnat ge perioden för hans regering eller hur och varför den slutade. Trots att de kronologiska data är oexakta, stämmer ingen annan period under det nya konungariket överens med den bibliska berättelsen i vilken två successiva regeringar (med undantag av Ramesses II och Merneptah) var lika med eller mer än 80 år. Allt pekar på att Moses föddes i början av Ramesses IIs regering och var vid liv när Ramesses II dog efter 67 års regering. Moses blev talesman för judarna i Egypten när de förhandlade med Merneptah. Moses ledde uttåget som i sin tur ledde till Meneptahs död. Allt detta stämmer bra med vad som finns i skrifterna om Moses barndom. Teorin stämmer bra med Koranen och strider bara mot ett påstående i Bibeln, som är i Kungab. I 6, 1 (obs. denna bok är inte inkluderad i Torah). Fader de Vaux ifrågasätter de historiska data i den här delen av Gamla Testamentet som daterar Exodus i relation till konstruktionen av Salomos tempel. Att de kan ifrågasättas gör det omöjligt att behålla dem som argument mot teorin som beskrevs ovan.
Problemet med steninskriptionen från år 5 av Merneptahs regering.
Texten på den välkända inskriptionen från det femte året av Merneptahs regering tros av många kritiker vara argument mot teorin ovan i vilken förföljelsen av judarna ledde till Merneptahs död. Inskriptionen är av stort intresse eftersom den representerar det enda hieroglyfiska dokument som innehåller ordet Israel (ordet följs av en beskrivning som definitivt betyder samhälle eller grupp). Inskriptionen är från första delen av Meneptahs regering och hittades vid Thebes i faraons grav. Den är en beskrivning av hans segrar över grannländerna och i synnerhet Israel. Ordet 'Israel' antyder att judarna redan hade etablerat sig i Kanaan före det femte året av Merneptahs regering och följaktligen att uttåget redan hade ägt rum.
Detta argument är inte hållbart då det betyder att det inte kunde varit judar i Kanaan samtidigt som det var judar i Egypten. Enligt fader de Vaux 'i södra delarna är det oklart när samhälle relaterade till israeliterna bosatte sig i Kades-regionen: Det härrör från en tid före uttåget.' Han tar hänsyn till att vissa grupper hade lämnat Egypten före uttåget. 'Apiru' eller 'Habiru' som ibland knyts ihop med israeliter var redan i Syrien-Palestina långt före uttåget: det finns dokumenterat bevis på att Amenophis II hämtade 3600 fångar därifrån. Existensen av steninskriptionen som kommer från det femte året av Meneptahs regering förringar inte på något sätt den nuvarande teorin. Dessutom är det ett faktum att ordet Israel i historien om det judiska folket inte har någon anknytning till begreppet att Moses och hans anhängare bosatte sig i Kanaan. Ordets ursprung är: Enligt Genesis (32, 29) är Israel andra namnet på Jakob, son av Isaac och sonson av Abraham. Därför kom namnet några hundra år före Moses. Att det citeras i steninskriptionen från Merneptahs regering utgör inte argument för teorin att utvandringen skedde före femte året av Meneptahs regering. Numera vet vi att Israels inträde i historien föregicks av en lång formationsperiod av 8 eller 9 sekler. Denna period kännetecknas av att många semi-nomadiska grupper, särskilt Amoriter och Arameer, bosatte sig i regionen. Under samma period kom patriarkerna bland andra Abraham, Isaac och Jakob-Israel. Andra namnet på den sistnämnde användes för den ursprungliga grupp som existerade från 931 eller 930 till 721 år före Kristus.