  
|
|
|
1. Varför säger Jesus att: "Fadern är större än jag."? (Johannes 14:28)
2. Om den dagen och timmen då domedagen inträder säger Jesus att han inte känner till utan bara Fadern vet detta (Markus 13:32). Hur kommer det sig att Jesus som du säger är Gud inte vet när timmen och dagen är inne?
3. Menar du att när Jesus "korsfästes", så var det samma sak som att Gud blev "korsfäst"?
4. Vi är båda överens om att Jesus var tvungen att gå på toaletten. Menar du att Gud går på toaletten?
5. Det är Fadern som har sänt Jesus (Johannes 12:49). Hur kan Gud (Jesus) sända Gud?
6. "Våra fäders Gud, har förhärligat sin tjänare Jesus..." (Apostlagärningarna 3:13). Hur kan Jesus vara Guds förhärligade tjänare och Gud samtidigt?
7. Jesus sa på "korset": "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Markus 15:34). Menar du att Gud (Jesus) har övergivits av Gud?
8. Hur kan du säga att Jesus är Gud när han omnämns som Guds son?
9. Vi är båda överens om att Jesus brukade sova. I Bibeln står det att "...han (Gud) slumrar inte, han (Gud) sover inte." Hur kommer det sig att Jesus som du säger är Gud, sover?
10. Hur kan du säga att Jesus är Gud när han omnämns som "människan Kristus Jesus" (1 Timotheosbrevet 2:5)
"De första kristna inbillade sig aldrig att Jesus skulle vara någon slags förklädd gud, eller Guds son i annat än den bildliga mening som vi alla är det. Jesus själv skulle nog ha ansett det för den yttersta händelse att hålla någon för Guds köttsliga son. Tvärtom kallar han sig i de tre första evangelierna (och de är de enda som kan ställa anspråk på någon historisk sanning) konsekvent för Människosonen, på arameiska bar nascha, ett på detta språk vanligt uttryckssätt, som betyder så mycket som "jag som bara är människa", eller "jag, människans representant". Visserligen talar han rätt ofta om Gud som "min fader i himmelen", men ännu oftare om Gud som "min fader i himmelen", men ännu oftare står där "eder fader, som är i himmelen". Den s.k. Herrens bön som allmänt lästes i de första kristna församlingarna och sannolikt i de esseiska redan innan Jesus var född, började ju också med orden Fader vår, utan att de bedjande gör anspråk på något slags undantagsfödsel." (Kristendomens uppkomst av Ebbe Linde, sid 47-48)