En ung man i USA skaffade sig nyligen ett exemplar av den engelska bibelöversättningen Konung Jakobs bibel i den tron att det inte fanns några fel i den. När han så en dag bläddrade igenom ett gammalt nummer av bildtidningen Look, fick han syn på en artikel med rubriken "Sanningen om bibeln", där det bland annat stod att redan år 1720 menade en engelsk auktoritet att det fanns åtminstone 20.000 fel i de två utgåvorna av Nya testamentet som vanligen läses av protestanter och katoliker. Bibelforskare i vår tid menar att felen förmodligen uppgår till 50.000."Den unge mannen fick en chock. Hans tro på bibelns tillförlitlighet hade rubbats. "Hur kan bibeln vara trovärdig, om den innehåller tusentals grova motsägelser och fel?" undrar han.

Vi måste ha klart för oss, att författarens avsikt med att lägga fram stoffet i artikeln i Look för den 26 februari 1952 var att visa varför de lärda har intensifierat den kritiska granskningen av gamla handskrifter. Hans artikel handlar alltså egentlligen om de fel som har smugit sig in i texten och inte om bibelns tillförlitlighet över huvud taget. Han anför de grövsta felaktigheterna, och när han så säger att en del forskare anser att Konung Jakobs bibel innehåller 50.000 fel, ger han läsaren det intrycket, att 50.000 sådana grova fel finns i bibeln, och detta är naturligtvis inte alls sant. De flesta av dessa så kallade fel har rättats till av nutida översättare. De återstående felen är av ytterst ringa betydelse (?) och inverkar endast mycket oväsentligt (Gör det verkligen inte det?) på den bibliska textens äkthet.

Artikeln börjar med en fråga: "Hur exakt är den bibel vi nu har att läsa? Författaren säger emellertid ingenting i hela artikeln till svar på frågan. Men om han hade gjort det, hade han måst säga att bibeln som helhet är exakt, sann och autentisk, äkta.

Men hur är det med en del andra saker, som artikeln omnämner, sådana som "Fanns det verkligen på Jesu tid en äktenskapsbryterska, vars anklagare strängt tilltalades med orden: "Den av eder, som är utan synd, han kaste första stenen på henne"...? Sade Jesus verkligen: "Gån ut i hela världen och prediken evangelium..." eller: "Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst"...? Skrev Johannes själv de ord, som hänsyftar på den heliga treenigheten och som tillskrivs honom? På grundval av de upplysningar, som vår tids lärda vunnit, är troligen svaret på var och en av dessa frågor "Nej". Ochså på denna punkt har artikelförfattaren, Hartzell Spence, edast delvis rätt.

Det avsnitt som innehåller orden "Den av eder, som är utan synd, han kan kaste första stenen på henne" återfinns inte i flera av de äldre handskrifterna av bibeln. Nya Världens översättning av biblen utesluter de elva första verserna av Johannes åttonde kapitel ur den egentliga texten. De återges i en fotnot, som anger att den sinaitiska handskriften, Vatikanhandskriften nr 1209 och den handskrift som benämns Sinaisyrern inte innehåller dessa verser. Vi får inte glömma, att den sinaitiska handskriften och Vatikanhandskriften nr 1209 är två av de äldsta handskrifter som finns; de härstammar båda från 300-talet. De nämnda verserna återfinns i Beza-handskriften från 500-talet, den latinska Vulgata från 300- och 400-talen och den syropalestinensika översättningen från 500-talet. Men eftersom de äldsta grekiska handskrifterna inte innehåller dessa verser, är deras ursprung tvivelaktigt. - Joh. 8:7.

Ochså så till nästa fråga: "Sade Jesus verkligen: "Gån ut i hela världen och predika evangelium?" Författaren har här citerat från de tolv sista verserna i Markus 16, vilkas äkthet länge varit omtvistad. Nya Världens översättning utesluter dessa sista verser ur den egentliga texten. Den visar att vissa gamla handskrifter. på orginalspråket eller översättningar, av bibeln har en lång avslutning, men att den sinaitiska handskriften, Vatikanhandskriften nr 1209, Sinaisyrern och den armeniska översättningen, från 300- och 400-talen, inte innehåller dessa verser, och därför är deras äkthet tvivelaktig.

Författaren ger läsaren det intrycket, att de goda nyheterna eller evangeliet inte skall predikas, därför att den bibelvers som ger denna uppmaning inte är äkta. Men på flera andra ställen i Guds ord ges samma uppmaning, och dessa ställens äkthet är oomtvistad. Vi har till exempel Matteus 24:14: "Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan änden komma." Likaså bjuder Jesus i Matteus 28:19: "Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem." Andra skriftställen, förutom detta tvivelaktiga hos Markus, bevisar alltså att Kristi efterföljare skall predika och döpa.

Och hur är det med detta: "Skrev Johannes själv de ord, som hänsyftar på den heliga treenigheten och som tillskrivs honom?" Det ställe i bibeln som avses är 1 Johannes 5:7, 8. I sina kommentarer till dessa verser säger en översättare av de grekiska skrifterna, Benjamin Wilson, i sin översättning till engelska, The Emphatic Diaglott: "Detta ställe beträffande det himmelska vittnesbördet finns inte i någon grekisk handskrift som skrivits tidigare än på 1400-talet (den heliga Koranen fördömde det för 1400 år sedan). Det citeras inte av någon av de grekiska kyrkliga skriftställarna och inte heller av någon av de tidiga latinska kyrkofäderna, inte ens när de ämnen, som de avhandlade, helt naturligt skulle ha lett dem till att vädja till dess auktoritet. Det är därför tydligtvis oäkta." Sannfärdigheten i detta påstående bestyrks av det förhållandet, att de nutida översättningarna (utom romersk-katolska översättningar som bygger på den latinska översättningen) inte upptar denna passus.

En utomordentlig viktig sak är att de flesta nutida översättningar redan har avlägsnat de fel som artikelförfattaren nämner. Lägg märke till att han säger att de 20.000-50.000 felen finns i de två utgåvorna av Nya testamentet som vanligen läses av protestanter och katoliker". Detta måste avse Konung Jakobs bibel och den katolske Douayöversättningen, vilka utkom respektive år 1611 och år 1600. De är alltså båda mer än 300 år gamla.

När dessa översättningar gjordes, förstod man inte koine-grekiskan, det språk som bibeln skrevs på, så bra som man gör nu. Översättarna gjorde därför fel vid översättningen, vilka har rättats av nutida översättningen. Arkeologerna har ochså bidragit till bibelforskningen, eftersom de har hittat många mycket gamla handskrifter av bibeln.

Felen i bibeln har avlägsnats därhän, att de återstående mindre felaktigheterna är mycket oväsentliga (?). Sir Fredric G. Kenyon, en framstående engelsk lärd, har i sin bok The Bible and Archaeology, sid 288, 289, följande att säga: "Den period som ligger mellan de tidpunkter då dessa skrifter först (?) blev till och de äldsta handskrifter vi nu har av dem blir följaktligen så kort, att den i själva verket kan lämnas utan avseende, och den sista grunden till någon tvivel på att Skriften har levat kvar till vår tid i huvudak sådan som den en gång skrevs har nu avlägsnats."

Bibeln är tillförlitlig, och utom allt tvivel (Läs boken "Is the Bible God's word? skriven av Ahmed Deedat) är den Guds ord.

* Alla markeringar och paranteser i rött har jag lagt till.