Begreppet Gudsdyrkan inom Islam

Begreppet gudsdyrkan inom Islam är missförstått av många människor, även av en del muslimer. Gudsdyrkan, tros i allmänhet betyda att man utfor rituella handlingar, såsom bon fasta, välgörenhet, osv. Denna begränsade definition täcker endast en del av vad gudsdyrkan verkligen betyder inom Islam. Det ar av denna anledning som Islams traditionella definition av gudsdyrkan ar så omfattande att den inbegriper nästan allting i en individs aktiviteter. Definitionen lyder ungefär på Oljande satt "Gudsdyrkan ar en allomfattande term for allt det som Gud älskar, vad en person säger och gör, både i yttre och inre bemärkelse." Gudsdyrkan är m.a.o. allt som man säger eller gör for Guds välbehag. Detta inkluderar givetvis både ritualer och trosuppfattningar, sociala aktiviteter och personliga bidrag till medmänniskornas vallfärd.

Islam betraktar individen som en helhet. Den kräver av honom att han underkastar sig Gud fullständigt på samma sätt som Koranen uppmanade Muhammad att göra: "Säg (O Muhammad): Min bön mitt offer, mitt liv och min död tillhör Gud; Han har ingen vid sin sidas och jag har befallts att vara bland dem som underkastar sig (dvs. muslimerna)." Den naturliga följden av denna underkastelse är att alla ens aktiviteter bör överensstämma med instruktionerna från den som man underkastar sig. Eftersom Islam är ett levnadssatt kräver den av sina anhängare att de formar varje aspekt av sina liv i Tverensstämmelse med dess lära och undervisning. Detta kan tyckas främmande for en del människor, vilka betraktar religionen som en personlig relation mellan individen och Guds dvs. som något som vid sidan av ritualerna inte påverkar människans aktiviteter.

I själva verket har Islam inte någon högre uppfattning om ritualer som bara utfors mekaniskt och inte har något inflytande på människans inre liv. I följande vers riktar sig Koranen till de troende och deras grannar bland Bokens folk (kristna och judar), som argumenterade med dem om Qiblas (böneriktningen) riktning.
"Fromheten består ej däri att ni vänder era ansikten mot ostan eller västan, utan fromheten finns hos dem som tror på Gud, på den yttersta dagen, på änglarna, skriften och profeterna och bortger sin egendom, hur kär de än håller den, åt sina anförvanter, åt faderlösa, vägfarande, fattiga och tiggare och för slavars frigivande samt förrättar bönen, ger allmosan och uppfyller sitt avtal, då de ingått avtal, de tåliga i sorgen, motgången och nödens tid; det är dessa som är de gudfruktiga." Koranen 2:177).

Gärningarna i den citerade versen är rättfärdighetens gärningar, och dessa är bara en del av gudsdyrkan. Profeten sade om tron, vilken är gudsdyrkans grundval, att den ~består av sextio och några avdelningar. av vilka den högsta är tron på Guds enhet, dvs. att det inte finns någon gud utom Gud, och det lägsta i gudsdyrkans skala är att ta bort hinder och smuts från människors väg."

Hederligt arbete betraktas inom Islam som en typ av gudsdyrkan. Profeten sade: Vemhelst, som då aftonen faller på känner sig trött av sitt arbete, kommer att få sina synder förlåtna av Gud." Att söka kunskap är en av de högsta formerna av gudsdyrkan. Profeten sade till sina följeslagare att "sökandet efter kunskap är en (religiös) plikt som gäller varje muslim." Han sade även: "Att söka kunskap under en timme är bättre än att förrätta bön i sjuttio år." Artighet och samarbete tillhör gudsdyrkan när de utförs för Guds sak. Profeten sade: "Att ta emot din vän med ett leende är välgörenhet, att hjälpa en person att lasta sitt djur är välgörenhet och att hälla vatten i din grannes hink är välgörenhet." Det är värt att notera att även pliktuppfyllelse betraktas som ett slags gudsdyrkan. Profeten sade att vadhelst en person ger ut på sin familj är ett slags välgörenhet; han kommer att bli belönad för det om han intjänat pengarna på ett lagligt sätt. Att vara vänlig mot sina familjemedlemmar är enligt profeten också en form av gudsdyrkan, som t ex när man stoppar en bit mat i sin makas mun.

Även de handlingar som vi tycker mycket om att utföra, betraktas som gudsdyrkan, när de utförs i överensstämmelse med profetens instruktioner. Profeten talade om för sina följeslagare att de t.o.m. skulle bli belönade för att ha haft samlag med sina hustrur.

Följeslagarna blev förvånade och frågade: "Hur skall vi kunna bli belönade for att vi gjort något som vi tycker väldigt mycket om?". Profeten frågade dem: " Anta att ni tillfredsställde era begär på ett otillåtet sätt - anser ni att ni skulle bli straffade i ett sådant fall?" De svarande jakande, och då sade profeten: "genom att tillfredsställa era begär på ett tillåtet sätt blir ni alltså belönade för det." Detta innebär att det är en del av gudsdyrkan. Islam betraktar följaktligen inte sex som någonting smutsigt, som bör undvikas. Det är smutsigt och syndigt endast då det sker utanför äktenskapet. Det framgår klart av föregående diskussion att begreppet gudsdyrkan inom Islam är ett omfattande begrepp, som inkluderar individens alla positiva aktiviteter. Detta befinner sig naturligtvis i överensstämmelse med Islams allomfattande natur som levnadssätt. Den reglerar människans liv på alla nivåer; den individuella, den sociala, den ekonomiska, den politiska och den andliga. Det är av denna anledning som Islam erbjuder vägledning även i de minsta detaljer på alla dessa nivåer.
Genom att följa dessa detaljföreskrifter följer man alltså de islamiska instruktionerna inom det speciella området.

Det är mycket uppmuntrande för en person att inse att alla hans aktiviteter betraktas som dyrkan av Gud. Detta bör leda individen att i sina handlingar alltid försöka utföra dem på bästa sätt, vare sig han bevakas av sina överordnade eller är ensam. Det finns alltid en permanent övervakare som vet allting, nämligen Gud. Att vi diskuterat Islams icke - rituella former för gudsdyrkan först, innebär inte att vi undervärderar de rituella formerna. Om de rituella formerna utförs i den rätta andan, höjer de i själva verket människan både moraliskt och andligt och gör det möjligt för henne att utföra sina aktiviteter på alla livets områden i enlighet med Guds vägledning. Bland de rituella formerna för gudsdyrkan intar Sarah (bön) en nyckelposition av två anledningar. För det första är det den som kännetecknar den troende.

För det andra hindrar den en individ från alla slags synder genom att ge honom möjlighet till direkt gemenskap med Skaparen fem gånger dagligen, så att han därigenom kan förnya sitt förbund med Gud och ständigt söka Hans vägledning: "Dig allena dyrkar vi och Dig anropar vi om hjälp. Led oss på den rätta vägen." (Koranen 1:4-5). Salah är i själva verket den religiösa trons första praktiska manifestation och dessutom det främsta bland de grundläggande villkoren för de troendes framgång: "Lyckliga äro de rättrogna, som är ödmjuka i sina böner." (Koranen 23:1-2). Samma faktum har även understrukits av profeten (frid över honom). Han sade: "De som utför sin Salah med stor omsorg och punktlighet, för dem kommer Salah att bli ett ljus, ett bevis på deras religiösa tro och en orsak till deras frälsning på Domedagen." Efter Salah kommer Zakat (skatten till de fattiga), som också är en av Islams viktiga pelare. I Koranen har Salah och Zakat för det mesta nämnts tillsammans. Liksom Salah, är Zakat ett uttryck för den religiösa tron, som fastställer att Gud är den ende ägaren till allting i universum och att människan bara har förvaltningsrätt över tingen. Gud har alltså gjort människorna till förvaltare och de måste sköta sin uppgift i enlighet med Hans påbud: "Tro på Gud och Hans apostel och dela med er av vad Han satt er att förvalta." (Koranen 57:7).

I detta avseende är Zakat en form av gudsdyrkan som i likhet med bönen för den troende närmare sin Herre. Vid sidan av detta är Zakat även ett medel för att fördela rikedomen på ett sätt som reducerar skillnaderna mellan olika klasser och grupper i samhället. Den bidrar på ett viktigt sätt till att vidmakthålla den sociala stabiliteten. Genom att rena den rikes själ från egoism och den fattiges själ från avund och harm mot samhället, sluter den till de kanaler som leder till klasshat och gör det möjligt för broderskap och solidaritet att utvecklas. Denna stabilitet är inte bara beroende av de rikas godtycke, den baserar sig i själva verket på de fattigas fast instiftade rättigheter, och om de rika förnekar dessa, kan Zakat vid behov indrivas med maktmedel.

Siyam (fastan under månaden Ramadan) är en annan av Islams pelare. Fastans huvudfunktion är att göra muslimen ren inifrån, på samma sätt som andra aspekter av Shariah gör honom ren utifrån. Genom denna renhet lyssnar han till det som är sant och gott och skyr det som är falskt och ont. Detta är vad vi kan förstå av följande koraniska vers: "Ni som tror, det har föreskrivits er att fasta, likväl som det föreskrivits dem som levt före er, för att ni skall frukta Gud." I en autentisk tradition berättar profeten att Gud sade: "Han avstår från mat, dryck och sexuell tillfredsställelse för min sak." Därför kommer hans belöning att bli i enlighet med Guds stora frikostighet.

Fastan väcker människans samvete och gör det möjligt för henne att delta i en kollektiv social erfarenhet, vilket ger ytterligare styrka åt varje individ. Dessutom erbjuder fastan en hel månads obligatorisk vila åt den utarbetade mänskliga maskinen. Fastan påminner också individen om dem som under hela året eller hela livet är berövade livets nödtorft. Den får honom att förstå andras lidande, de mindre lyckligt lottade bröderna i Islam, och får honom att visa medkänsla och godhet mot dem.

Slutligen skall vi tala om Hajj (pilgrimsfärden till Mecka). Denna mycket viktiga pelare i Islam uppenbarar en helt unik enhetlighet och skingrar alla slags olikheter. Muslimer från hela världen bär samma klädedräkt och svarar på uppmaningen till Hajj med en röst och på samma språk: Labbaik ahahumma labbaik (Här är jag till Din tjänst, O Herre!). Under Hajj övar man sig i strikt självdisciplin - inte endast heliga ting vördas - utan även växters och fåglars liv är okränkbara, så att allt skall få leva ifred: "Om någon håller Guds heliga ting i ära, är det bäst för honom själv inför hans Herre." (Koranen 22:30). "Och om någon håller de av Gud befallda sedvänjorna i ära, beror det förvisso på hjärtats gudaktighet."( koranen 22:32).

Pilgrimsfärden gör det möjligt för alla muslimer från alla grupper, samhälls klasser, organisationer och regeringar i hela den muslimska världen att träffas i en stor kongress. Tiden och mötesplatsen för denna kongress har bestämts av Gud, och varje muslim har rätt att delta i den. Ingen har rätt att hindra någon annan. Varje muslim som deltar är garanterad full säkerhet och frihet, så länge han själv inte gör sig skyldig till någon förbrytelse. Islamisk gudsdyrkan, vare sig den är rituell eller icke - rituell, tränar alltså individen på ett sådant sätt att han fylls av kärlek till sin Skapare och därigenom utvecklar en orubblig vilja och kraft att utplåna all ondska och allt förtryck i det mänskliga samhället och göra Guds ord förhärskande i världen.