Följande
text är ett utdrag ur boken The Signs Before the Day
of Judgement, publicerad av Dar Al Taqwa Ltd. London. 1992.
ISBN: 1 870582 039.
Ibn
Kathîr var en lärd man inom många olika islamiska
lärdomsgrenar. Han är mest känd som korantolkare
(mufassir), men även som historiker och återberättare
av Profetens traditioner. Han innehar tre ärorika titlar;
(1)
al-Imâm - ledaren
(2) al-Hâfiz - bevararen av den profetiska
traditionen
(3) ‘Imâd
ad-Dîn - religionens pelare.
Titlar
som al-Qurayshî, ad-Dimashqî och ash-Shâfi‘î
brukar ibland tilläggas i slutet av hans namn. Den första
titeln visar hans mekanska rötter, den andra indikerar
den stad (Damaskus) där han spenderade största delen
av sitt liv, medan den tredje upplyser om vilken lagskola han
följde.
Hans
fullständiga namn var Ismâ‘îl
Abû’l-Fadl
‘Umar
Ibn Kathîr. Han föddes i byn al-Mudjaddal som ligger
öster om Basra, d.v.s. i provinsen av Damaskus (Syrien).
Det finns olika åsikter om det exakta årtalet för
hans födelse. Åsikterna sträcker sig från
allt mellan 698 H. och 702 H. (1296-1300 e.Kr.). Ibn Kathîr
minns sin far som tros ha gått bort 703 H. Några
år efter sin fars bortgång, d.v.s. vid sju eller
åtta års ålder, flyttade han till Damaskus.
Damaskus
var under den tiden en högborg för ortodox islam,
ett hem för många lärda och en möjlighetens
stad för att studera de olika islamiska lärdomsgrenarna
på en högre akademisk nivå. Ibn Kathîr
utnyttjade detta och arbetsmiljön hjälpte honom att
utveckla sina kunskaper.
Han
inledde sina studier i den islamiska rättsvetenskapen (fiqh)
hos Burhân ad-Dîn al-Fazariyyah och hos Kamâl
ad-Dîn ibn Qâdî. Sedan gifte han in
sig i Abû’l
Hadjdjâdj al-Mâzîs familj som lärde
ut ahâdîth (Profetens traditioner) till honom.
Från
sin mest välkända lärare, Taqî ad-Dîn
Ibn Taymiyyah, lärde han sig många ahâdîth
och påverkades även av dennes juridiska utlåtanden.
Ibn Taymiyyah dog när Ibn Kathîr var 28 år
gammal, och denne fick därmed bevittna 10 år av den
framstående juristens liv som var fyllt med oregelbundna
förföljelser.
Efter
Ibn Taymiyyahs död började Ibn Kathîrs eget
goda anseende att växa. På grund av sitt goda minne
av ahâdîth samt sin förmåga att
med relevanta detaljer förtydliga dem blev han snart den
mest högaktade lärde i hela regionen.
Den
ärofyllda titeln al-Hâfiz ges endast
till de lärde som har memorerat en hadîths
(singularis av ahâdîth) text, dess återberättare
samt den relevanta informationen som ger en 
fullständig
förståelse (dirâyah) av hadîthen.
Detta hade Ibn Kathîr uppnått vid en tidig ålder.
En av hans studenter, al-Hâfiz ibn Hidjdjî,
har sagt: "Han har memorerat flest ahâdîth
av de återberättare jag någonsin har träffat."
Den
omfattande tradition som omgav Ibn Kathîr var en källa
till hans många verk. De innefattade verk om den islamiska
rättsvetenskapen (fiqh), historia och studiet av hadîth.
Hans välkända kommentar av Koranen, Tafsîr
al-Qur’ân
al-‘Azîm,
är bland de mest auktoritativa exegeser som finns. I förordet
till detta verk förklarar han sitt upplägg och lägger
fram en metodik som skulle komma att följas av alla seriösa
korantolkare. Han försvarade dessutom exegetikens integritet.
Han gick bort torsdagen den 26:e Sha‘bân
774 H. (1373 e.Kr.) och begravdes på Sûfiyyah-gravplatsen
vid sidan om sin lärare Ibn Taymiyyah.
