Bakgrund
Profeten
Muhammed brukade ofta dra sig tillbaka från det jäktade
livet i Mekka till de fridfulla klipporna och ravinerna belägna
strax utanför staden. En av hans mest älskade platser
var en stillsam grotta som han kallade för Hirâ.
Denna grottalåg på berget al-Nûr, ca
två mil från Mekka. Där brukade han tillbringa
tiden i ensamhet och där ägnade han sig åt intensiva
andaktsövningar och brukade meditera över livets allaaspekter.
En
natt visade sig Uppenbarelsens ängel, Gabriel, för
honom och sade: "Läs!" Profeten Muhammed som
var analfabet svarade: "Jag kan inte läsa." Då
grep ängeln tag i honom och pressade honom intill sig,
till dess att all kraft lämnade honom; sedan släppte
ängeln honom och sade: "Läs!" och Profeten
Muhammed svarade: "Jag kan inte läsa." Då
grep ängeln honom på nytt och pressade honom mot
sig själv, till dess all kraft lämnade honom; då
släppte ängeln honom och sade: "Läs!"
och Profeten Muhammed svarade ännu en gång: "Jag
kan inte läsa." Då grep ängeln tag i honom
och tryckte honom intill sig en tredje gång, varpå
han släppte honom och sade:
"Läs
i din Herres namn, Han som har skapat - skapat människan
av en grodd som växer fast! Läs! Din Herre är
den Störste av de frikostiga, som har lärt pennans
bruk, lärt människan vad hon inte visste!" (Grodden
96:1-5)
Och
först då förstod plötsligt Profeten Muhammed
att det som begärdes av honom var att han skulle upprepa
(recitera) det han hörde av ängeln. När ängeln
Gabriel hade lämnat honom sprang han i rädsla hem
till sin älskade fru, Khadijah, som gav honom tröst
och värme. Vad Profeten Muhammed hade fått höra
var de fem första verserna som skulle återupprätta
Guds sanna budskap till hela mänskligheten.
Syfte
Denna
artikel ämnar att ta en närmare titt på dessa
fem första verser som uppenbarades för Profeten Muhammed
ur ett perspektiv som tar hänsyn till versernas systematiska
rytm och rim. Rent konkret innebär detta en analys av vokaler
och konsonanter. Tyvärr är det mycket som förloras
vid en översättning från den arabiska ursprungstexten
till svenskan. Denna oundvikliga företeelse kommer att
tas upp när de båda texterna jämförs.
Analys
av vokaler
Här
följer en translitteration av den arabiska texten:
iqra
bismi rabbi-ka l-ladhî
khalaq
khalaqa l-insâna
min alaq
iqra
wa-rabbu-ka l-akram
al-ladhî allama
bi-l-qalam
allama
l-insâna
mâ lam yalam
Det första man slås av när man läser den
arabiska texten, som tyvärr försvinner vid en översättning,
är rytmen och rimmen. För det andra, även om
de fem verserna är av olika längd så finns det
en systematiskt rytm i texten. Det enklaste sättet att
uppskatta denna rytm är genom att tillskriva ett visst
värde till varje vokal. Om varje kort vokal räknas
som en enhet (1 k. = 1x.) och i fall varje lång vokal,
som i translitterationen indikeras med ett streck över
bokstaven, räknas som två enheter (1 l. = 2x.), då
kommer vi att komma fram till följande ekvationer:
Vers
1. 10 k. + 1 l. = 12 x.
Vers 2. 8 k. + 1 l. = 10 x.
Vers 3. 8 k. + 0 l. = 8 x.
Vers 4. 8 k. + 1 l. = 10 x.
Vers 5. 8 k. + 2 l. = 12 x.
Vi får därmed en rytmisk symmetri, genom att den
femte versen fungerar som en motvikt mot den första, och
den fjärde som en motvikt mot den andre.
Analys
av konsonanter
I
arabiskan finns ett antal konsonanter som har sitt ursprung
långt bak i munnen. Dessa är följande: k (kâf)
som är lik det svenska k; kh (khâ),
som är tonlös guttural lik tyskt ch i ach; q (qâf),
guttural k som bildas långt bak i munnen, vid gomseglet;
(hamza),
ett stötljud som bildas genom att man först totalt
sluter stämbanden och sedan plötsligt öppnar
dem. Uttalar man ordet "absolut" med eftertryck så
förekommer ett stötljud före "a";
(ain),
tonande gutturalt ljud som bildas genom stark sammandragning
av struphuvudet. Dess ljudvärden saknar motsvarighet i
europeiska språk.
Låt
oss titta lite närmare på hur de olika konsonanterna
har placerats ut i verserna. I de två första verserna
har vi de två orden, khalaq (skapat) och alaq
(grodd), som har ett rim och är nästan identiska.
Den enda skillnaden mellan orden är den inledande konsonanten
som är guttural i båda fallen. I den arabiska texten
understryks därmed relationen mellan skapelsen och grodden
genom de båda ordens likhet. Om vi nu tittar lite närmare
på de två orden, qalam (penna) och yalam
(lära), så ser vi rimmen även här. För
även här stärker ordens likhet dess samhörighet.
Notera även att konsonanterna i de två första
verserna, kh-l-q och -l-q,
har sina ursprung bak, mitten och bak i munnen. Och konsonanterna,
q-l-m och -l-m,
i verserna fyra och fem har sina ursprung i bak, mitten och
fram i munnen. Ännu ett sett att stärka ordens samhörighet
och betydelse.
Smakprov
Detta
är bara ett litet smakprov på hur välstrukturerad
Koranen är lingvistiskt sett. Vad vi har tittat på
är en av de många mekanismer i Koranen som underlättar
ihågkommandet av dess olika verser och suror. Gud talar
också om dessa underlättande mekanismer för
ihågkommandet av Koranen i Koranen:
"Vi
har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon
som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]?"
(Månen, 54:17)
"Och
Vi har gjort denna [Skrift] lätt att förstå,
[förmedlad] på ditt eget språk [Muhammad]..."
(Maria, 19:97)
Därmed
kan man hävda utan att för den skull överdriva
att Koranen är nog den enda skriften i världen som
människor runt om i hela världen lär sig utantill
eller bitar av den utan att arabiskan är deras modersmål.
Denna Koran är Guds största mirakel genom tiderna
och kommer så förbli intill den sista dagen, för
Gud själv säger i Koranen:
Säg:
"Om människor och osynliga väsen i samarbete
försökte åstadkomma något som skulle kunna
jämföras med denna Koran, skulle de misslyckas, även
om de gav varandra all hjälp!" (Den nattliga resan,
17:88)