Vad de säger om Islam

Islam, som uppenbarades för Muhammad (frid över honom), är fortsättningen och höjdpunkten på alla de föregående uppenbarade religionerna och därför gäller den också för alla tider och folk. Denna ställning hos Islam bekräftas av obestridliga fakta. För det första finns det ingen annan uppenbarad bok som fortfarande existerar i samma form och innehåll som då den uppenbarades.

Fört det andra finns det ingen annan uppenbarad religion som på ett så övertygande sätt kan göra anspråk på att ha vägledning för det mänskliga livets alla angelägenheter i alla tider. Men Islam riktar sig till hela mänskligheten och erbjuder grundläggande vägledning beträffande alla mänskliga problem. Dessutom har den motstått fjortonhundra års prövningar och har alla möjligheter för att upprätta ett idealiskt samhälle, som den gjorde under ledning av den siste profeten, Muhammad (frid över honom).

Det var ett underverk att profeten Muhammad utan några adekvata materiella resurser kunde vinna t.o.m. sina bittraste fiender för Islams sak. Avgudadyrkare, blinda anhängare av förfädernas levnadssätt, initiativtagare till stamfejder och ogärningsmän, kom att utgöra en högst disciplinerad nation under ledning av Islam och dess profet. Islam öppnade perspektiv av andlig förädling och mänsklig värdighet för dem genom att förkunna rättfärdigheten som det enda kriteriet för värde och ära. Islam utrustade deras sociala, kulturella, moraliska och kommersiella liv med de grundläggande lagar och principer som är mest i överensstämmelse med den mänskliga naturen och därför möjliga att tillämpa i alla tider, eftersom den mänskliga naturen inte förändras.

Det är olyckligt att det kristna västerlandet inte försökte förstå Islams väldiga framgångar under dess tidiga historia utan istället betraktade den som en rivaliserande religion. Under korstågens tid vann denna tendens ytterligare styrka och massor av litteratur producerades i syfte att nedsvärta bilden av Islam. Men Islam har börjat avslöja sin äkthet för de moderna forskarna, vars djärva och objektiva observationer av denna religion tillbakavisar alla anklagelser som riktats mot den av de s.k. opartiska orientalisterna. Vi skall i detta sammanhang citera några observationer om Islam som gjorts av stora och erkända icke-muslimska forskare i modern tid. Sanningen behöver inga advokater, men den utdragna och illvilliga propagandan mot Islam har skapat stor förvirring även bland fria och objektiva tänkare. Vi hoppas att följande observationer skall bidra till att sätta igång en objektiv värdering av Islam. "Islam ger hopp till slaven och brödraskap till mänskligheten, samt erkänner den mänskliga naturens grundläggande villkor." (Canon Taylor, föredrag som hölls inför kyrkokongressen i Wolverhampton, 7 oktober 1887 - citerat av Arnond i The Preaching of Islam. sid. 71-72).

"Sinne för rättvisa är ett av Islams mest underbara ideal. När jag läser Koranen finner jag dessa dynamiska livsprinciper, inte mystik, utan en praktisk etik som gäller livets dagliga angelägenheter och som passar hela världen. (SaroVini Naidu, föreläsningar om "Islams ideal" Speeches and Fritings of SaroVini Naidu, Madras 1918, sid. 167). "Fakta klargör emellertid att legenden om de fanatiska muslimerna, som drog fram över världen och med svärdet i högsta hugg tvingade de underkuvade raserna att omvända sig till Islam, är en av de mest fantastiska och absurda myter som historikerna någonsin upprepat". (De Lacy O'Leary, Islam at the Crossroads, London 1923, sid.8).

Men det finns ytterligare något som Islam kan göra för mänsklighetens sak. När allt kommer omkring står den närmare den verkliga Östern än Europa, och den besitter dessutom en magnifik tradition när det gäller att skapa förståelse och samarbete mellan raserna. Inget annat samhälle har nått ens sådan framgång när det gäller jämlikhet i fråga om status och möjligheter ... Islam har fortfarande förmågan att förlika skenbart oförsonliga element som har att göra med ras och tradition. Om motsättningen mellan de stora samhällena i öst och väst någonsin skall kunna ersättas med samarbete, så är Islams medling ett oundgängligt villkor. I dess händer ligger i stort lösningen på det problem som Europa står inför i sin relation till Östern. Om de förenas kommer möjligheterna till en fredlig utveckling att förstärkas i mycket hög grad. Men om Europa, genom att avisa samarbetet med islam, kastar den i armarna på sina rivaler, kommer utgången att bli katastrofal för dem bägge." (H.A.R. Gibb, Whither Islam, London 1932, sid. 379).

"Jag har alltid haft en hög tanke om Muhammads religion på grund av dess underbara vitalitet. Det är, som det förefaller mig, den enda religion som besitter denna förmåga att assimilera tillvarons växlande faser och göra sig gällande i varje tidsålder. Jag har studerat honom - denne underbare man - och enligt min åsikt måste han, fjärran från att vara någon antikrist, kallas mänsklighetens frälsare. Jag tror att om en man som han vore diktator i den moderna världen, skulle han lyckas lösa dess problem på ett sätt som skänker både fred och lycka åt mänskligheten. Jag förutsade att Muhammads religion skulle bli acceptabel för morgondagens Europa på samma sätt som att den börjar bli acceptabel för Europa av idag. (G.B. Shaw, The Genuine Islam, Kol. 7, Nr. 81936).

"Rasmedvetenhetens utplåning bland muslimerna är en av Islams stora landvinningar, och i vår tid finns det ett skriande behov av att denna islamiska dygd skall utbredas." (AJ. Toynbee, Civilisation on Trial, New York 1948, sid. 205). "Islams uppgång är måhända en av världshistoriens märkligaste händelser. Den uppstod i ett land och bland ett folk som tidigare inte någon fäst något avseende vid och spred sig inom ett sekel över halva jorden. Den krossade imperier, besegrade sedan länge upprättade religioners omformade folkens själar och byggde upp en hell ny värld - islams värld. Ju närmare vi undersöker denna utveckling, desto mer häpnadsväckande förefaller den. De andra stora religionerna vann terräng långsamt och genom hård kamp innan de slutligen triumferade med hjälp av mäktiga monarker som låtit omvända sig till den nya tron.

Kristendomen hade sin Konstantin, buddismen sin Ashoka och zoroastrianismen sin Cyrus, vilka samtliga stöttade upp sin utvalda kult med den världsliga maktens auktoritet. Så var dock ej fallet med Islam. Sedan den uppstått i ett obemärkt ökenland som var glest befolkat av nomader, begav den sig ut på sitt stora äventyr med minimal mänsklig uppbackning och mot maximal materiell övermakt. Och ändå triumferade islam, såsom genom ett mirakel, och några generationer såg den Glödande Halvmånen segerrikt upphängd från Pyrenéerna till Himalaya och från Centralasiens öken till öknarna i Centralafrika..." (A.M.L. Stoddard, catered i "Islam - the Religion of All Prophets': Begum Bawani Waqf; Karachi Pakistan, sid. 56).

"Islam är en i grunden rationalistisk religion i denna terms mest vidsträckta betydelse, både etymologiskt och historiskt. Definitionen av rationalism, såsom ett system som baserar religiösa trosuppfattningar på förnuftets principer, passar direkt in på islam...

Det kan inte förnekas att många teologiska doktriner och system och även många vidskepelser, från helgondyrkan till användningen av radband och amuletter, blev inympade i den muslimska tron. Men trots den rika utvecklingen - i varje betydelse av denna term - av profetens lära, så har Koranen alltid behållit sin plats som den fundamentala utgångspunkten, och läran om Guds enhet har där alltid förkunnats med en storslagenhet, en föränderlig renhet och en grundmurad övertygelse som är svår att finna utanför den islamiska sfären. Denna trofasthet mot religionens fundamentala lärosats, enkelheten av formeln i vilken den uttalas och den brinnande övertygelsen hos de missionärer som sprider den, är lika många orsaker till den mohammedanska missionens stora framsteg. En religiös tro som är så exakt, så fri från alla teologiska svårigheter och följaktligen så lättillgänglig för det vanliga förståndet, kan förväntas besitta - och besitter också - en underbar förmåga att övertyga människor." (Edward Montet, "La Ropagande Chretienne et Ses Adversaires Mosulmans': Paris 1890, citerad av T. W. Arnold i "The Preaching of Islam': London 1913, sid. 413-414).

"Fastän jag inte är muslim i den vanliga bemärkelsen, hoppas jag att jag är Muslim" såsom "en som underkastat sig Gud", och jag tror att Koranen och andra uttryck för den islamiska visionen innehåller rikliga förråd av gudomlig sanning, som jag och andra västerlänningar fortfarande har mycket att lära av." (-Montgomery Watt, "Islam and Christianity Today': London 1983, sid. IX).

Vill du läsa mer om islam finner du fakta på islam.se.