Islam Vafrör ?

Grunden för Islamiska Aqeedah:

Den basala grunden för den Islamiska Aqeedah är de ovan nämnda trosartiklarna.
Tron på Allahs enhet kallas för ”tawheed”: Detta uttrycks i Islams första fras som ”la ilaha illa Allah ”...det finns ingen gud utom Allah. Det är grunden för Islam.
Den verkliga kraften ligger i det medvetna accepterandet av dessa ord och förståelsen av deras innebörd och bud samt tillämpningen av dem i det praktiska livet. ”La illah illa Allah”...det finns ingen annan ilah (gud) än den enda mäktiga vars namn är Allah. Det betyder att i hela universum finns det absolut ingen värd dyrkan utom Allah. Det är enbart för honom våra huvud ska böjas i underkastelse och dyrkan. Det är Han som har all makt och vi är i behov av hans ynnest och hjälp. Genom denna tro bekänner du att Allah, den enda Gud, ensam är din Gud, han är din skapare, han är din Herre och du är hans tjänare.

Trosartiklarna: Tawhed :Tron på Allahs enhet

Tawheed är den högsta uppfattningen om gudomlighet. Allah har genom sina profeter sänt budskap om det till alla människor. Det var med detta budskap som Adam i början sändes ner till jorden. Det var samma budskap som uppenbarades för Noa, Ibrahim (Abraham), Moses och Eisa (Jesus) (Allahs välsignelser vare över dem alla ). Det var just detta budskap som profeten Muhammed ( frid vare över honom) förde till alla människor. Genom hela den Heliga Koranen kan du läsa om enheten ”Tawheed”, vilken är ryggraden i den Islamiska monoteism.

Så, för att vara muslim, att lyda Allah, är det nödvändigt att tro på Allahs enhet i betydelsen av att Han är den ende Skaparen, Bevararen, Upprätthållaren och så vidare. Denna tro kallas Tawheed Ar-Rububiyyah. Man måste också erkänna att det endast är Allah som förtjänar att dyrkas och följaktligen avhålla sig från att dyrka någon annan eller något annat; denna tro kallas Tawheed Al-Uluhiyyah. Man måste samtidigt ha tro och tillit i enheten av Allahs Namn och beteckningar; denna tro kallas Tawheed AL-Asmaa was-sifat.

Du ska vara medveten om, må Allah förse dig med sin lydnad, att faktum i Ibrahims lära (hanifiyyeh) är att ägna Allah ensam en sann dyrka. Allah säger: ”Jag har inte skapat jinn (anden) och människosläktet förutom än att dyrka mig.” (Az.Zäriyat51:56)
Det finns ingen tvivel på att Allah har skapat människan i ett fullständigt tillstånd som passande för dyrkans handlingar och beredd till det. Därför har Allah begåvat människan med förnuft, och försett henne med sinnen, både öppet och dolt, tillsammans med andra medel som beredskap. Sedan du visste om att Allah har skapat dig för att dyrka Honom, då inser du att dyrkan inte är uppriktig om den inte kombineras med tron på Allahs enhet. Så fort shirk (dyrkande av andra så kallade gudar vid sida om Allah och att sätta rivaler till Honom medan det är Han själv som skapat dig.) eller polyteistisk utövning sker befläckas dyrkans handlingar, det förvanskas och förklaras ogiltigt.

Allah säger: ”Det höves ej månggudadyrkarna att besöka Allahs moskén, då de vittna mot sig själva om sin otro( gärningar av sådana bär ingen frukt). Dessas gärningar är förspillo då och i elden skall de evinnerligen förblir.”(At.Tauba,9:17) Alltså, när du väl vet om att shirk förorenar gärningar, återgäldar det ogiltigt, och om någon gör det kommer denne vara bland helvetets invånare, ska du omedelbart inse att vetandet av detta faktum är en av dina absolut viktigaste plikter. Må Allah bevara oss från att sätta någon vid hans sida.
Shirk är den storsta synden, vilket Koranen anger: ”......Sätt ingen vid Allah sida. Mångguderiet är sannerligen en förskräcklig orättfärdighet.”(Luqman31:13) Detta tyder på att de som uppriktigt ägnar dyrkan endast till Allah är räddade på domedagen och är rätt ledda både i detta livet och i det efterkommande.

Det måste även poängteras att Allah förlåter aldrig shirk; Han säger: ” Allah förlåter sannerligen icke att man sätter någon vid hans sida, men förlåter dock vem Han vill allt utom detta, ty den som sätter någon vid Allah sida, begår därmed en förskräcklig synd.”( An.Nisa, 4:48 ) Dessutom fördärvar shirk all gärning. Allah säger: ”Följande uppenbarelse har givits dig och dem som levde före dig : om du sätter andra vid Allahs sida, så skulle din gärning sannerligen vara förspilld och du skall höra till de tillspillogivna.”(Az.Zumar,39:65 ) Han säger också: ”...Men om de satt andra vid hans sida, så skulle allt vad dem uträttat ha varit förspillt för dem.”(Al.An’am, 6: 88)
En tredje vers som säger: ”Och vi skola träda fram till det verk de gjort och förvandla det till stoft, som strös omkring.”(Al.Furqan, 25:23)

Därför är det absolut väsentligt för varje muslim att dra stor uppmärksamhet till Aqeedah genom förståelse och lärande. Detta tillåter honom en sund och säker grund på vilken han bygger sin religion och försäkrar honom lycka både i denna värld och i den efterkommande.

Sedan människan tillägnat sig denna kunskap om den ende sanne Allah, måste hon fast tro på honom och får aldrig låta något förleda henne att förneka sanningen. När en människans hjärta öppnas för denna tron leder detta till vissa själstillstånd, som resulterar i vissa handlingar. Tillsammans utgör dessa själstillstånd och dessa handlingar beviset för en sann tro. Man kan inte befinna sig i ett sådant själstillstånd utan att hela tiden ha Allah i åtanke. Att minnas Allah är trons livskraft utan vilken den försvagas och tynar bort.

Sanningen i de övriga islamiska principerna följer logiskt från denna tron på Allahs enhet och godhet. Om Allah är en så är alla människor varelser komna från samma Gud och är jämlika i hans ögon och därav den islamiska tron på jämlikhet och broderskap mellan män och kvinnor. Om Allah är Skaparen och vidmakthållaren av alla världar, måste Han tillgodose inte bara människans fysiska behov utan även de moraliska och spirituella behoven genom att uppenbara sanningen och rättfärdighetens väg till henne. Den islamiska tron på uppenbarelsen, som måste komma när och där de behövs, kommer därav. För att uppenbara sitt budskap måste Allah välja människor som helt och hållet ägnar sig åt sanningen och som lever ett fromt och syndfritt liv och som kan inspirera andra att följa den rätta vägen, därav kommer den islamiska tron på alla nationers profeter.

Slutligen, om Allah är godhetens Gud och hans skapande av världen och människor inte är meningslöst, så måste det finnas liv efter döden där människan skördar av sin tro och sina gärningar, och därav den islamiska tron på livet efter döden. Tron på alla profeter och ett liv efter döden kommer ytterligare att förklaras nedan under respektive tro.

Tron på Allahs änglar:

Allahs änglar har inte någon del i hans gudomlighet. De står under Allahs order, de hörsammar hans uppdrag och de har ingen makt att göra något på eget bevåg. De omger oss på alla sidor, observerar och noterar alla våra handlingar vare sig de är goda eller onda. De gör en fullständig uppteckning över varje människans liv, som vi sedan får under Domedagen. Allt det bekräftas både av Koranen och profetens hadith.

Tron på Allahs skrifter

Tron på Allahs böcker som Allah har sänt under tidens lopp till människor genom sina profeter. Såväl historien som Koranen upplyser oss om att människor har ändrat och förvanskat dessa böcker, så att Allahs ord har blandats med människornas egna texter. Allahs ursprungliga ord har inte bevarats varken av judar eller kristna. De stora skrifter som uppenbarats före Koranen, fanns i själva verket inte i bokform förrän långt efter att deras respektive profeter gått bort. Detta berodde på att anhängarna till Moses och Jesus inte gjorde större ansträngningar för att bevara uppenbarelser under dessa profeters tid. De blev nedskrivna långt efter deras död. Bibelns böcker; både gamla och nya Testamentet, består följaktligen av översättningar av olika personers berättelser om de olika uppenbarelserna och innehåller både förändringar och tillägg. Koranen däremot är bevarad i sin helhet och i minsta detalj, inte en prick eller punkt har ändrats eller utlämnats. Allah har själv lovat att den skulle bevaras ”Vi hava nedsänt förmaningen, och den hava vi, förvarats.”(Al.Hijr,15:9)
Koranen skrevs ned under profeten Muhammeds livstid(frid vara över honom). Dessutom hade tiotusentals av profetens följeslagare lärt sig hela Koranen utantill, och profeten brukade själv recitera den för ängeln Gibreel en gång om året, samt två gånger innan han dog.

Muslimer erkänner att Allah redan före Koranen nedsänt böcker genom sina profeter och att alla kom från en enda sann Gud. Och att Koranen, som nedsänts från samma Gud, är en bekräftelse och en komplettering av de tidigare gudomliga föreskrifter. Koranen är den sista gudomliga skriften. Tron på koranen ska ha den karaktären att den enbart och absolut består av Allahs egna ord, att den är fullständigt sann, att varje ord i den är bevarat, att allt som nämns i den är rätt, att det är en given plikt för människan att i sitt liv följa varje regel däri och att allt som motsäger den måste avvisas.

Tron på Allahs profeter

Ett framträdande drag i den Islamiska tron är att muslimer tror på och respekterar alla Guds profeter utan undantag. Eftersom alla profeter kommer från en och samma Gud och i samma syfte, att leda mänskligheten till Allah, är tron på dem alla nödvändig och logisk. Att erkänna vissa och förneka andra är en missuppfattning av profetens roll och leder till kufr (förnekelse av sanningen). Muslimer är de enda som betraktar tron på alla profeter som en fundamental doktrin. Judarna förnekar Jesus och Muhammed, kristna förnekar Muhammed och i själva verket även Moses, eftersom de inte lever efter hans lager. Muslimen erkänner dem alla som Guds budbärare i övernsstämmelse med den heliga Koran versen där Allmäktige Allah säger:” Säg: Vi tror på Allah , på vad som nedsänts till oss och vad som nedsänts till Ibrahim, Ismä’il, Isaak och Jakob och stamhövdingarna, på vad Moses och Jesus fått från sin Herre, utan att vi gör någon skillnad på någon ibland dem, i det vi underkasta oss Honom.”(Al.Baqara, 2: 136)

Dessa profeters läror har antigen helt och hållet försvunnit eller om delar av det har bevarats, så är de uppblandade med många felaktiga och overkliga påståenden.
I motsats till Muhammeds läror, biografi, uttalanden, levnadsätt, moral, vanor och attityder, ja, alla detaljer i hans liv och verk är bevarade. Muhammed är därför den ende i hela kedjan av profeter som är en levande personlighet och i vars fotspår det är möjligt att korrekt och förtroendefullt följa. För att kunna bli en sann muslim är det nödvändigt att tro på att Muhammed är en av Allahs sanna profeter och att hans budskap inte är begränsat till ett särskilt folk eller en viss tidsperiod utan att han har sänts till hela världen och för alla kommande tider, att hans läror är absolut sanna och att han är Allahs siste profet.

Tron på liv efter döden

Alla Guds profeter uppmanade sitt folk att dyrka Gud och tro på livet efter detta. Livet på denna jorden ska ta slut en viss bestämd dag, då blir ingenting sig likt; denna dag kallas yttersta dagen. Alla människor ska då uppväckas till liv och föras fram inför Allah för den slutliga domen för sina gärningar. Det är alltså tron på eller förnekandet av livet efter döden som får människan att ta olika vägar i livet. Ingen förnuftig människa kan undgå slutsaten att tron på ett liv efter döden är mest acceptabelt för logiken och det sunda förnuftet och att det inte finns någonting däri som kan sägas vara ologiskt eller omöjligt. Genom sinnesförnimmelserna går det inte att skaffa sig någon erfarenhet om livet efter detta, men Allah har jämte varseblivningsförmågan även givit människan ett rationellt, estetiskt och moraliskt medvetande. Det är detta medvetande som vägleder människan när det gäller de realiteter som inte kan bekräftas genom sinnes- förnimmelserna.

Koranen uttrycker klart att de otrogna inte har något logiskt stöd för sin förnekelse av livet efter detta, och avslöjar avgudadyrkarnas svaga resonemang: ”De säger också : Det finns ingenting annat än vårt jordiska liv; vi dör och vi lever, och ingenting annat än tiden tillintetgör oss.”Men de har ingen kunskap härom, utan de tror blott så. Och då våra tecken tydligt och klart uppläsas för dem, består deras motbevis blott däri genom att de säger: ”skaffa hit våra fäder, om ni är sannfärdiga.”(Al.Jathiya,45:24-25)
Genom ett mycket logiskt och rationellt argument tillbakavisar Koranen deras svaga resonemang: ”Har då människan inte lagt märke till att vi skapat henne av en droppe? och se, hon är en uppenbar vedersakare. Hon ger oss en jämförelse, och glömmer sin skapelse och säger: ”vem skall uppväcka benen till liv, då de är multnade? Säg: Han, som frambragt dem första gången, skall uppväcka dem till liv, för Han är fullständigt medveten om all skapelse. Har då icke Han, som skapat himlarna och jorden, makt att skapa sådana som de? Jo, Han är ju skaparen, den vetande.”(Yasin, 36:77-79,81)

Koranen betonar mycket starkt att Domedagen skall komma och att Allah då kommer att bestämma varje människas öde i enlighet med hennes gärningar: ”De som är otrogna säger: Icke kommer den stunden över oss. Säg: Jo, vid min Herre, den ska sannerligen komma över er. Han känner det fördolda, och icke ett grand undgår Honom i himlarna eller på jorden, och det finns icke heller något mindre eller större än detta, utan att det står i en tydlig skrift. För att Han ska löna dem som tror och gör goda gärningar; dessa ska få förlåtelse och härlig lott. Men dem som sträva mot våra tecken i syfte att omintetgöra dem, dessa vänter ett plågsamt straff i all sin gräslighet.”(Sabaa, 34:3-4) ”På den dagen skall människan få besked om vad hon uträttat eller försummat. Ja, människan vara ett bevis mot sig själv.”(Al.Qiyamah,75:13,14)
”Om de, som är otrogna, hade allt, som finns på jorden, och lika mycket därtill att därmed friköpa sig från straffet på uppståndelsens dag, skulle det förvisso inte mottagas av dem; ja, dem väntar ett plågsamt straff. De vilja komma ut ur elden, men de komma icke ut ur den; ja, dem väntar ett varaktig straff.”(Al.Maida,5:36-37)

Tron på förutsägelse och ödet

Tron på förutsägelse och ödet, vare sig det är ont eller gott: Förutsägelsen och ödet är Allahs eviga vetenskap om helheten, som utgörs av alla skapade företeelser som existerar, förhållanden som gäller dem emellan samt de lagar som styr dem. Allt är avvägt, mätt och skrivet i förmaningen, vilket är i det väl bevarade bladet hos Allah. När, var, hur, egenskaper, omständigheter, orsak och verkan. Detta på grund av Allahs obegränsade kunskap, allsmäktiga, väldiga förmågor och för att Allah har sammanbundit helheten med lagar som styr varje del i skapelsen. Varken ändring eller vanförställning, brist eller ökning kan förekomma i Allahs lagar. Ingen människa vet vad som kommer att hända henne förrän det sker, men Allah vet allt vad som kommer att hända i världen, även innan det äger rum. Han känner till det förflutna, nutiden och framtiden.
” Allting har vi sannerligen skapat efter proportion och mått.”(Al.Qamar,54:39)

För förnuftet och intellekt är förutsägelse och ödet, ingenting omöjligt. Snarare bekräftar förnuftet allt detta, eftersom allt har bevisats i tecken runt om och i oss själva. För att närmare förklara, kan jag exempliera med en arkitekt som gör en planmässig ritning för uppbyggnad på ett papper. Byggandet försiggår och utförs i enlighet med den genomtänkta planen. Så tiden är inte ute förrän bygget är på plats ut i verkligheten och identiskt med ritningen. Ingenting saknas eller läggs till. Hur kommer det sig att vi accepterar en sådan tanke och förnekar att Allah, Skaparen av allt, kunde ha skrivit hela världens mått på allt från begynnelsen till uppståndelsen.
Sedan eftersom Han har fullständig förmåga och kunskap blir måttet exakt det samma som inträffar. Det finns alltid oberäkneliga omständigheter som gör att människan lyckas eller också misslyckas i den bedömning hon gör eftersom hon på förhand inte kan räkna ut (inträffandet av) en viss framtida händelse. När den Allsmäktiga Allah mäter blir ingenting okänt eller oberäkneligt för Honom. Alla angelägenheter, som inträffar i världsalltet överenstämmer exakt med det Han har skrivit och mätt redan innan skapelsen blev till.

Allah sände sina budskapsbärare med heliga skrifter för att visa människorna vägen till lyckan eller misslyckandet. Han gav människan förståelse, gott förstånd och klokt omdöme, om vad den rätta vägledningen är och vad en villfarelse är. Förmågan att skilja mellan rätt och fel är det mest värdefulla Allah har skänkt till människan. ”Vi har tilldelat henne (människan) rätta vägen, antigen är hon tacksam eller otacksam.”(Al.Insan,76:3)...”Och givit henne både hennes syndfullhet och hennes gudaktighet! Lycklig den, som håller den ren. Olycklig den, som begraver henne uti synd. ”(Ash.Shams,91:8-10)

Förutom att Allah gav människan förmågan att vinna kunskap, gåvan att tänka och reflektera, känslan för vad som är rätt och fel, gav Han henne ett visst mått av vilja och handlingsfrihet. I denna friheten ligger människans verkliga prövning. Hennes kunskap, visdom, särskiljnings förmåga och frihet att välja sin handling blir alla testade och prövade. I detta test har inte människan tvingats välja någon speciell väg annars skulle syftet med prövningen ha förfelats. Om du i en examination tvingas att skriva ett visst svar på en viss fråga är examinationen fullständigt meningslös. Din kunskapsnivå kan bli rätt bedömd bara om du tillåts svara fritt på frågorna utifrån dina egna kunskaper och ditt förstånd. Likadant har Allah givit människan val och handlingsfrihet för att hon ska välja det hon föredrar och anser vara det rätta för henne.

Allah har av människan efterfrågat vissa gärningar. Med den tilldelade val- och handlings- friheten väljer människan eller förkastar dessa gärningar, som Allah har efterfrågat. Gärningar är kriterium för belöning eller straff. ”Om någon handlar rättskaffens, är det till hans eget bästa och om någon handlar orätt är det till hans egen skada; ja, din Herre är ej den, som gör tjänarna orätt.”(Fussilat,41:46 )

Skillnaderna mellan människor och andra varelser är det tilldelade förnuftet, intellektet, förmågan att välja och handlingsfriheten med tanke på förpliktelse och belöning.
Om en tjänare tvingas till speciell handling blir det inte någon räkning, därför att denne saknar valfrihet. Det är svårt för icke troende människor att nå överensstämmelse med att Allah är skaparen av människan och hennes gärningar, vare sig goda eller onda med ett övertygande om Allahs rättvisa och med att människan gör sin handling vilken hon vill och väljer och att på detta beror hennes belöning. Det skulle annars vara någon idé att skicka profeter, sända böcker och sätta lagar för att följas om Allah har redan skrivit tjänarens gärningar, som han ska utföra och sedan straffa honom för det?! Alltså är människan en del av helheten som Allah skapat. Har inte människan hörsel, syn och förnuft som Allah har skapat. Ger inte människan och tar, kommer hon inte och går och detta har Allah gjort möjligt. Så det är Allah, Skaparen som skapat människan och hennes gärningar. Hon väljer dock samtidigt de viljemässiga gärningarna och detta har Allah gjort möjligt för att kunna belöna människan. När Allah mäter att människan gör så och så i fritt val , tvingar Han inte människan med det till en speciell handling, utan Han mätte och visste evinnerligen att människan skulle komma att välja denna handling. Det blir aldrig misstag i Allahs vetenskap. Detta är snarare ett bevis på Allahs fullständiga och omfattande kunskap.

Vissa individer säger att människan inte har något val och att hon tvingas till ett visst handlande och att hennes strävan är ogiltig för att den ändrar ingenting av vad som evigt föreskrivits. Är det rätt att säga så? Varför säger då Allah så här om domedagen: ”Stunden kommer sannerligen, min (Allahs) vilja är att hålla den dold, för att varje själ skall belönas efter det hon strävar.”(Taha,20:15)

De som har lyckats tro på förutsägelse och ödet vet att vad Allah mäter och bestämmer beror på hans fullständiga kunskap, vishet, rättvisa och barmhärtighet. Honom tillhör pris och herraväldet. Ingen ont eller orätt finns i hans mätning och bestämmande. Profeten sa om Allah: ”Allt gott i dina händer, det onda hör icke till dig.” Koranen säger: ” Allah gör säkert ingen ett grand för när, och är det en god gärning, så gäldar han den i dubbelt mått och från honom ger stor lön.”(An.Nisa,4:40) ”Ja, din Herre är ej den som gör tjänaren orätt.” 41:46 Det är människan som förorsakat ondska och orätt på jorden. Allah är Överseende, Kärleksfulle och Självtillräcklig. Han är upphöjd över all ondska och orätt. Hur vill Han hans tjänare orätt, när Han själv beordrar, avvisar, förbjuder orätt och uppmanar oss att göra goda gärningar?

Det går inte att vara olydig och sedan säga”så har Allah mätt för mig”. När Allah förbjuder synder och gör de motbjudande för människor, skickar profeter och sänder böcker och om människan avsiktligen efter allt detta syndar utan något tvång - då när det intäffar för henne någon händelse, som hon förtjänar, kan man inte argumentera att det är Allahs vilja ”ödet”. För detta var hennes val att vara orättfärdig, envisas med att synda och följaktligen får man det som man förtjänar. En kontrast är hemsökelse, ty här handlar det om saker och ting som man själv inte har valt eller kunnat påverka. Till exempel, om man blir påkörd av en bil långt uppe på trottoaren, om man får blindtarmsinflammation och måste opereras dagen innan man ska åka på semester. Då kan man ha ödet som en ursäkt. Allah säger: ”Ingen hemsöker er på jorden eller i ert inre, utan den finns i en skrift (Al-Lauh Al-Mahfuz), innan vi bringa den till stånd--detta är säkert lätt för Allah.”(Al.Hadid,57:22)

Tron på förutsägelse och ödet är en del av islamiska aqeeda. Den förebygger frustration då katastrofer inträffar. Denna undergivenhet inför Allah innebär inte hopplöshet och förtvivlan och det är inte heller en ursäkt för att ge upp ansvaret. Denna tillit till Allah, skall vara som motivation att arbeta med hopp och mod.
”Och säg: ”Handla (rättskaffens), Allah skall se era gärningar och hans apostel och de rättrogna likaså. Ni skall återföras med den, som känner det fördolda och det uppenbara och Han skall tala om för er vad ni gjorde.”(At.Tauba,9:105)

Denna tro bär med sig en belåtenhet och sinnesfrid, därför att människan som tror på den vet att den som hemsöker henne skulle aldrig missa henne och det som missar henne, skulle aldrig varit avsett för henne. Inget tvekande eller vacklande kommer att finnas i hennes handlande. Hon besluter sig och skrider till handling utan någon rädsla eller fruktan. Hon blir inte sorgsen för något som redan skett, blir inte dyster för nuet, och inte heller ängslig eller orolig för framtiden. Hennes själ är god, hennes tankar är sunda.

Man kan säga att tron på förutsägelse och ödet är styrka för starka, ursäkt för svaga, motiv för den som strävar efter arbete och argument för den som fruktar arbete och inte klarar av det. Faktum är, att muslimen som låter bli att arbeta och har till ursäkt att han förlitar sig på Allah, i själva verket gör han tvärtom vad Allah och profeten har sagt, därför att vi är förpliktade att arbeta i enlighet med vad som står i den heliga boken och profetens hadith (profeten Muhammeds lärdomar, uttalanden och gärningar, som noggrant insamlats och nedtecknats av hans följeslagare) i överenstämmelse med ovannämnda verser.