Ordet <Jihad> översätts vanligen till <det heliga kriget> och den beteckningen har nu använts under så lång tid att ordet blivit synonymt med <religionsmani>. Ordet <Jihad> frammanar bilden av ett framstormande band religiösa fanatiker med vildvuxna skägg och brinnande ögon; som med dragna svärd attackerar de otrogna varhelst de stöter på dessa, tvingar ner dem under svärdseggen för att få dem att recitera Kalima (trosbekännelsen). Med mästerliga drag har artister målat denna bild och under den med stora bokstäver ingraverat dessa ord:
«Denna nations historia är en berättelse om blodspillan.»
Det ironiska är att tecknarna av denna bild inga mindre är än dessa våra välgörare som själva sedan århundraden tillbaka är engagerade i ett synnerligen oheligt krig. Den bild de visar upp av sig själva är den av ett gäng rånare som, beväpnade till tänderna med alla slags dödliga vapen, plundrar och skövlar jorden för att erövra nya marknader, råvarutillgångar, landområden för kolonisation och gruvor där värdefulla metaller kan utvinnas, så att de ska kunna tillförsäkra sig bränsle till sin evigt brinnande, omättliga ugn av girighet. De kämpar inte för Allah's sak utan fastmer för tillfredsställandet av sin lust och glupskhet. För dem är ett tillräckligt skäl till invasion det att den andra nationens territorier rymmer gruvor, eller att skördarna där är rikliga, att oljefyndigheter gjorts, att landet kan utnyttjas som lönsamma marknader för deras överskottsproduktion eller att deras egen överskottsbefolkning kan bosättas på det land som tillhör de presumtiva offren. I avsaknad av alla andra ursäkter anser de att andra nationer gör sig skyldiga till grova kränkningar om de planerar att inta ett land som de själva har erövrat eller planerar att erövra. Vadhelst vi har gjort, tillhör nu historien, det är förflutet och borta, men deras dåd är i högsta grad aktuella och kan bevittnas av världen dag och natt. Asien, Afrika, Europa och Amerika - har någon plätt på denna planet blivit förskonad från blodbad som resultat av deras oheliga krig? Deras skicklighet är emellertid beundransvärd så till vida som de Iyckats måla bilden av oss så blodsbesudlad och mörk att bilden av dem själva överskuggades helt och fullständigt kom i skymundan. Vår egen enfald är också förbluffande. När vi såg denna bild av oss själva, målad av främlingar, blev vi så överväldigade att vi aldrig kom på tanken att titta bakom målarduken för att se målarens ansikte.
I stället började vi erbjuda ursäkter i stil med: «Sir, vad vet vi om krig och masslakt. Vi predikar pacifism som tiggarmunkarna och de religiösa helgonen. Att vederlägga vissa religiösa trosuppfattningar och omvända människorna till en annan tro i stället, det är målet och meningen med vår hänförelse. Vad har vi med sablar att skaffa! Ja, vi erkänner oss förvisso skyldiga till ett brott, såtillvida som vi, när någon attackerade oss, angrep honom i självförsvar. Men nu har vi naturligtvis förkastat även detta. Det korståg som förs med svärdets hjälp har avskaffats till er ära. Nuförtiden refererar ordet «Jihad» bara till krigsföring med tungans och pennans hjälp. Att avfyra kanoner och skjuta med gevär är ers Höghets regerings privilegium och vårt eget höga nöje finner vi i tungvrickning och pennfäktning.»