Förord

IMPERIALISMENS BÖRDA

Här måste jag ånyå upprepa att Islam inte betraktar något annat krig som «Jihad» än det som utkämpas för Allah's skull - ett krig som förs för att uppfylla Allah's vilja. När ett islamiskt styre upprättas för att slutföra detta krig, då är muslimerna kategoriskt hindrade från att lägga sig till med den despotism som de gamla despoterna tryckte ner folket med. En muslim slåss inte och som muslim får han inte slåss för att själv ta makten, göra Allah's folk till sitt eget och bygga ett Paradis på den egendom som folket tjänat ihop i sitt anletes svett. Detta är inte ett krig som förs för att uppfylla Allah's vilja, utan ett krig för att uppfylla Djävulens vilja; och Islam har ingen användning för ett sådant styre.

Islams «Jihad» är hårt arbete, den är inget nöje. Den är inget annat än offrande av liv, egendom och köttsliga begär. När Islams «Jihad» kröns med seger och ett islamiskt styre har upprättats, då är förpliktelserna för ett sant och uppriktigt muslimskt statsöverhuvud så betungande och svåra att både sömnen nattetid och vilopauser under dagen förmenas honom. Men som en belöning för detta mastodontarbete är han inte heller berättigad att hänge sig åt sådana förlustelser som makt och auktoritet kan påkalla och för vilkas skull makten ofta korrumperas. En muslimsk ledare är inte någon övermänniska, avskild från eller mer priviligierad än den vanliga människan; han kan inte sitta på en tron av Upphöjdhet och Höghet; han kan inte befalla någon att prostrera framför honom, han kan inte göra den minsta rörelse utan den islamiska lagens tillåtelse; han har inte makt att skydda någon av sina släktingar, vänner eller ens sig själv mot de lagliga anspråk som den mest obetydlige av undersåtarna har rätt att göra; han kan inte ta den minsta sak eller så mycket som en centimeters land från någon annan utan att ha laglig rätt därtill och han är i lag förbjuden att för sin lön ta ett öre mer ur statskassan än den summa som en vanlig muslim behöver för att överleva. Denne gudsmedvetne statsledare kan inte bebo ett magnifikt palats; inte heller kan han leva med pomp och ståt eller förskaffa sig medel till förlustelser och fester.

I varje ögonblick är han medveten om att han en dag kommer att ställas till svars för varje gärning han utfört på denna jord och om man då finner att han har tagit emot ett enda öre mer än han haft rätt till, orättmätigt avtvingat någon den allra minsta bit mark, visat den minsta antydan till högdragenhet och strytsamhet, utövat tyranni och orättvisa ett enda ögonblick eller ens för en minut hängivit sig åt köttsliga förlustelser, kommer han att dömas till att utstå den mest förfärliga tortyr. Världen har inte sett en större dåre än den människa som hyser en verklig kärlek till denna världs vinningar och ändå är villig att bära statsansvaret under den islamiska lagen. En liten handlares världsliga position är långt bättre än den islamiska statens ledares. Han tjänar mer pengar under dagen än Kalifen gör och kan njuta av en hälsosam sömn under natten. Kalifen tjänar inte så mycket som handlaren och inte heller kan han åtnjuta lugn och ro under natten. Detta är den största skillnaden mellan det islamiska och det icke-islamiska styresskicket. I en icke-islamisk stat utger sig de styrande klasserna för att ha gudomlig makt och exploaterar landets tillgangar och resurser för att göra sig själva större och mäktigare. I skriande kontrast till detta tjänar den styrande klassen i en islamisk stat landet utan någon tanke på personliga motiv. De styrande tillförsäkrar inte sig själva större fördelar än de som är klart tillgängliga för den vanliga människan. Jämför skatteskalorna för de löner som utbetalas till statstjänstemän under ett islamiskt styre med de inkomster av tjänst som statstjänstemän får under nutida imperialistiska regeringar eller under de imperialistmakter som var samtida med den islamiska staten, då upptäcker du snart att det finns en oändlig skillnad både i anda och natur vad gäller följderna av islamiskt styre respektive av imperialismens världsomspännande dominans.

I den islamiska staten hade guvernörerna i Khurasan, Irak, Syrien och Egypten en mycket lägre lön än en låg tjänsteman har idag. Den förste kalifen, Hadrat Abu Bakr Siddiq (må Allah vara nöjd med honom) styrde administrationen av detta jättelika imperium på en lön av Rs. 100/- löneperiod. Hadrat Umar's (må Allah vara nöjd med honom) inkomster överskred inte Rs. 150/- per månad, trots att den islamiska statens skattkistor var fyllda med rikedomar från den då kända världens imperier. Även om imperialismen till synes, liksom Islam, erövrar länder så finns det ändå en elementär skillnad mellan de två - en skillnad lika stor som avståndet mellan himlen och jorden. Koranen säger:

«Bägge flyger i rymden, ändå är örnens värld långt, långt borta från kråkans».

Detta är alltså den sanna betydelsen av «Jihad», en term om vilken du har hört mycket sägas. Om du nu frågar mig var denna Islam finns, var det Muslimska partiet och den «Jihad» finns vars ideologi jag har framlagt och varför inga spår av den kan upptäckas idag bland världens muslimer, då ska jag be er att inte ställa denna fråga till mig utan till de som har dragit muslimernas uppmärksamhet från deras verkliga uppgift till magiska företeelser som talismaner, besvärjelser, vidskepliga riter och onödiga offer. Ställ denna fråga till dem som erbjuder genvägar till frälsning, reformer och framsteg, så att allt detta kan uppnås utan mer strävan och hårt arbete än som är nödvändigt för att läsa sina böner eller försona en själ som ligger sovande i graven. Fråga dem som fördunklade Islams principer, ideologi och mål och förvisade dem in i mörka hörn; de som invecklade det muslimska sinnet i polemik över de mest obetydliga frågor rörande Gudomlig tro, besök till gravarna eller andra småsaker, med påföljd att muslimerna har förlorat all känsla för sin rätta identitet; syftet med sin existens och Islams sanna karaktär. Om de misslyckas med att ge ett tillfredsställande svar, ställ då samma fråga till de välbärgade, statstjänstemännen och de styrande som förklarar sig tro på Koranen och den Heliga Profetens (frid och Allah's välsignelser över honom) gudomliga ämbete, men som tror att de inte är skyldiga Koranens föreskrifter eller den Heliga Profetens (frid och Allah's välsignelser över honom) vägledning något mer än anordnande av möten för Koranuppläsning och sammankomster för firande av Profetens födelse (frid och Allah's välsignelser över honom) eller att då och då hylla Allah för skönheten in Hans verser (må Allah förlåta dem och oss!).

I fråga om genomdrivandet av den islamiska lagen och införandet av islamiska reformer i den praktiska politiken, betraktar sig dessa herrar som totalt fria från varje ansvar. Ty i själva verket är dessa herrars själar inte beredda att acceptera de inskränkningar och lägga på sig den pliktens börda som Islam ålägger dem. De söker en mycket lättvindig frälsning.