Den islamiska revolutionära bekännelsens karaktä-ristika

Den islamiska revolutionära bekännelsens karaktäristika

Det råder ingen tvekan om att alla Allah's profeter (frid över dem) utan undantag var revolutionära ledare och den främste av dem, Profet Muhammad (frid och Allah's välsignelser över honom), var den störste revolutionäre ledaren. Men den punkt vid vilken en klar avgränsningslinje kan dras mellan dessa gudsdyrkande revolutionära ledare och vanliga värlsdsliga revolutionsledare ligger i att dessa världsliga revolutionärer, hur ärliga deras avsikter än är, ändå aldrig kan uppnå en fulländad nivå av rättvisa och måttlighet. Världens revolutionärer kommer antingen själva från de förtryckta klasserna eller representerar de förtrycktas intressen. De ser därför allting ur enbart dessa klassers synvinkel. Det naturliga resultatet av detta blir att deras synpunkter aldrig kan vara opartiska och rent mänskliga. Tvärtom är deras åsikter gravt vinklade till förmån för en speciell klass och de bär på hat och bitterhet mot den andra klassen. De föreskriver för tyranniet ett botemedel som i sig självt är tyranniskt och de facto hämndlystet. De Iyckas inte skaka av sig känslor av vendetta, avundsjuka och illvilja och planera en jämlik och balanserad social ordning som skulle tillförsäkra alla människor välstånd. I skriande kontrast till detta tillät profeterna (frid över dem) aldrig sina personliga känslor att inverka på de mått och steg de vidtog i sina revolutionära strävanden, hur svåra förföljelser de än fick utstå och vilka fientligheter de än mötte från sina förtryckare. De agerade under direkt vägledning från sin Herre. Eftersom Herren står över alla mänskliga passioner och ingen mänsklig grupp eller klass står i något speciellt utvalt förhållande till Honom och eftersom Han inte hyser några känslor av missunnsamhet eller fiendskap mot någon klass av människor, betraktade profeterna (frid över dem) under Hans direkta vägledning alla företeelser med opartisk rättvisa för att söka vägar till uppnående av allmänt välstånd.

De strävade efter att tänka ut ett samhällssystem i vilket varje individ skulle vara tillfreds med att hålla sig inom sina rättigheters gränser; ett system a'är alla medborgare kunde åtnjuta sina lagliga rättigheter och säkra en perfekt balans i relationerna mellan människa och samhälle. Av denna anledning antog de revolutionära rörelser som igångsattes av profeterna (frid över dem) aldrig karaktären av klasskamp. De påverkades aldrig av den sociala rekonstruktionen på så sätt att den säkrade en klass' dominans över en annan, utan de etablerade ett rättvist samhällsmönster som erbjöd likvärdiga möjligheter för alla människor till självförverkligande och uppnående av materiell och andlig utveckling.

Nödvändigheten av och målet för Jihad

Att i detta korta arbete beskriva detaljerna i den samhällsordning som Islam strävar efter är en svår uppgift. Jag hoppas att snart få tillfälle till det. Här begränsar jag mig i mesta möjliga mån, den enda punkt som jag vill belysa är denna: Islam är inte enbart en religiös bekännelse eller en samlingsbe teckning för några former av dyrkan, utan det äett sammanhängande system som strävar efter att utplåna alla tyranniska och onda system i världen och genomdriva sitt eget reformsystem, vilket det anser vara det bästa för mänsklighetens välfärd. Islams program av raserande och återuppbyggande, revolution och reformering vänder sig inte bara till en nation eller folkgrupp, utan till hela mänskligheten. Islam vänder sig också till de klasser som förtrycker och orättfärdigt exploaterar folket; dessa anrop riktar sig också till kungar och adelsmän med uppmaningen att vittna om tro på Islam och avge löfte om att hålla sig inom de lagliga gränser deras Herre uppställt för dem. Islam inpräntar i dem att om de antar detta rättvisa och rättfärdiga system, kommer de att vinna frid och frälsning. Detta system omfattar ingen fientlighet mot någon mänsklig varelse. Vår fientlighet riktar sig mot tyranni, strider, immoralitet och mot individens försök att överskrida sina naturliga begränsningar och tillskansa sig det som enligt Allah's naturliga lag inte tillfaller henne. De som bekräftar sin tro på denna ideologi blir medlemmar i det «islamiska partiet» och åtnjuter samma status och samma rättigheter utan åtskillnad vad beträffar klass, ras, nation eller hemland. På detta sätt föds ett Internationellt Revolutionärt Parti vilket i Koranen givits namnet «Hizb Allah» och vilket omväxlande kallas det «Islamiska Partiet» och «Islam's Ummah». Så snart detta parti har bildats, kommer det att ta itu med kampen för att uppnå de syften det skapats för. Meningen med dess existens är att det ska sträva efter att utplåna det oislamiska systemets hegemoni och i dess ställe upprätta ett styre för den sociala och kulturella samhällsordningen som reglerar samhällslivet med hjälp av balanserade och humana lagar - de lagar som Koranen refererar till i den vittomfattande termen «Allah's ord». Om detta parti inte eftersträvar en förändring av samhällsstyret och upprätta det islamiska styret, slår man bort själva basen för detta partis existens; ty detta parti skapades för inget annat syfte än det ovannämnda och partiet har inget annat berättigande än att det ska slåss för Allah's sak. Den Heliga Koranen uttrycker bara ett enda syfte med detta partis uppkomst och det är:

«I ären det bästa folk, som frambragts bland människorna, enär I påbjuden det tillbörliga och förbjuden det otillbörliga och tron på Allah» (3: 106)

Denna religions förespråkare är inte blott och bart förkunnare eller missionärer, utan Allah's funktionärer och det är deras plikt att med vapenmakt utplåna förtryck, ondska, immoralitet och olaglig exploatering från jorden. Det är deras mål att riva upp myterna om halvgudars och falska gudomligheters överhöghet och få det onda att ge vika för det goda.

(1) «Striden mot dem, tills det ej finnes någon förföljelse längre, utan all dyrkan ägnas Allah.» (2: 189)

(2) «De som äro otrogna, äro ock varandra närskylda. Om I icke gören så, varder det tveddräkt och stor ofärd på jorden.» (8: 75)

(3) «Han är den, som sänt sin apostel med vägledningen och sanningens religion för att giva den seger över varje annan religion, om ock månggudadyrkarne skulle harmas.» (9: 33)

Detta parti har alltså inget annat val än att erövra statsmakten, eftersom ett ont samhällssystem befästs och blomstrar under det onda regeringsstyrets beskydd och därför att en gudsfruktig kulturell ordning inte kan upprättas förrän regeringsmakten har vridits ur de gudlösas händer och lagts i händerna på reformatörerna. Frånsett uppgiften att reformera världen, blir det också omöjligt för partiet självt att i ett fientligt statssystem agera utifrån sina egna ideal. Inget parti som tror på sin egen ideologis validitet och rättfärdighet kan leva efter sina egna föreskrifter under ett regelsystem som är annorlunda än dess eget. En människa som tror på kommunismen kan inte inordna sitt liv enligt kommunismens principer om hon lever i England eller Amerika, ty det kapitalistika systemet kommer att slå ner på henne med all sin kraft och det blir fullständigt omöjligt för henne att undfly den styrande maktens vedergällning. På samma sätt är det omöjligt för en muslim att Iyckas i sin strävan att iaktta det islamiska levnadsmönstret om han lever i ett samhälle som styrs enligt icke-islamiska principer. Alla regler som han bedömer vara oriktiga; alla skatter han anser vara olagliga; alla företeelser han anser vara av ondo; den civilisation och livsstil som, enligt hans åsikt, är gudlös; det utbildningssystem som för honom synes vara fördärvligt - allt detta kommer så småningom att så obevekligt påtvingas honom, hans hem och familj att det blir omöjligt att undfly. Sålunda tvingas en person eller en grupp av sin tros inneboende krav att sträva mot utplånandet av den fientliga ideologins styre och i dess ställe upprätta ett styre som följer deras egen tros program och politik, ty under styret av en regering med mot dem fientligt inställda doktriner, kan denna person eller grupp inte handla utifrån sin egen övertygelse. Om dessa människor undandrar sig sin plikt att aktivt sträva mot detta mål, visar det klart att de är hycklare och lög nare i sln tro.

«Må Allah hava undseende med dig (O Muhammad)! Varför gav du dem tillstånd, innan det blev dig klart, vilka som voro sannfärdiga, och du lärde känna lögnarne? De, som tro på Allah och den yttersta dagen, bedja dig ej om tillstånd att få våga sina ägodelar och sitt liv; ja, Allah känner de gudfruktiga. Endast de, som icke tro på Allah och den yttersta dagen och vilkas hjärtan tveka, så att de i sin tvekan vackla hit och dit, bedja dig om tillstånd.» (9: 43-45)

Med dessa ord har Koranen givit ett klart och definitivt dekret om att det avgörande testet på partianhängarnas sanna hängivelse är huruvida man använder alla sina resurser av förmögenhet och liv i kampen för att låta sin tro bli styresmakt i staten. Om du utstår auktoriteten av en statsmakt med mot dig fientligt inställda doktriner, är det ett klart bevis på att din tro är falsk och det naturliga resultatet av detta blir, och kan inte bli annat än detta, att också din muntliga bekännelse till Islams doktriner också slutligen kommer att suddas ut. I början står du med förakt ut med det fientliga samhällssystemet. Gradvis kommer du emellertid att lära dig leva med det ända tills ditt förakt har utbytts mot ett gillande av detta styre. Slutligen nås den punkt då du fungerar som en stöttepelare för etablissemanget och för fortbeståndet av en fientlig ideologis statsstyre. Då kommer du att ge din förmögenhet och liv i kampen för att upprätthålla de o-islamiska doktrinerna i stället för Islams ideologi. Dina egna krafter kommer att utnyttjas i motståndet mot ett etablerande av den islamiska ideologin som styrande makt i staten. På detta stadium kommer inget annat än en hypokritisk bekännelse till Islam, en avskyvärd falskhet och en bedräglig benämning att skilja dig från de otrogna. Den Helige Profeten (frid och Allah's välsignelser över honom) har tydligt förklarat detta faktum i Traditionerna:

«Jag svär vid Allah, Som har makt över mitt liv, du måste genomdriva det goda och förbjuda det onda, fjättra den orättfärdiges hand och med våld tvinga den att göra det rätta. Eljest kommer de oundvikliga konsekvenserna av Allah's naturliga lag att manifesteras på så sätt att avsikterna i de orättfärdigas hjärtan kommer att påverka era hjärtan och liksom de ska också ni bli fördömda.»