Kolonialismen är ett mycket undersökt och debatterat
fenomen. Det förekommer propåer om att vi också
måste se det goda som den europeiska kolonialismen medförde
för kolonierna. Det är ett omotiverat perspektiv och
skymmer kolonialismens grundläggande väsen. Det egentligen
enda som man med avseende på den europeiska kolonialismen
måste vara medveten om är att kolonialmakterna tog
sig rätten att ockupera främmande territorier och
bestämma över andra folks utveckling och framtid.
Det är oväsentligt hur mycket "gott" kolonialmakterna
gjorde i sina kolonier. Däremot är det väsentligt
att vara medveten om att kolonialmakterna inte gjorde någonting
som inte gynnade moderländerna. Om det sedan också
medförde något gott för kolonins ursprungsbefolkning
var relativt ointressant. Den europeiska kolonialismen har tvärtemot
att göra världen till en materiellt sett mer rättvis
plats bidragit till de häpnadsväckande klyftor vi
ser idag. Kolonialismen förhindrade eller försenade
en betydande del av världens befolkning att själva
bestämma över och staka ut sin framtid. Att kolonialmakterna
till exempel byggde järnvägar för att underlätta
sina egna affärer har i sammanhanget ingen betydelse.
Hade
de europeiska staterna låtit bli sin aggressiva framfart
hade världen förmodligen sett annorlunda ut idag.
Vi hade haft statsbildningar som bättre motsvarade befolkningsstrukturer.
Västvärldens materiella utveckling hade inte gått
så snabbt, vi hade antagligen haft en jämnare fördelning
av politisk och ekonomisk makt och världens folk och stater
hade byggt sina järnvägar själva. Eller så
hade de inte gjort det. Det väsentliga är att de hade
avgjort själva vad de ansåg vara bäst för
dem. En kanske än viktigare skillnad hade troligen varit
en mer avspänd värld. Kolonialmakternas maktfullkomlighet
och aggressivitet har av de utsatta folken upplevts som förnedrande
och har skapat stort agg och resulterat i ett häftigt hämnd-
eller revanschbegär i många läger.
Idén
om att vi också måste se det goda som den europeiska
kolonialismen medförde för kolonierna bottnar (medvetet
eller omedvetet) i en tankegång som innebär att den
västerländska kulturen uppfattas som den norm mot
vilken alla andra bör sträva. En sådan inställning
är ohållbar. Den skiljer sig i praktiken inte så
mycket från kolonialmakternas idé om sin rätt
att bestämma över och styra andra och är i modifierad
form fortfarande vida accepterad. För att komma till rätta
med den är därför ett sätt att hårt
kritisera kolonialismen och dess följder och göra
upp med de föreställningar och idéer som låg
bakom. Vi ska inte försköna kolonialismens yta utan
tvärtom göra upp med dess mörka djup.
Björn
Lindsten
