Den
gudomliga vägledning som mänskligheten fått
har endast förmedlats genom två kanaler; först
genom Guds ord och sedan genom de profeter som Han utvalt för
att meddela sin vilja till människorna. Dessa två
kanaler har alltid varit förenade, och försök
att lära känna Guds vilja genom att åsidosätta
någon av dem har alltid lett fel. Hinduerna brydde sig
inte om sina profeter, utan fäste hela sin uppmärksamhet
på deras böcker, vilka endast erbjöd ordgåtor
som de slutligen inte kunde förstå. De kristna, å
andra sidan, åsidosatte Guds bok och tillmätte Kristus
all betydelse, vilket innebar att de inte bara upphöjde
honom till en gudomlighet utan även att de gick miste om
den Tawheed (monoteism) som Bibeln innehåller.
De
stora skrifter som uppenbarades före Koranen, dvs. Gamla
Testamentet och Evangeliet, fanns i själva verket inte
i bokform förrän långt efter det att deras respektive
profeter gått bort. Detta berodde på att anhängarna
till Moses och Jesus inte gjorde några större ansträngningar
för att bevara uppenbarelserna under dessa profeters livstid.
De blev nedskrivna långt efter deras död. Bibelns
böcker, både Gamla och Nya Testamentet, består
följaktligen av översättningar av olika personers
berättelser om de olika uppenbarelserna och innehåller
både förändringar och tillägg, som är
gjorda av nämnda profeters anhängare.
Den
sista uppenbarade boken - Koranen - finns däremot bevarad
i sin ursprungliga form. Gud har själv lovat att den skall
bevaras, och det var därför hela Koranen skrevs ned
under profeten Muhammads livstid, då olika delar av den
nedtecknades på palmblad, pergament, benbitar, osv. Dessutom
hade tiotusentals av profetens följeslagare lärt sig
hela Koranen utantill, och profeten brukade själv recitera
den för ängeln Gabriel en gång om året,
samt två gånger då han var på väg
att dö. Den förste kalifen, Abu Bakr, anförtrodde
sedan åt profetens skrivare Zaid ibn Thabit, att samla
hela Koranen i en volym. Denna volym fanns hos Abu Bakr tills
han dog.
Sedan fanns den hos den andre kalifen, Omar, och efter honom
övertogs den av Hafsa, profetens hustru. Det var på
grundval av denna ursprungliga kopia som den tredje kalifen,
Othman, färdigställde många andra exemplar,
vilka sändes till olika muslimska områden. Koranen
blev så noggrant bevarad därför att den är
den Bok som innehåller vägledning för hela mänskligheten
och för all framtid. Detta är anledningen till att
den inte riktar sig endast till araberna, på vilkas språk
den uppenbarades, utan den talar till hela mänskligheten:
"O människa. Vad har fått dig att avvika från
din Herres väg." Hur Koranens lära skall praktiseras
har fastställts genom profeten Muhammads exempel. Det speciella
med Koranen är att dess undervisning syftar till människans
allmänna välfärd och är baserad på
de faktiska mejligheterna. I alla sina dimensioner är den
koraniska visdomen avgörande. Den fördömer varken
kroppen eller åsidosätter själen.
Den
förmänskligar inte Gud och avgudar inte heller någon
människa. Allting har fått sin rätta plats i
skapelsens helhet. De forskare som hävdar att Muhammad
(frid över honom) var författare till Koranen, påstår
i själva verket något som är mänskligt
omöjligt. Skulle någon person under det sjunde århundradet
e. Kr. kunna komma med sådana vetenskapliga sanningar
som Koranen innehåller? Skulle han kunna beskriva fostrets
utveckling i livmodern på samma sätt som den moderna
vetenskapen? Är det för övrigt logiskt att tro
att Muhammad (frid över honom), som fram till fyrtio års
ålder endast var känd för sin hederlighet och
integritet, plötsligt började skriva en bok som är
så makalös i sin litterära fulländning,
att de främsta arabiska valtalarna och poeterna inte kunde
åstadkomma dess like. Är det slutligen rimligt att
saga att Muhammad (frid över honom), som i sitt samhälle
var känd som al- Amin (den sannfärdige) och som fortfarande
beundras på grund av sin hederlighet och integritet, framträdde
med ett falskt påstående och på grundval av
denna lögn tränade tusentals hederliga, karaktärsfasta
och redbara människor, så att de senare lyckades
upprätta det bästa samhälle som funnits på
jorden? Varje uppriktig och opartisk sanningssökare kommer
slutligen att inse att Koranen är Allahs uppenbarade Bok.
Utan att nödvändigtvis hålla med om allt vad
de säger, skall vi här delge några åsikter,
som betydande icke-muslimska forskare uttryckt beträffande
Koranen.
Läsaren
kan lätt se att den moderna världen mer och mer närmar
sig en riktig uppfattning om denna Bok. Vi uppmanar alla fördomsfria
forskare att studera Koranen i ljuset av de förutnämnda
punkterna. Vi är övertygade om att ett sådant
försök kommer att övertyga läsaren om att
Koranen aldrig skulle ha kunnat skrivas av en människa.
"Hur ofta vi än vänder oss till den (Koranen),
och fastän den först inger oss motvilja, dröjer
det inte länge förrän den fascinerar och förvånar
oss för att slutligen framtvinga vår aktning Dess
litterära stil, i överensstämmelse med dess innehåll
och målsättning, är strån & storslagen,
fruktansvärd - och tid efter annan verkligt sublim... Alltså
kommer denna bok att även i fortsättningen utöva
det mäktigaste inflytande." (Goethe, citerad i 1:P.
Höghes' i "Dictionary of Islam").
"Koranen
intar förvisso en viktig position bland världens stora
religiösa skrifter. Fastän den är den yngsta
av de epokbildande verk som tillhör denna typ av litteratur,
finns det knappast något annat som kan mäta sig med
den, när det gäller den påverkan den utövat
på stora människomassor. Den inledde en ny fas i
det mänskliga tänkandets historia och skapade en ny
typ av karaktär. Den började med att förvandla
ett antal olikartade ökenstammar till en nation av hjältar
och fortsatte att skapa den mohammedanska världens vidsträckta
politisk- religiösa organisation, vilken är en av
de mäktigaste krafter som det moderna västerlandet
har att räkna med." (G. Margoliouth, inledning till
J.M. Rodwells Koranöversättning, New York: Everymans'Library
1977, sid ny). "Ett arbete som alltså framkallar
sådana mäktiga och skenbart of örenliga känslor
t o.m. hos den avlägsne läsaren - avlägsen i
tiden - och ännu mer beträffande den mentala utvecklingen
- ett arbete som inte bara övervinner den motvilja han
kanske känner då han börjar läsningen,
utan även förvandlar denna vaga inställning till
häpnad och beundran, ett sådant arbete måste
förvisso betraktas som ett underbart alster av den mänskliga
anden och som något av största intresse för
varje tänkande person som intresserar sig för mänsklighetens
öde." (Dr. Steigass, citerad av l:P. Höghes i
"Dictionary of Islam': Sid. 526-527).
"Den
hypotes som menar att Muhammad var Koranens upphovsman blir
genom ovannämnda observation ohållbar. Hur skulle
en man som var analfabet kunna bli den ur rent litterär
synpunkt mest betydande författaren i hela den arabiska
litteraturen? Hur skulle han sedan kunna uttala sanningar av
vetenskaplig natur, som ingen annan människa skulle ha
kunnat utveckla vid denna tid, och allt detta utan att en enda
gång göra det minsta misstag i sina uttalanden om
ämnet." (Maurice Bucaille, 'The Bible, the Qur'an
and Science': 1978, sid. 125). "Dess värde som litterär
produkt bör kanske inte mätas enligt några på
förhand bestämda maximer av subjektiv och estetisk
typ, utan i förhållande till de effekter den åstadkom
bland Muhammads samtida och landsmän. Om den talade så
kraftfullt och övertygande till sina åhörares
hjärtan att den kunde sammanfoga dessförinnan centrifugala
och antagonistiska element till en kompakt och välorganiserad
enhet, animerad av idéer som var betydligt överlägsna
de som ditintills styrt arabernas tänkande, då var
dess vältalighet också fulländad, helt enkelt
därför att den av några vilda stammar kunde
skapa en civiliserad nation och därmed också ge ett
viktigt bidrag till den historiska utvecklingen." (Dr.
Steingass, citerad i Hughes' "Dictionary of Islam': sid.
528).
Vid
detta försök att åstadkomma något bättre
än mina föregångare och att framställa
något som åtminstone kan accepteras som ett svagt
eko av den arabiska Koranens sublima retorik, tvingades jag
att studera den invecklade och mycket varierande rytm som -
vid sidan av själva budskapet - utgör Koranens obestridliga
anspråk på att räknas till mänsklighetens
största litterära mästerverk. Denna mycket karakteristiska
egenskap - "denna oefterhärmliga symfoni", som
den troende Pickthall kallar sin Heliga Bok, "själva
de ljud som rör människor till tårar och extas"
- har nästan helt förbisetts av tidigare översättare.
Det är därför inte överraskande att det
som de åstadkommit låter tråkigt och enformigt
i jämförelse med den utsökt vackra originaltexten."
(Arthur J. Arberry: 'The Koran Interpreted': London, Oxford
University Press 1964, Sid. X).
"En
totalt objektiv undersökning av den (Koranen) i ljuset
av den moderna kunskapen får oss att inse överensstämmelsen
mellan dem bägge, vilket redan påpekats vid upprepade
tillfällen. Detta får oss att inse att det är
helt otänkbart att en människa på Muhammads
tid skulle ha kunnat vara upphovsman till sådana yttranden,
med tanke på denna tids kunskapsnivå. Sådana
hänsynstaganden utgör en del av det som ger den koraniska
uppenbarelsen dess unika position och tvingar den opartiske
vetenskapsmannen att erkänna sin oförmåga att
framlägga en förklaring av den, som enbart utgår
från materialistiska resonemang." (Maurice Bucaille,
'The Qur'an and Modern Science': 1981, sid. 18).
