Islam och Kristendomen

Islam : En universell religion

Jesus Kristus' Kristendom var inte menad att bli en universell religion. Även om Jesus fundamentala budskap och lära inte skilde sig från Islam så innehöll den ändå inte fullständig vägledning för det mänskliga livets alla aspekter och för alla folk och tidsåldrar. Under den mänskliga historiens oändliga århundraden, när mänsklighetens olika raser levde mer eller mindre isolerade från varandra, så sände Gud olika profeter till de olika folken. Jesus var en av dessa nationella profeter. Han var israeliternas Messias.

När varje nation blivit vägledda till sanningen av de nationella profeterna var tiden mogen, enligt Guds plan, att uppresa världsprofeten och uppenbara den universella religionen. Profeten Muhammed förenade de olika nationernas religiösa traditioner till en enda universell tro och förenade alla nationers folk till ett enda världsomfattande broderskap. Han gav hela mänskligheten fullständiga levnadsregler.

För att etablera sanningen i sin religion tillgrep inte Profeten Muhammad mirakel, vilka kan vinna de få som bevittnar dem men misslyckas att övertyga efterkommande generationer. Hans religion vänder sig till människans förnuft och förstånd. För att visa oss sanningen drar han vår uppmärksamhet till naturens fenomen, historien och de olika nationernas profeter och deras läror. Det finns ingenting i Islam som är riktat endast till ett visst folk eller till en viss tid. Den heliga Koranen föreskriver ingenting som inte är oförändrat inspirerande, uppbyggligt och användbart för människor i alla nationer och i alla tider. Islams religiösa och moraliska lära är av universell natur.

När man tar i beaktande påståendet att Islam och inte Kristendom är den universella religionen, bör läsaren hålla i minnet följande fakta:

Jesus uppdrag var endast för Israels barn, men Profeten Muhammad kom med ett budskap till jordens alla nationer. Jesus förklarade i tydliga ord:

Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus. (Matteus 15:24)

Han utvalde tolv lärjungar för att matcha siffran med Israels stammar och han sa dem tydligt: "Ställen icke eder färd till hedningarna, och gå icke in i någon samaritisk stad, utan gå hellre till de förlorade fåren av Israels hus." (Matteus 10:5, 6)

Profeten Muhammad, å andra sidan, talade från början till hela mänskligheten. Det uppenbarades för honom: "Och vi har sänt dig blott som ett barmhärtighetsbevis för hela världen." (Koranen 21:107)

36 Säg: Människor, jag är förvisso Guds Apostel för eder allesammans, hans som herraväldet över himlarna och jorden tillhör, det finns ingen Gud utom Honom. (Koranen7:157, 158)

Kristendomen anser att israeliterna är ett utvalt folk. Gud har sänt sina uppenbarelser och profeter enbart till dem. De kristna erkänner endast Israels profeter. Alla andra betraktar de som bedragare. Men Islam säger att det skulle vara att förneka Guds universella omtänksamhet att påstå att profeter upprestes endast i en nation. Enligt den heliga Koranen så är Gud hela världens Herre och den barmhärtige förbarmaren. Han har inte diskriminerat någon nation när han sände sina uppenbarelser. Han har upprest profeter bland alla jordens nationer. Samma religion uppenbarades för alla profeterna. Den heliga Koranen säger:

"Det finns inget folk utan att en varnare förut funnits hos det”. (35:22)

Varje menighet har en Apostel. (10:48)

Vi hava ju sänt Apostlar före dig, bland dem fanns den om vilken vi förtäljt för dig och bland dem fanns ock den om vilken vi ej förtäljt för dig. (40:78)

Människorna voro en enda menighet och Gud skickade profeterna som glädjebudbärare och varnare och nedsände med dem Skriften med sanningen för att så döma mellan människorna om det som de tvistade om. (2:209)

Profeten Muhammad kom för att fullborda, och inte förstöra, de tidigare profeternas arbete. Han sa till sina anhängare att tro på alla de andra nationernas profeter:

Säg: vi tror på Gud, på vad som nedsänts till oss och vad som nedsänts till Abraham, Ismael, Isak och Jakob och stamhövdingarna, på vad Mose och Jesus fått och vad profeterna fått ifrån sin Herre, utan att vi göra någon skillnad på någon ibland dem, i det att vi underkasta oss Honom. (Koranen 2:1 30)

Islam är alla religioners fullbordade. Genom att acceptera alla nationers profeter och skrifter, bekräftar Islam Guds enhet och universella omtänksamhet, den allmängiltiga religionsupplevelsen och söker även att sammanföra människor från alla raser och trosbekännelser till en enda allomfattande tro och broderskap.

Islam, och inte Kristendom, ger en fullständig vägledning för livets alla aspekter, individuella såväl som sociala, nationella såväl som internationella. Jesus Kristus medgav själv att han inte hade kommit med det slutliga eller fullständiga gudomliga budskapet för mänskligheten, för tiden var ännu inte mogen.

Jag hade ännu mycket att säga eder, men ni kynnen icke nu bära det. Men när Han kommer, som är Sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. (Johannes 16:12, 13)

Fem århundraden efter Jesus framträdde Sanningens Ande i Profeten Muhammads person för att framföra hela sanningen till mänskligheten. Gud uppenbarade för honom:

Idag har jag fullkomnat eder religion åt eder, gjort min nåd fullkommen och funnit för gott att giva eder Islam till religion. (Koranen 5:5)

Profeten Muhammad är sålunda Guds siste Profet och budskapet som han framförde från Gud är det sista och fullständiga budskapet. Låt oss jämföra vissa aspekter i Jesus' och Muhammeds religioner och se varför vi betraktar Islam och inte Kristendom som det fullständiga budskapet.

Kvinnans ställning i islam och kristendom

Jesus var den sista profeten som framträdde bland Israels barn. Han reformerade de tidigare israeliska profeternas läror när han ansåg att sådana reformer var tillbörliga. Han nytolkade några av Moses' religiösa föreskrifter för att bringa dem i överensstämmelse med behoven i hans tid, men andra lämnade han som de var. Det sa kallade Gamla Testamentet i Bibeln föresprakar massaker, överser med polygami, accepterar slaveri och rekommenderar häxors brännande. Jesus, som hade kommit "inte för att förstöra lagen och profeterna utan för att fullborda", såg uppenbarligen inga fel i allt detta, eller i varje fall hade han ingen tid att avhjälpa dem. För han sa eller gjorde ingenting för att humanisera de Mosaiska lagarna för krig, avskaffa slaveriet eller att höja kvinnornas ställning. Han sa inte ett ord emot polygami.

Paulus, som var den verklige grundaren av Kristendom, enligt vad de kristna tror, betraktade kvinnan som en fresterska. Han lade hela skulden för mänsklighetens fall och den ärvda synden på kvinnan. Detta är vad vi läser i Bibelns nya testamente:

Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig. Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man, fastmer må hon leva i stillhet. Adam blev ju först skapad och sedan Eva. Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse. (I Timoteus 2:1 1—14)

Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen. Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull. Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en 'makt' för änglarnas skull. (I Korintierna 11:8—10)

Och detta är vad några av Kristendomens helgon sa om kvinnan:

Kvinnan är falskhetens dotter, helvetets vaktpost, fredens fiende; genom henne förlorade Adam paradiset. (S:t John Damascene)

Kvinnan är djävulens instrument för att skaffa sig kontroll över våra själar. (S:t Cyprian)

Kvinnan är ursprunget till djävulens arm, hennes röst är som ormens vä- sande. (S:t Anthony)

Kvinnan har en huggorms gift, och en drakes elakhet. (S:t Gregory den Store)

Den heliga Koranen fritar kvinnan från ansvaret för Adams fall och hävdar hennes heder och värdighet. Den höjer kvinnans ställning och gör henne jämbördig med mannen. För första gången i historien gavs kvinnan samma rättigheter som mannen av Islam: "Kvinnorna hava ock samma rättighet mot männen som männen emot dem, såsom tillbörligt är." (Koranen 2:228)

Den moderna människan inser att det inte kan finnas någon verklig frihet och heder utan ekonomiska rättigheter. För fjortonhundra år sedan gav Islam kvinnan rätten att ärva sin faders och makes förmögenhet, och att använda sina egna tillgångar som hon ville. Den heliga Koranen säger:

Männen skola hava sin del av vad de förvärvar och kvinnorna sin del av vad de förvärvat. (Koranen 4:36)

De manliga arvtagarna bekomme som lagstadgad del en del av vad föräldrarna och de närmaste anhöriga efterlämnat, och de kvinnliga bekomme ock en del av vad föräldrarna och de närmaste anhöriga efterlämnat, vare sig det är litet eller mycket. (Koranen 4:8)

I äktenskapet anses kvinnan vara en jämlik och fri partner, enligt Islam. Äktenskap i Islam är ett heligt kontrakt mellan en man och en kvinna och båda måste ge sitt medgivande innan giftermål kan äga rum. Den heliga Koranen beskriver kvinnan som sin makes partner och följeslagare och en källa till frid och vederkvickelse för honom:

Till Hans tecken hör ock, att han skapat hustrur åt eder bland eder själva att ni må bo tillsammans med dem, och stiftat inbördes kärlek och barmhärtighet, häri finnas sannerligen tecken för människor som tänka efter. (Koranen 30:20)

För att inskärpa kvinnans upphöjda och heliga ställning, förklarade Profeten:

Paradiset ligger vid en moders fötter. (Nasai 25:6)

Han sa att "kvinnan är mannens tvillinghalva", och att män och kvinnor kommer från samma substans. Islam gör ingen som helst skillnad mellan denvad angår deras moral och spirituella förmåga och belöningar: "De rättrogna, både män och kvinnor, äro varandras beskyddare, de där påbjuda det tillbörliga och förbjuda det otillbörliga, förrätta bönen och giva allmosan och lyda Gud och hans Apostel. Över dessa skall Gud förbarma sig, Gud är förvisso väldig och vis." (Koranen 9:72)

Den som handlar rättskaffens, vare sig man eller kvinna, och är rättrogen, skola vi sannerligen skänka ett ljuvligt liv, och vi skola giva dem deras lön för det bästa de gjorde. (Koranen 16:99)

De Gud undergivna, både män och kvinnor, de rättrogna både män och kvinnor, de sannfärdiga både män och kvinnor, de ödmjuka både män och kvinnor, de allmosegivande både män och kvinnor, de fastande både män och kvinnor, de kyska både män och kvinnor, och dem, som flitigt åkalla Gud både män och kvinnor, har Gudforvisso berett förlåtelse och stor lön. (Koranen 33:35)

Slaveriets avskaffande

Islam är den första religionen som förbättrar slavarnas villkor och tar de första stegen för slaveriets totala förbjudande. Följande är bara två av de många verser i heliga koranen som uppmanar människorna att frige slavarna.

Vet du ock vad branten är? Jo, att frigiva en slav, eller att under hungers- nöd bespisa den faderslöse släktingen, eller den fattige som krälar i stoftet, och att höra till dem som tro, som anbefalla varandra tålamod och anbefalla varandra barmhärtighet. (Koranen 90:12—17)

Fromheten består ej däri att ni vänder edra ansikten mot östan eller västan, utan fromheten finnes hos dem som tro på Gud, på den yttersta dagen, på änglarna, Skriften och Profeterna och bortgiva sin egendom, huru kär de än hålla den, åt sina anförvanter, åt faderlösa, fattiga, vägfarande och tiggare och för slavars frigörande ... (Koranen 2: 172)

Eftersom Islam anser att slaveriet är emot människornas jämlikhet och heder, så förbjöd Profeten tagandet av nya slavar i mycket skarpa ord:

Gud har talat till mig, och sagt, att det finns tre grupper av människor vars vedersakare jag skall vara på Domedagen. För det första, den som gör en överenskommelse i mitt namn och sedan bryter den. För det andra, den som förslavar en fri man, säljer honom och äter hans pris. För det tredje, den som anställer någon att utföra ett arbete men inte betalar honom rättvis lön. (Bukhari. Kitab-al-Bai)

Slutligen kom den kategoriska befallningen från Gud att inte bara frige slavarna utan också att ge en del av sin egendom för att kompensera dem. "Och om några av de slavar, över vilka ni råder, önska ett fribrev, så utfärden sådant åt dem, om ni vet något gott om dem, och giv dem av Guds rikedomar vad Han givit eder!" (Koranen 24:33)

Å andra sidan sa eller gjorde Jesus ingenting för att befria slavarna eller för att förbättra villkoren för dessa ömkansvärda varelser.

Politisk konstitution

Kristendom ger en viss vägledning med hänsyn till vad Aristoteles beskrev som privata dygder, men är fullständigt tyst när det gäller frågan om politiska dygder. Resultatet av religionens och politikens separation i Kristendomen har varit den samvetslösa politikens tillväxt i väst.

Islam som var den sista uppenbarade religionen och förutsåg mänsklighetens kommande utveckling, måste formulera en grundläggande och omfattande vägledning för mänskligheten i alla dess aktiviteter och relationer, antingen de faller under den offentliga eller privata sektorn. Islam säkerställer social rättvisa och internationell fred genom att bringa politiska, ekonomiska och internationella relationer och affärer under religionens och etikens kontroll och genom att definiera individens grundläggande skyldigheter gentemot en annan stat.

Den slår fast några grundläggande principer vilka varje samhälle åläggs att antaga, och ger sedan vart och ett frihet att utveckla sin struktur i enlighet med tidens behov, förutsatt att denna superstruktur observerar de grundläggande principerna och blir kvar inom deras ramar.

Den första grundläggande principen i Islams politiska system är att statens högsta makt tillhör Gud och ingen lagstiftande församling eller parlament har rätt att genomföra en lag eller åtgärd vilken står i motsats till Guds befallningar såsom de återges i den heliga Koranen och Profetens föreskrifter. På så sätt säkerställer Islam likformig rättvisa och räddar staten och folkets öden från att styras av nycker och kortsiktiga beslut av lagstiftarna. Den heliga Koranen säger:

Säg: O Gud, herradömets Herre, du giver herradömet åt vem Du vill och tager herradömet från vem Du vill, Du upphöjer vem Du vill och förnedrar vem Du vill. I Din hand är allt gott, Du är förvisso allsmäktig. (Koranen 3:25)

Den andra grundläggande principen är att alla människor är lika inför lagen och inför Gud. De har samma politiska rättigheter. Samma lag gäller för alla. I en islamisk stat är ingen, inte ens statens överhuvud, utanför lagen. För överträdelse av någon lag kan till och med ledaren bli kallad inför rätta och straffad, om han befinnes vara skyldig.

Den tredje grundläggande principen är att alla offentliga ämbeten, inklusive den verkställande makten, är förtroendeuppdrag från Gud, och de ansvariga måste utöva makten, som de fått på Guds befallning, för folkets väl. Eftersom statens överhuvud väljs av folket kan folket även ta ifrån honom makten, om de finner att han inte sköter sin uppgift enligt Guds befallning och till folkets bästa.

Den fjärde grundläggande principen är att alla offentliga frågor ska beslutas genom konsultation och efter att ha tagit folkets åsikter i övervägande: "Hav alltså undseende med dem, bed om förlåtelse för dem och rådgör i förekommande fall, och när du fattat ditt beslut, så förtrösta på Gud! Gud älskar förvisso de förtröstansfulla." (Koranen 3:153)

Som hörsamma sin Herre och förrätta bönen, som hava för sed att rådpläga inbördes och som dela med sig av vad vi beskärt dem. (Koranen 42:36)

Islam frambringade den första sanna demokratin där det inte existerade någon skillnad mellan en fri man och en slav, medborgare och träl, och ingen diskriminering på grund av ras eller färg, kön eller trosbekännelse. Alla är likställda inför lagen och åtnjuter samma rättigheter.

Islamisk ekonomi

På det ekonomiska området anser Islam att alla oförtjänta inkomster är orättvisa och olagliga. Den framhåller arbetets värde. Profeten sa:

Ingen äter bättre mat än den mat som han erhållit från sina händers arbete. (Bukhari 35:15)

I Islams ekonomiska system är människornas exploatering av varandra minimerad, utan det totala avskaffandet av privat egendom eller företagsamhet, genom förbud av monopol, svarta marknader, hamstring och ränta (riba). Koranen säger angående ränta: "Men de, som leva av ocker, skola stå upp på samma sätt som den Satan slår med galenskap, och detta därför att de säga: 'Köpenskap är detsamma som ocker.' Men Gud tillåter dock köpenskapen och förbjuder ockret." (Koranen 2:276)

För att minska ojämlikheter och säkerställa att alla erhåller de grundläggande nödvändigheterna och har samma möjligheter i livet, pålägger Islam en skatt på dem som är rika till förmån för de fattiga. Denna skatt, kallad zakat, skiljer sig från Khairat, eller frivillig välgörenhet. Dessutom innehåller Koranen ständiga och upprepade uppmaningar till folket att spendera sina rikedomar för andras välgörenhet. Genom sina juridiska ärftlighetslagar gör Islam koncentrerandet av rikedomar i några få händer omöjligt.

Islam ignorerar inte vikten av ekonomiska aktiviteter i livet, men fördömer starkt tendensen att döma människor på grund av deras finansiella och sociala status. En mans värde ligger inte i hans rikedomar utan i hans moral och deltagande i välgörenhetsarbete. Rikedomar är inte ett mål utan ett medel att försörja folket och möta deras behov. Rikedomarna som en man tjänar är inte nödvändigtvis hans. De är ett förtroende från Gud till honom. Han har erhållit dem genom att använda sina talanger givna av Gud och genom att samhället tillhandahåller hjälp och möjligheter. Han måste återbetala sin skuld till samhället och spendera så mycket som möjligt av det han förtjänat för Guds skull. Framför allt får en människa inte glömma livets högre värden i sin strävan efter rikedomar.

Religiös frihet

Precis som Islam har gjort staten undersåtlig samma etiska principer som styr individerna, och har bringat internationella relationer inom moralens ram genom att göra underkuvandet och exploaterandet av en nation av en annan klandervärd, liksom underkuvandet och exploaterandet av en människa av en annan, på samma sätt har Islam föreskrivit rättvisa, jämlikhet och ömsesidig respekt i ömsesidiga religiösa affärer och relationer. I det islamiska sociala systemet är alla individer och församlingar fria att tillhöra vilken religion de vill. Ingen individ eller religiöst samfund har rätt att påtvinga sin tro på andra. en heliga Koranen säger:

Det finns inget tvång i religionen (2:257)

I muslimska länder har kristna, judar, zoroastrier och hinduer åtnjutit full frihet. vilket tills helt nyligen totalt förnekades de icke-kristna i Kristendomen.

Islams universella broderskap

Den islamiska tron på mänsklighetens enande är en naturlig följd av doktrinen om Guds enhet. Gud är skaparen av alla nationers män och kvinnor, raser, färger, trosbekännelser och kulturer. Därför kan hela mänskligheten betraktas såsom Guds stora familj:

Människorna är en enda menighet. (Koranen 2:209)

Islam tillbakavisar alla falska kriterier för överhöghet som baserar sig på ras, nationalitet, färg eller språk. Rättfärdighet och gudfruktighet är de enda tecknen på överhöghet inför Gud:

Människor, vi hava förvisso skapat eder av man och kvinna och indelat eder i folk och stammar, för att ni skall känna varandra. Den förnämste av eder inför Gud är den gudfruktigaste bland eder, Gud är förvisso den Vetande, den Insiktsfulle. (Koranen 49:1 3)

Islams profet kommenterade ovanstående vers vid den sista pilgrimsfärden och sa: "Ingen arab har överhöghet framför någon icke-arab, och ingen icke-arab har överhöghet framför en arab. Ingen mörkhyad människa har överhöghet över en vit människa, och ingen vit människa har någon överhöghet över en mörkhyad människa. Kriteriet för högaktning i Guds ögon är rättfärdighet och hederligt leverne." (Sägen av Profeten Muhammad)

Islam förenar alla människor i kärlek och sympati som bröder. Islams broderskap överskrider alla geografiska och politiska barriärer. Till och med Islams strikt religiösa plikter, såsom den kongregationalistiska bönen, fastan, zakat och pilgrimsfärd till Mekka, har den extra funktionen att skapa broderliga känslor och jämlikhet bland hela mänskligheten.

Den heliga Koranen säger: "Hållen fast vid Guds räddningståg allesammans och söndren eder icke, utan kom ihåg Guds nåd mot eder, då ni voren fiender och Han förenade edra hjärtan, så att ni genom Hans nåd blev bröder! Ni var på kanten av en avgrund av eld, men Han frälste eder från den, så förklarar Gud sina tecken för eder, för den händelse ni månden komma på den rätta vägen." (Koranen 3:98, 99)

Som synes har Islam givit vägledning i många frågor och aspekter i det mänskliga livet där Kristendomen är tyst. Profeten Muhammad fullbordade det som lämnades ofullbordat av Jesus. Islam är Jesus' verkliga religion men fulländad för att täcka alla aspekter av livet och för att ge vägledning åt alla människor i alla nationer och i alla tider. Den är i korthet en universell religion. Den svarar inte bara till människans andliga behov utan till det mänskliga livet som helhet. Den ger oss inte bara en ofelbar metafysik, utan också omfattande och upphöjda regler för individuell och social etik, ett fullgott ekonomiskt system, en rättvis politisk ideologi och dessutom många andra saker.