Den
västerländska kolonialismen motiverades bland annat
av två besläktade men ändå olikartade
idéer. Den rena etniska rasismen gjorde gällande
att den vita rasen i genetisk mening var överlägsen
andra raser och därför hade rätt att bestämma
över och styra dessa. Denna strömnings extremister
menade dessutom att den vita rasen hade rätt att utrota
andra raser och att en sådan utveckling utgjorde en historisk
nödvändighet. Den rena etniska rasismen utvecklades
ur en idéströmning i vilken darwinismen och dess
utlöpare var bärande.
Den
andra idén, som med fog kan benämnas den kulturella
rasismen, uttrycks på ett belysande sätt i britternas
tal om "den vite mannens börda" och i fransmännens
föreställning om sitt "civilisatoriska uppdrag".
Den kulturella rasismen närde och närdes av en idé
om att den västerländska kulturen var överlägsen
alla andra kulturer. Den grundtanken utmynnade i ett antal handlingsstrategiska
dogmer:
•
Den västerländska kulturen är berättigad
och också moraliskt skyldig att bestämma över
och styra andra kulturer tills de har civiliserats, dvs. tills
de har blivit som den västerländska kulturen.
•
Den västerländska kulturen är berättigad
och också moraliskt skyldig att, i syfte att se till att
världen utvecklas i enlighet med det som den västerländska
kulturen ser som det rätta, ta politisk, ekonomisk och
intellektuell kontroll över den.
•
Den västerländska kulturen är berättigad
och också moraliskt skyldig att ingripa för att hindra
att utvecklingen i andra kulturer går åt "fel
håll".
Skönt
nog är vi ju i våra dagar så pass upplysta
att vi har gjort oss av med sådant tankegods. Eller har
vi verkligen det?
Den
rena etniska rasismen är lyckligtvis inte på något
sätt rumsren längre även om den tyvärr ligger
kvar och lurar i bakhuvudet på många människor.
Den kulturella rasismen däremot är i högsta grad
levande och brett accepterad. De tre handlingsstrategiska dogmer
som kännetecknade kolonialismens kulturella rasism är
lika accepterade idag som någonsin tidigare. Ja, kanske
är de än djupare rotade, så till den milda grad
att vi inte längre behöver formulera dem. Att vi i
den västerländska kulturen har "kommit längre"
och är mer upplysta än alla andra är det inte
många västerlänningar som skulle bestrida. Att
vi bör lägga oss i andra "mindre utvecklade"
kulturers angelägenheter och rätta till de "brister
och tillkortakommanden" vi ser där uppfattar de flesta
av oss som den naturligaste sak i världen. Så tänkte
också britterna och fransmännen på sin tid.
Något liknande tänkte romarna på sin tid. Så
har i själva verket förmodligen alla inflytelserika
och mäktiga kulturer i alla tider i någon mån
tänkt. Så vad är det då i det avseendet
som skiljer oss från dem? Absolut ingenting. Vi har långt
ifrån svar på människans alla frågor.
Det finns ingenting som säger att den västerländska
kulturen inte är inne på fel spår och bygger
upp sin världsbild på ohållbara grunder. Det
finns tecken som kan tolkas i den riktningen och faktum är
att det existerar systematiska och väl underbyggda alternativa
världsbilder. Den fråga som vi alla därför
bör ställa oss är varför den västerländska
kulturen nödvändigtvis måste vara den norm till
vilken alla andra ska förhålla sig och anpassa sig.
Björn
Lindsten
