Frågan
om huruvida det finns något liv efter detta tillhör
inte vetenskapens domäner, eftersom denna uteslutande befattar
sig med klassifikation och analys av det vi kan uppfatta med
sinnena. För övrigt har människan bara sysslat
med vetenskaplig forskning i ordets moderna betydelse sedan
några hundra år tillbaka, medan hon däremot
känt till iden om livet efter detta sedan urminnes tider.
Alla Guds profeter uppmanade sina folk att dyrka Gud och tro
på livet efter detta. De lade så stor vikt vid tron
på livet efter detta att även det minsta tvivel i
detta sammanhang räknades som gudsförnekelse och gjorde
alla andra trosuppfattningar meningslösa. Själva det
faktum att alla Guds profeter har tagit itu med denna metafysiska
fråga på ett så pass enhetligt sätt -
tidsskillnaderna mellan dem rör sig om tusentals år
- bevisar att de hade samma källa för sina kunskaper
om livet efter detta, dvs. gudomlig uppenbarelse.
Vi
vet också att dessa profeter mötte starkt motstånd
från sina folk, huvudsakligen beträffande frågan
om livet efter detta, eftersom deras folk ansåg något
sådant vara helt omöjligt. Men trots motståndet
vann profeterna många uppriktiga anhängare. Här
skulle, man kunna ställa frågan varför dessa
anhängare lämnade sina förfäders trosuppfattningar
och sedvänjor, när de dessutom löpte risken att
bli helt utstötta av sina folk. Det enkla svaret är
att de använde sig av sitt förnuft och insåg
sanningen. Insåg de sanningen genom sina sinnesförnimmelser?
Nej, ty genom sinnesförnimmelserna går det inte att
skaffa sig någon erfarenhet om livet efter detta. Men
Gud har jämte varseblivningsförmågan även
givit människan ett rationellt, estetiskt och moraliskt
medvetande.
Det
är detta medvetande som vägleder människan när
det gäller de realiteter som inte kan bekräftas genom
sinnesförnimmelserna, detta är anledningen till att
alla Guds profeter vädjade till människornas estetiska,
moraliska och rationella medvetande, då de uppmanade dem
att tro på Gud och på livet efter detta. När
t.ex. Mekkas avgudadyrkare inte ens ville erkänna möjligheten
av ett liv efter detta, avslöjade Koranen svagheten i deras
resonemang genom att framföra mycket logiska och rationella
argument för det: "Hon (människan) framställer
och en gåta för oss, i det hon glömmer sin skapelse
och säger: 'Vem skall uppväcka benen till liv, då
de är multnade?' Säg: 'Han som frambragt dem första
gången skall uppväcka dem till liv, ty Han förstår
sig på all slags skapelse, Han som skaffat er eld från
det grönskande trädet, och se, ni tänder därmed.
Har då icke Han, som skapat himlarna och jorden, makt
att skapa sådana som de? Jo, Han är ju Skaparen,
den Vetande.( Koranen 36:78-81 ).
Vid
ett annat tillfälle säger Koranen klart att de otrogna
inte har något logiskt stöd för sin förnekelse
av livet efter detta. Den är baserad på rena gissningar
wDe säger också: 'Det finns ingenting annat än
vårt jordiska liv; vi dör och vi lever, och ingenting
annat än tiden tillintetgör oss'. Men de har ingen
kunskap härom, utan de tror blott så. och då
våra tecken tydligt och klart uppläses för dem,
består deras motbevis blott däri att de säger.
'Skaffa hit våra fäder, om ni är sannfärdiga""
( koranen 45:24-25 ).
Gud
kommer förvisso att uppväcka alla de döda, men
Han har sin egen plan för alla ting. Det kommer en dag
när hela universum kommer att förstöras och då
kommer också de döda att återuppstå för
att ställas till svars inför Gud. Denna dag kommer
att vara början på det liv- som aldrig slutar, och
på denna dag kommer varje person att bli belönad
eller bestraffad av Gud i överensstämmelse med sina
goda eller onda gärningar. Den förklaring som Koranen
ger beträffande nödvändigheten av ett liv efter
detta är densamma som människans moraliska medvetande
kräver. Om det inte finns något liv efter detta så
blir i själva verket hela gudstron irrelevant, ty även
om man tror på Gud, så måste det vara fråga
om en orättvis och likgiltig Gud, som en gång skapat
människan men sedan struntar i hennes öde. Men Gud
är förvisso rättvis. Han kommer att straffa tyrannerna,
vars brott är oräkneliga, de som dödat hundratals
oskyldiga människor, infört korruption i samhället,
förslavat människor, för att tillfredsställa
sina nycker, osv. Människan har en mycket kert livslängd
på denna jord, och denna fysiska värld är inte
hellen evig, så bestraffningar eller belöningar som
står i ett rättvist förhållande till en
persons onda eller goda gärningar är inte möjliga
här. Koranen betonar mycket starkt att Domens dag måste
komma och att Gud då kommer att bestämma varje människas
öde i enlighet med hennes gärningar.
"De
som är otrogna säger 'Icke kommer stunden över
oss.' Säg: 'Jo, vid min Herre, den skall sannerligen komma
över er.' Han känner det fördolda, icke ett grand
undgår Honom i himlarna eller på jorden, och det
finns icke heller något mindre eller större än
detta, utan det står i en tydlig skrift, för att
Han skall löna dem som tror och gör goda gärningar,
dessa skall få förlåtelse och en härlig
lott. Men dem som söker nedsätta Våra tecken
i syfte att betaga dem deras kraft, dessa väntar ett plågsamt
straff i alla sin gräslighet." Koranen 34:3-5).
Uppståndelsens
dag kommer att bli den dag då Guds rättvisa och barmhärtighet
till fullo kommer att manifesteras. Gud kommer att visa sin
barmhärtighet och godhet mot dem som led för Hans
sak under jordelivet och trodde att evig lycksalighet väntade
dem. Men de som missbrukade Guds gåvor och inte brydde
sig om det tillkommande livet kommer att hamna i ett ytterst
eländigt tillstånd. I en jämförelse mellan
dem, säger Koranen: "Är väl den som vi givit
ett hjärtligt löfte och som får det uppfyllt,
lik den som vi låter njuta av det jordiska livets vinning
och som på uppståndelsens dag hör till dem,
som överantvardas." (Koranen 28:61).
Koranen
talar också om att detta jordiska liv bara är en
förberedelse för det eviga livet efter döden.
Men de som förnekar detta blir slavar under sina passioner
och begär och driver gäck med dygdiga och gudfruktiga
människor. Sådana personer inser sin galenskap först
då de är på väg att dö, då
de förgäves önskar sig en ny chans i denna värld.
Deras eländiga tillstånd då de dör, Domedagens
fasor och den eviga lycksalighet som blir de uppriktiga troendes
lön, skildras på ett ypperligt sätt i följande
Koranverser: "Ända till döden nalkas någon
av dem och han säger: 'Herre, låt mig vända
om, så att jag må handla rättskaffens i sådant
som jag försummat!' Nej! Detta är förvisso det
ord han skall yttra, men bakom dem är en skiljevägg
ända till den dag, då de skall uppväckas. Och
då det blåses i basunen, på den dagen finns
inga förbindelser mellan dem, och de skall ej fråga
efter varandra. Och de, vilkas vågskålar är
tunga, dessa blir de lyckliga. Men de, vilkas vågskålar
är lätta, dessa är de, vilka tillspilloger sig
själva att evinnerligen förbli i helvetet. Elden skall
sveda deras ansikten, så att de ser dystra ut."(Koranen
23:99 -104).
Tron på livet efter detta garanterar inte bara framgång
i detta tillkommande liv, utan gör även denna värld
full av frid och lycka, genom att göra individerna mer
ansvariga och plikttrogna i alla sina aktiviteter.
Tänk
på Arabiens folk. Hasardspel, vin, stamfejder, plundring
och mord var vad de sysslade med innan de hade någon tro
på livet efter detta. Men så snart de hade accepterat
tron på En Gud och på livet efter detta blev de
världens mest disciplinerade nation. De lämnade sina
laster, hjälpte varandra vid behov och avgjorde alla sina
dispyter på en grundval av rättvisa och jämlikhet.
På samma sätt har förnekelsen av livet efter
detta inte bara sina följder i det tillkommande livet utan
även i denna värld. När ett helt folk förnekar
det, frodas alla slags synder och korruption i samhället,
tills det slutligen förstörs. Koranen berättar
om de förskräckliga öden som drabbade'Ad, Thamud
och Farao.
"(Stammama)
Thamud och 'Ad höll dunderslaget för lögn. Vad
Thamud beträffar, tillintetgjordes de av ovädret,
och vad 'Ad beträffar, tillintetgjordes de av en våldsam
vinande vind. Han lät den rasa bland dem sju nätter
och åtta dagar i sträck, så att du kunde se
människorna ligga kullstörtade som stumpar av murkna
palmer, och kunde du väl se någon återstod
av dem? Farao, de som levde före honom och de omstörtade
städerna begick också synd och var olydiga mot sin
Herres apostel, men Han straffade dem i rågat mått.
När vattnet översvämmade, förde vi er förvisso
bort i arken att därmed ge er en förmaning och för
att ett minnesgott öra måtte minnas det. När
det blåses en enda stöt i basunen och jorden och
bergen förs bort och plötsligt smulas sönder
i smulor, på den dagen händer händelsen, och
himmelen rämnar, så att den störtar samman på
den dagen. Och änglarna står runt omkring, och åtta
skall på den dagen bära din Herres tron över
sig. På den dagen skall ni mönstras, och intet fördolt
skall fördöljas. Vad beträffar den, som får
sin bok i högra handen, skall han säga: "Ta och
läs min bok! Jag trodde förvisso att jag skulle inställa
mig till rannsakning" Och han skall få ett behagligt
liv i en högt belägen lustgård, vars frukter
är nära till hands. "Ät och drick efter
behag till lön för vad ni uträttat i forna dagar!"
Och vad beträffar den, som får sin bok i vänstra
handen, skall han säga: "O att jag sluppit få
min bok och sluppit få veta vad rannsakningen innebär!
O att detta vakt slutet! Min rikedom har ej båtat mig;
min makt har vikit ifrån mig." (koranen 69:4-29).
Det finns sålunda mycket övertygande skäl för
att tro på livet efter detta:
