Som en introduktion till ämnet, kan det vara av vikt att kanna till några viktiga termer och deras betydelse. Moské heter på arabiska Masjid. Detta ord kan härledas ur formen Sajada, som betyder "tillbedja, nedfalla". Moskén ar alltså platsen där man tillber (faller ned i dyrkan), därav namnet Masjid.

Att utföra Sajdah, att falla ned inför Gud, visar människans ödmjukhet inför sin Skapare. Sajdah anses i Islam vara människans bästa tillstånd, då är hon/han som närmast Gud den Allsmäktige Att falla ned inför Gud är också ett tecken på att man lyder Honom och accepterar Hans överhöghet. Det var denna handling som visade änglarnas lydnad och Djävulens olydnad inför Gud, då de (änglarna) bugade sig inför Adam, medan Djävulen ansåg sig former (han var ju skapad av eld, medan Adam skapats av lera) och vägrade falla ned.

Koranen nämner ofta ordet Sajdah som ett bevis på lydnad inför Gud och en medel att uppstå närhet till Honom. Således har denna handling stor betydelse för en muslim. Sajdah anses vara de troendes kännemärke och i Koranen står "Muhammad ar Guds apostel och de, som följa honom ... buga sig och falla ned av åstundan efter Guds ynnest och välbehag med märken i sina ansikten efter det myckna nedfallandet." (Koranen 42:29). på ett annat ställe: "Det var dessa, som Gud bevisade nådd profeterna bland Adams efterkommande, bland dem, som vi läte färdas med Noa och bland Abrahams och Israels efterkommande, bland dem vi väglett och utvalt. Nar Förbarmarens tecken upplåstes for dem, fiollo de ned tillbedjande och gråtande." (Koranen 19:58).

Enligt Islam är alla varelser och hela Guds skapense underställda den Allsmäktige och således utfor hela skapelsen Sujud (av sajdah) inför Honom. "Hava de då ej givit akt på vad Gud skapat, hurusom (till och med) skuggorna vänder sig om från höger till vänster, allt under det de falla ned for Gud i sin ringhet? Ja, for Gud falla alla varelser ned, som finnas i himlarna och på jorden, så och änglarna utan an vara högmodiga." (Koranen 16:48-49) och "För Gud falla de, som finnas i himlarna och på jorden, ned med eller mot sin vilja, så och skuggorna, både morgon och afton." (Koranen 13:15). Att utföra Sajdah är alltså en av muslimernas allra viktigaste handlingar, den ingår i de böner en muslim utför fem gånger dagligen, och Masjid är platsen där de ödmjuka skiljs från de högmodiga. En moské är en plats för andligt upphöjande; en plats där själen får näring genom ödmjukhet inför Skaparen.

Historisk bakgrund

Under de första åren i Islams historia, då den heliga moskén (al-Masjid al-Haram) i Mekka var i avgudadyrkarnas händer, hade profeten Muhammad inte någon särskild plats att utföra bön på. Ibland bad han hemma, ibland ute i öknen och ibland uppe bland bergen kring Mekka. När profeten sedan utvandrade till Medina, grundade han en moské vid en plats som hette Quba' och som låg strax utanför staden. Denna moské är mycket viktig för muslimerna, eftersom den innebär början till det första muslimska samhället. Strax efter, byggde utvandrarna från Mekka och de Medina - bor som övergått till Islam, en moské i Medina. De första moskéerna blev utgångspunkt för Islams snabba spridning.

Några år senare befriades Ka'ba (den fyrkantiga byggnaden i den heliga moskén) i Mekka från avgudar och än en gång helgades huset år den Ende Guden. "Än när vi gjorde templet (Ka'ba) till en samlingsplats och en tillflyktsort för människorna: "Tagen Abrahams plats till en böneplats!" och vi ålade Abraham och Ismael följande: "Renen mitt tempel för dem, som gå omkring det, som draga sig tillbaka dit, som buga sig och falla ned!" (Koranen 2:125). Denna moské är muslimernas viktigaste andaktsbyggnad och har alltid varit ett centrum för islamisk verksamhet. När man talar om moskén som institution, kan man urskilja tre funktioner:

Moskén som helig plats

Då en moské är platsen där Gud dyrkas och där andakt sker, måste vissa speciella regler gälla där. Gud är Helig och följaktligen är platsen där Han dyrkas också helig. Hela det område som moskén ligger på skall hållas rent, både vad gäller världsliga orenheter, såsom exkrementer, blod o. dyl., och vad gäller andliga sådana, som avgudadyrkan i alla dess former. När muslimerna kom till Mekka rensade de ut alla avgudar ur Ka'ba och förstörde dem. Denna handling kan tillämpas på alla moskéer. Koranen säger följande om månggudadyrkarna : "...månggudadyrkarna äro blott styggelse; må de alltså ej nalkas det fridlysta (heliga) templet..." (Koranen 9:28).

I alla moskéer finns en bönenisch, en s.k. Mihrab, som är riktad mot Mekka och den heliga moskén. På så vis ber alla muslimer i samma riktning, vilket symboliserar muslimernas enhet och deras strävan efter samma mål - att följa Guds lagar och vara Honom till behag. Det är viktigt att påpeka att Ka'ba ingalunda är föremål för muslimernas dyrkan; den används endast som en enande punkt. Koranen säger "Fromheten består ej däri, att I vänden edra ansikten mot östan eller västan, utan fromheten finnes hos dem som tro på Gud, på den yttersta dagen, på änglarna och profeterna..." (Koranen 2:177).

I bönen är muslimerna helt koncentrerade på sin andakt och därför bör moskéernas utsmyckningar vara enkla och diskreta, för att inte avleda uppmärksamheten. De bör syfta till att förstärka de bedjandes koncentration och att inge en atmosfär som inbjuder till stillhet och lärdom. Kalligrafier av Korancitat och olika symmetriska mönster är vanliga. Bilder och statyer får inte förekomma, eftersom de lätt kan leda till en sorts avgudadyrkan. Dessa regler är till för att bevara moskén som en oas bland de världsliga strävandena. Då man går in i en moské, skall man känna vördnad inför Skaparen och för en stund helt kunna ägna sig åt själens behov.

Det är också viktigt att avsikten med en moskékonstruktion är att den Ende Guden skall dyrkas där och att Guds lagar skall råda där. Om en moské byggs i andra syften, t ex. för att hedra en viss person eller för att visa sin förmögenhet, anses den som oren och ovärdig att utföra bön i för en sann muslim. Koranen skiljer på moskéer (tempel, hus för dyrkan) som byggts med ärliga avsikter och tempel som byggts för att så split och vilseleda människor. I vers 9:108 tallar Koranen om den första sortens hus: "(Det finns) ett tempel, som från första dagen är grundat på gudaktighet. (Det är) sannerligen mera värt, att du uppträder där. Där finnas män, som älska att rena sig, och Gud älskar dem, som rena sig." Om den andra sorten säger Koranen: Men vad beträffar dem, som skaffat sig ett tempel till skada och otro, tid sondring bland de rättrogna och ett tillhåll för dem, som förut kampat mot Gud och Hans apostel - de skola sannerligen svärja: "Vi ville ej annat än gott". Men Gud vittnar, att de sannerligen äro lögnare - så uppträd aldrig någonsin där!…" (Koranen 9:107-108). I enlighet med detta ar det också förbjudet för en icketroende att beträda en moské (eller ett bönerum). Det höves ej månggudadyrkarna an besöka Guds tempel då de vittna mot sig själva (sin egen sjal) om sin otro..." (Koranen 9:17).

Eftersom stillhet bör råda i en moské, ar inte kommers tillåten. Det ar inte heder tillåtet att föra högljudda diskussioner om triviala, vandstiga ting. Man bör istället tala om sådant som anknyter till Gud och Hans jagar. Anledningen till att moskéer överhuvudtaget finns, är ju bl.a. att människor skall samlas och gemensamt koncentrera sig på sina själars behov och på Guds närvaro. Därför bor man endast träda in i moskén (bönerummet) i detta syfte.

Moskén som kulturspridare

Islam ar inte bara en religion i ordets snäva bemärkelse, utan en hel livsideologi med ett komplett socialt, politiskt och kulturellt lagsystem. Moskén skak fungera som informationscenter och som ett föredöme for det muslimska samhällets invånare. I ett främmande (sekularistiskt ) sam hade, blir moskéns exempel ännu vikigare for muslimerna Moskén skall erbjuda alternativa aktiviteter som inte strider mot Islams anda Sarskilt viktigt ar att moskén erbjuder barnen ett vettigt alternativ till samhällets s.k. kulturutbud. I moskén skall studiecirklar anordnas och undervisning i Koranens läror ske: Undervisning i profetens liv och i det arabiska språket är också av yttersta vikt. Moskén skall också understryka vikten av att fira de muslimska högtidererna och att skapa tradition runt dessa.

Moskén som kärnan i ett socialt nät

En moské skall bestå av en stor bönsal där särskild plats för kvinnor finns markerad, tvagningsrum for män och kvinnor, skola för barn, bibliotek, rum där män respektive kvinnor kan samlas för olika studier, samt eventuellt en butik där böcker o. dyl. säljs (i ett sekularistiskt samhälle kan det även vara nödvändigt med en matbutik, där Halal (tillåten) mat finns att tillgå).

Moskén skall fungera som ett slags "Folkets Hus"; en samlingsplats för samhällets olika medlemmar. Moskén skall stärka den enskilde muslimens känsla av att vara en del av en större enhet. Samhörigheten över alla former av gränser kommer till uttryck i bönen, där svart och vit, rik och fattig, gatsopare och statsöverhuvud står sida vid sida. Bönen i Islam är inte bara en andlig handling, den är också en social sådan, som syftar till att stärka muslimernas sammanhållning.

Moskén skall vara hjärtat i det muslimska samhället. Den skall fungera som andaktsrum, socialbyrå, utbildningscenter, kulturforum, informationsbyrå, m.m. Av denna beskrivning hoppas författaren att det framgår med all ensvärd tydlighet att en moskébyggnad är ett absolut måste för att en muslimsk grupp skall kunna fungera. Så länge en sådan byggnad inte finns, känner sig muslimerna rotlösa och mycket otillfredsställda.

---