I tidigare civilisationer antog man att månens ljus hade
sitt ursprung från månen själv. Idag säger
vetenskapen att ljuset från månen är reflekterat
ljus. Emellertid var denna sanning redan omnämnd i Koranen
för 1400 år sedan i följande vers:
Välsignad
vare Han som har smyckat himlens valv med stjärnbilder
och där satt upp en [lågande] fackla [sirâj]
och en måne som [återkastar dess] sken! (Koranen
25:61)
Det
arabiska namnet för solen i Koranen är shams.
Det återges också som sirâj som betyder
"fackla", wahhâj som betyder "vitglödande
lampa" eller diyâ’
som betyder "bländande ljus". Alla dessa tre
benämningar är passande beskrivningar för solen
eftersom den genom inre förbränning genererar intensiv
värme och ljus. Det arabiska namnet för månen
är qamar och den beskrivs i Koranen som munîr
vilket är en himlakropp som ger ifrån sig reflekterat
ljus. Återigen passar den koraniska beskrivningen perfekt
med månens sanna natur som inte ger ifrån sig ljus
själv eftersom den är en overksam himlakropp som endast
reflekterar ljuset från solen.
Det
finns inte ett enda fall i Koranen då månen omnämns
som sirâj, wahhâj eller diyâ’
och det finns inte ett enda fall då solen omnämns
som nûr eller munîr. Detta innebär
att Koranen erkänner olikheterna mellan solljusets och
månljusets egenskaper [1].
Följande
koranverser skildrar relationen mellan månens och solens
ljus:
Det
är Han som skapade solen som ett bländande ljus [diyâ’]
[2] och månen [som återger dess]
sken. (Koranen 10:5)
Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som välver sig
över varandra, och satt i deras mitt månen, som lyser
[stilla med lånat ljus], och solen som en sprakande fackla
[sirâj]? (Koranen 71:15-16)
Och
Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er och
[där] skapat en vitglödande lampa [wahhâj].
(Koranen 78:12-13)
1.
Bibelns författare gör dock ingen åtskillnad
mellan månljuset som reflekterat ljus och solljuset som
dess källa. Istället kan vi läsa om att solen
är "det stora ljuset" och månen "det
mindre". Således läser vi i Bibeln att "Gud
gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till
att härska över dagen och det mindre till att härska
över natten, och han gjorde stjärnorna." (Första
Mosebok 1:16).
2.
"Substantiven diyâ’
och nûr är ofta synonyma i det att båda
betyder 'ljus'; många filologer hävdar emellertid
att diyâ’
(el. daw’)
betecknar ett intensivare ljus och särskilt 'ett ljus som
existerar i sig själv, såsom solen och elden' - dvs.
en ljuskälla - medan nûr avser 'ett ljus som
för sin existens är beroende av ett annat objekt'
(Lane V, 1809, där Tâdj al-‘Arûs
åberopas), med andra ord ett ljus som härrör
från en yttre källa eller, som fallet är med
månen, är reflekterat." (Fotnot 10 till sura
10 [Jona] vers 5 ur Mohammed Knut Bernströms kommentar)
Källa
Koranen
och modern vetenskap - förenligt eller ickeförenligt?
Författad av Dr. Zakir Abdul Karim Naik [http://www.irf.net]
