Eftersom
Gud är människornas och universums absolute och
ende Härskare, så är Han den högste Herren,
Upprätthållaren, Livgivaren och den Barmhärtige,
vars barmhärtighet omfattar alla varelser, och eftersom
Han givit varje människa värdighet och heder och
andats in i henne av sin egen ande, så ar människorna
genom Honom och vid sidan av sina övriga mänskliga
egenskaper i grunden lika och ingen verklig skillnad kan göras
mellan dem på grund av nationalitet, hudfärg eller
ras. Varje människa ar alltså besläktad med
alla andra och alla utgör ett brödraskap i sin ärofulla
tjänst åt universums Herre. I centrum for en sådan
himmelsk atmosfär dominerar den islamiska bekännelsen
av Guds enhet, vilken även medför iden om mänsklighetens
enhet och broderskap.
Fastän
en islamisk stat kan upprättas varsomhelst på jorden,
försöker inte Islam begränsa mänskliga
rättigheter och privilegier till sin egen stats geografiska
område. Islam har proklamerat några universella
fundamentala rättigheter for mänskligheten som helhet
och dessa skall iakttas och respekteras under alla omständigheter,
vare sig den person det gäller är bosatt inom den
islamiska statens område eller ej och vare sig han tillhör
denna stats vänner eller fiender. Koranen säger
mycket klart: "Ni som tror, iaktta rättvisa som
vittnen inför Gud, och låt ingen förbittring
mot vissa människor forma er att ej handla rätt.
Handla rätt - det kommer gudaktigheten närmast.
" (5:8) Människans liv är alltid okränkbart
och får ej tas utan rätt. Om någon förbryter
sig mot denna princip genom att döda en människa
utan rätt, jamställer Koranen honom med en som dödat
hela mänskligheten: "om någon dödar ett
liv, utan att det föreligger någon blodskuld eller
ofärd på jorden, skall det vara som om han dödat
hela mänskligheten". (5: 32) Det är förbjudet
att fortrycka kvinnor, barn, gamla människor, sjuka och
sårade. Kvinnans heder och kyskhet måste respekteras
under alla omständigheter. De hungriga måste mättas,
de nakna kläs och de sårade eller sjuka behandlas
medicinskt, oberoende av om de tillhör den islamiska
gemenskapen eller är fiender till den.
När
vi talar om mänskliga rättigheter i Islam, så
menar vi verkligen att dessa rättigheter har blivit givna
av Gud, de har inte blivit givna av någon kung eller
av någon lagstiftande församling. De rättigheter
som ges av kungar och lagstiftande församlingar kan upphävas
på samma sätt som de införs. Samma sak gäller
de rättigheter som accepteras och erkänns av diktatorer.
De kan införa dem när de önskar och upphäva
dem när de behagar, och de kan dessutom öppet förbryta
sig mot dem när de har lust. Men eftersom de mänskliga
rättigheterna i Islam har blivit givna av Gud, så
har ingen lagstiftande församling eller regering i världen
rätt att ändra eller upphäva dem. Det ar inte
fråga om några grundläggande mänskliga
rättigheter som bara finns på ett papper for att
visas upp vid behov och som sedan förnekas i det verkliga
livet.
Och
inte heller rör det sig om idéer som bara existerar
på ett filosofiskt plan. Förenta Nationernas proklamationer
och beslut kan inte jämföras med de rättigheter
som sanktionerats av Gud, ty de borra tillämpas inte
på någon, medan de senare tillämpas på
varje troende. Alla muslimer och administratörer som
påstår sig vara muslimer måste acceptera,
erkänna och upprätthålla dem. Om de inte upprätthäller
dem utan börjar förneka de rättigheter som
givits av Gud eller gör ändringar i dem, eller om
de förbryter sig mot dem, samtidigt som de prisar dem
med tomma ord, så dömer Koranen en sådan
regering på ett klart och otvetydigt sätt: "De
som ej dömer efter vad Gud nedsänt, dessa är
de otrogna." (5: 44)
Mänskliga rättigheter i en islamisk stat
1.
Livets och egendomens okränkbarhet:
I
ett tal som profeten höll under sin sista pilgrimsfärd,
sade han: "Det är förbjudet för er att
ta varandras liv och egendom tills ni möter er Herre
på uppståndelsens dag" Beträffande Dhimmis
(de icke-muslimska medborgarna i en islamisk stat) har profeten
sagt: "Den som dödar en människa under beskydd
(Dhimmi) kommer inte ens att få känna doften av
paradiset."
2.
Förbud mot ärekränkning:
I)
"Ni som tror, människor må ej håna andra
människor." II) " Baktala ej varandra. "
III) " Ge ej varandra öknamn." IV) "Icke
heller må den ene förtala den andre". (49:
12)
3.
Privatlivets helgd: Koranen säger:
I)
"Spionera icke på varandra". (49: 12) II)
"Gå ej in i några andra hus än era egna
... förrän ni får tillåtelse."
(24: 27-28)
4.
Rätten till personlig frihet: Enligt islam kan ingen
medborgare fängslas om inte hans skuld blivit bevisad
i en öppen domstol. Att arrestera en person endast på
grund av misstanke och att kasta honom i fängelse utan
ett riktigt domstol förfarande och utan att ge honom
en rimlig mojlighet att försvara sig är förbjudet
i Islam.
5.
Rätten att protestera mot tyranni: Bland de rättigheter
som Islam givit människorna är rätten att protestera
mot regeringens tyranni. Med hänvisning till detta säger
Koranen: "Gud älskar ej att man sprider ut onda
rykten, så framt ej någon lidit orätt."
(4:148) I Islam tillhör all makt och myndighet Gud. Den
makt som människan har är bara en delegerad makt,
som hon fått sig anförtrodd. Den som fått
detta förtroende måste vara mycket noggrann och
rättvis mot sitt folk, för vars räkning han
blivit utsedd att utöva denna makt. Detta erkändes
av Abu Bakr som i sitt allra första offentliga tal sade:
" Samarbeta med mig när jag gör rätt,
men rätta mig om jag begår misstag; lyd mig så
länge jag följ er Allahs och hans profets befallningar,
men vänd er bort ifrån mig om jag avvikit."
6.
Yttrandefrihet: Islam ger åsikts- och yttrandefrihet
åt alla medborgare i den islamiska staten, på
villkor att rättigheten utnyttjas för utbredningen
av dygd och sanning och inte för spridningen av ondska
och omoral. Den islamiska iden om yttrandefrihet är betydligt
överlägsen den som är rådande i västerlandet
for under inga omständigheter skulle Islam tillåta
någon att propagera for 5 ondska och omoral. Den ger
inte - heller någon människa rätt att i kritikens
namn använda ett ovettigt eller kränkande språk.
När muslimerna hade något problem var det deras
vana att fråga profeten om någon gudomlig föreskrift
hade uppenbarats för honom i denna fråga. Om han
sade att han inte hade erhållit någon gudomlig
föreskrift, brukade muslimerna själva uttrycka sina
åsikter om saken.
7.
Föreningsfrihet: Islam har också givit människorna
rätt att bilda föreningar, partier och organisationer.
Denna rättighet är också underkastad vissa
allmänna regler.
8.
Samvetes - och trosfrihet: Islam har formulerat principen:
"det finns inget tvång i religionen". (2:
256). I de totalitära samhällena däremot berövas
människorna sin frihet. Denna orimliga upphöjelse
av statsmakten gör människorna till en sorts slavar
i dessa samhällen. Med slaveri menade man en gång
människans totala kontroll över människan -
nu har denna typ av slaveri förbjudits i lagen, men i
dess ställe har de totalitära samhällena infört
en liknande kontroll över individerna.
9.
Skydd av de religiösa känslorna: Förutom samvetes
- och trosfriheten garanterar Islam också individens
rätt att få sina religiösa känslor respekterade
på ett tillbörligt sätt och att ingenting
görs eller sägs som inkräktar på denna
rättighet. 6
10.
Skedd mot godtyckligt fängslande: Islam förbjuder
fängslandet av någon individ for brott som begåtts
av andra. Den Heliga Koranen har formulerat denna princip
mycket klart: "Icke bär en bärare en annans
börda." (17:15)
11.
Rätt till livets nödtorft: Islam har erkänt
behövande människors rätt till hjälp och
bistånd." Som förbehåller en viss del
av sin egendom åt den behövande och den hjälplöse."
(70: 24-25)
12.
Jämlikhet inför lagen: Den islamiska staten ger
sina medborgare rätt till absolut och fullständig
jämlikhet inför lagen.
13.
Storemännen står inte över lagen: En kvinna
som tillhörde en hög och ädel familj arresterades
i samband med stöld. Saken togs upp inför profeten
och man bad att hon skulle slippa straffet for stöld.
Profeten svarade: " De folk som levde före er förstördes
av Gud därför att de straffade vanliga människor
for deras överträdelse men lät höga dignitärer
slippa ostraffade ifrån sina brott, jag svär vid
Honom som håller mitt liv i sina händer, att aven
om Fatima (profetens dotter) hade begått detta brott,
så skulle jag ha huggit av hennes hand."
14.
Rätten att delta i statens angelägenheter: "
(De) som har för sed att rådpläga inbördes.
" (42: 3 8) Shura - den gemensamma rådplägningen
- betyder att statsöverhuvudet 7 och medlemmarna av församlingen
skall utses genom folkets fria och oberoende val. Slutligen
skall det klargöras att Islam försöker etablera
de ovannämnda rättigheterna, inte bara genom att
erbjuda vissa legala garantier, utan även och huvudsakligen
genom att uppmana människorna att överskrida det
animala livets låga nivå och frigöra sig
från idéer om överlägsenhet som ar
baserade på släktskap, ras, språk eller pengar.
Den uppmanar människan att flytta över till ett
existensplan där hon genom sin inre fulländning
kan förverkliga det ideal som har att göra med mänsklighetens
brödraskap. Ytterligare läsning om Islam
Källor
Hamuda Abdulati: Islam in Focus IIF: Islam Vår Tro
Maudoodi:
Islams principer Maurice Baucaille: The Bible, The Quran and
Science
Suzanne Haneef: What Everyone Should Know About Islam and
Muslims 8
