En
dag när jag var i bokhandeln stötte jag på en
mycket intressant bok med en attraktiv rubrik som löd "Historien
om Gud". Jag tog upp den ur bokhyllan och började
så smått att bläddra i den för att få
lite information om vem som hade skrivit den. Hennes namn var
Karen Armstrong, en f.d. nunna som nu längre var en övertygad
ateist. Självklart så köpte jag den och började
ivrigt att läsa igenom den. Nu när jag har läst
igenom den skulle jag vilja dela med mig fakta ur sidorna 314
till 315 med ett islamiskt perspektiv. Sidorna tar upp en person
vid namn Miguel Servet som levde under 1500-talet och stred
mot, enligt honom själv falska läror som treenigheten.
Innan vi går djupare i varför han fick betala med
sitt liv så skulle jag vilja inleda med ett stycke ur
Koranen där Gud talar om denna treenighetsläran. Gud
säger:
"De
som säger: "Gud är den tredje av ett tretal"
förnekar sanningen - ingen annan gud finns än Gud,
den Ende." (Den himmelska måltiden 5:73)
Så
varför avrättades då den spanska teologen Miguel
Servet år 1553 av den schweiziska reformations teologen
Jean Calvin (1509-1564). Jo, Servet förnekade treenighets
läran som ett mänskligt påfund. Något
som apostlarna och de äldsta kyrkofäderna aldrig hade
trott på eller hört talas om. Han hävdade att
det inte fanns något text avsnitt som motsatte den strängt
monoteistiska läran i de judiska skrifterna. I ett uttalande
om treenighetsläran sa han att den har "fjärmat
människornas sinnen från kunskapen om den sanne Kristus
och försett oss med en tredelad Gud". På grund
av denna övertygelse fick han betala med sitt liv. Men
denna övertygelse dog inte med honom utan kom att delas
av ytterligare två reformatorer, nämligen Giorgio
Blandrata (1515-1590) och Fausto Sozzini (1539-1604). De var
övertygande om att människan inte vann frälsning
genom Jesu död utan genom personlig tro och med hopp om
Guds nåd. Sozzini kom senare att skriva en bok under titeln
"Jesus Kristus Frälsaren" där han skrev
bl.a. att Jesus som Guds son inte betecknade Jesu gudomlighet
utan att detta innebar helt enkelt att Jesus var älskad
av Gud. Vidare skrev han i sin bok att Jesus inte hade dött
för våra synder utan att han hade varit en lärare
som "visade på och lärde ut vägen till
frälsning". Detta bekräftas också av Gud
den Allsmäktige i den Heliga Koranen där Han säger:
"Det
[onda] som en människa har gjort skall läggas henne
ensam till last; och på ingen bärare av bördor
skall läggas en annans börda. Ni skall en Dag vända
tillbaka till er Herre, och Han skall upplysa er om allt det
som ni var oense om." (Boskap 6:164)
Och
angående att Jesus bara var en lärare som visade
vägen till frälsning säger Gud oss:
"Han
var ingenting annat än [Vår] tjänare, som Vi
i Vår nåd [kallade till profet] och gjorde till
en förebild för Israels barn. (vers 61) Och när
Jesus kom med [tecken och] klara bevis, sade han: "Jag
har kommit till er med [uppenbarad] visdom och för att
klargöra för er några av de ting som ni tvistar
om. Frukta Gud och följ mig!" (Guld 43:63)
"Ett sändebud varken mer eller mindre, var Kristus,
Marias son. [Andra] sändebud föregick honom."
(Den
himmelska måltiden 5:75)
Angående
treenighets läran säger Sozzini i sin bok att det
var "stötande för förnuftet" och att
det får människor att tro på tre olika gudar
dvs. polyteism.
Jag
skulle vilja avsluta detta lilla traktat med en tankeställare.
Var kan Miguel Servet ha fått dessa tankar som fick honom
att ta avstånd från Jesu gudomlighet, treenighets
läran och försoningsläran? Kan det ha varit så
att han blev influerad av det intellektuella spår som
de muslimska-araberna lämnade i Spanien under ca 500 år?
Som en avslutning på det hela så citerar jag vad
en ung kristen spanjor hade att säga under den tid då
muslimerna härskade i Spanien:
"Many
of my co-religionists read the poetry and tales of the Arabs,
study the writings of Muhammadan theologians and philosophers,
not in order to refute them, but to learn how to express themselves
in Arabic with greater correctness and elegance. Where can one
find today a layman who reads the Latin commentaries on the
Holy Scriptures? Who among them studies the Gospels, the Prophets,
the Apostels? All the young Christians noted for their gifts
know only the language and literature of the Arabs, read and
study with zeal Arabic books, building up great libraries of
them at enormous cost and loudly proclaiming everywhere that
this literature is worth of admiration. Among thousands of us
there is hardly one who can write a passable Latin letter to
a friend, but innumerable are those who can express themselves
in Arabic and compose poetry in that language with greater art
than the Arabs themselves." (The arabs in history av Bernard
Lewis, sid 134)
