Slöjdebatten går vidare och behöver nyanseras.
Det är sant att många muslimska kvinnor klär
sig såsom de blir tillsagda av sina föräldrar
eller senare sina äkta män utan att egentligen själva
aktivt ha tagit ställning. Skälen kan vara helt religiösa,
eller helt kulturbundna men består kanske oftast av en
blandning. Något som i debatten ofta förbigås
med tystnad är att det också är sant att många
muslimska kvinnor (och män) av religiösa skäl
själva väljer att bära en ur islamisk synvinkel
etiskt riktig heltäckande klädsel. Dessa kvinnor har
själva studerat de islamiska källorna och funnit att
det är etiskt påbjudet för kvinnor att täcka
sitt hår i det offentliga livet. Fråntas hon möjligheten
att göra detta fråntas hon faktiskt sin frihet att
utöva sin religion. Det kan här också vara på
sin plats att förtydliga att det knappast är möjligt
att förneka att detta påbud finns i de islamiska
källorna. En diskussion kan handla om hur tvingande påbudet
är, men inte om själva påbudets existens.
En verklighet som visar att en muslimsk kvinna själv väljer
att bära huvudduk passar ju inte in i de sekulära
teoretiska modeller som säger att en muslimsk kvinna som
bär slöja är förtryckt, vilket förmodligen
är ett skäl till att just den verkligheten förbigås
med tystnad. De svenska och västerländska debattörerna
beskriver ensidigt den beslöjade muslimska kvinnan som
ett förtryckt offer för en otäck patriarkalisk
struktur och underlåter helt att redovisa någon
annan aspekt. Därmed ger de faktiskt en felaktig bild och
kommer också att göra en felaktig analys. Dessutom
förstärker de den generellt sett redan mycket negativa
föreställning om islam som sedan länge finns
rotad i västvärlden. Dessa debattörer säger
sig i ena andetaget vara för olika typer av begränsningar
och till och med förbud mot slöjan. I nästa andetag
säger de sig stödja kvinnans fria val och förefaller
att inte uppfatta motsättningen mellan dessa två
uttalanden. Jag kan tänka mig att många faktiskt
inte heller gör det och att de faktiskt tror att alla beslöjade
kvinnor är hunsade och förtryckta offer som inget
hellre vill än att lätta på klädseln. Stämmer
det är det allvarligt att debattörer har så
dålig verklighetsuppfattning och låg kunskapsnivå.
Muslimska kvinnor och män som tar tillvarons yttersta frågor
på största allvar följer inte islamiska påbud
därför att det ger dem makt över andra, utan
därför att de har en innerlig gudstro och vill följa
det som de uppfattar som Guds vilja. För dem är det
mycket kränkande att buntas ihop till en grå förtryckt
massa som inte anses förstå sitt eget bästa.
Jag tror att den nedlåtande och förmyndaraktiga ton
och attityd som präglar den offentliga debatten om islam
samt de grova generaliseringar och bristande kunskaper som utgör
basen för dem, är kontraproduktiv och leder in i en
ond cirkel. Muslimen upplever att det svenska samhället
inte respekterar honom eller henne som en vuxen människa
med en viss livsuppfattning utan tvärtom som att det vill
stöpa alla i en viss sekulär form. Han eller hon drar
sig därför undan. Det svenska samhället i sin
tur inser faran och vidtar åtgärder. Bekymret är
att man förlägger problemet till muslimens situation,
kultur, värderingar etc. och inte till den bristande ömsesidiga
respekten och förståelsen.
En
mer fruktbar väg att vandra torde vara att gömma pekpinnarna
i garderoben, respektera troende och praktiserande muslimer
för vad de är och acceptera att vissa människors
hela liv genomsyras av en religiös praktik. För dem
är religionen en livsstil och ett etiskt förhållningssätt
och inte någonting som man lämnar hemma när
man går till skolan eller till arbetet. Så länge
vi har religionsfrihet inskriven i grundlagen kan vi heller
inte kräva det. Vi kan inte bestämma hur andra människor
ska uppfatta sin religion. Om vi istället intar en respektfull
attityd mot muslimens världsuppfattning kommer vi att bemötas
med respekt. Genom att på utbildningar och arbetsplatser
bereda plats för och respektera människor med andra
sätt att leva, ger vi dem också möjlighet att
på ett naturligt sätt lära känna och i
längden också påverkas av det svenska samhället
och s.k. "svenska" värderingar. Detta kräver
förvisso också att svenskarna öppnar sina sinnen
och inser att man inte kan fly från dagens globaliserade
verklighet. En vän till mig utan några rötter
utanför Sveriges gränser och som inte bekänner
sig till några icke västerländska värdesystem,
sa för några år sedan till mig att "det
är inte invandrarna som behöver integreras, det är
svenskarna". En tanke värd att begrunda.
Tyvärr
tycker jag mig ibland i dagens onyanserade debatt istället
skymta fröet till någonting som vi skulle kunna kalla
en västerländsk sekularistisk eller ateistisk fanatism
där sekularismen har blivit en bärande totalitär
ideologi.
Björn
Lindsten
