Följande
text är ett utdrag ur boken The Right Way: A Summarised
Translation av Ibn Taymiyyah. Publicerad av Darussalam:
Publishers and Distributors. Riyad. 1996. ISBN: 9960-740-95-1.
Inledning
Taqî ad-Dîn Ahmad ibn Taymiyyah al-Harrâni
(661-728 H.) föddes i staden Harran i nuvarande Turkiet.
Hans far var en framstående lärd man inom den hanbalitiska
skolan, vilket även hans farbror och hans farfar var.
När
Ibn Taymiyyah var sju år gammal lämnade han med sin
familj hemstaden och tog sin tillflykt till Damaskus i Syrien
precis innan den mongoliska invasionen inleddes.
Ibn
Taymiyyah, som var mycket intelligent och hade ett gottminne,
bemästrade de olika islamiska lärdomsgrenarna vid
en tidig ålder samt studerade dessutom vittgående
de olika religiösa sekternas och andra religioners heliga
skrifter som existerade i hans samtid. Hans lärare uppgick
till över tvåhundra män, och bland de främsta
kan nämnas Shamsuddin al-Maqdisi som var den första
från den hanbalitiska skolan att bli den högste domaren
i Syrien.
Ibn
Taymiyyah var knappt sjutton år gammal då Shamsuddin
al-Maqdisi gav honom tillåtelse att utfärda fatwa
(lagtolkning av en religiös auktoritet). Vid samma ålder
började han dessutom hålla föredrag om islam.
När han blev trettio år gammal erbjöds han tjänsten
som högste domare som han senare tackade nej till.
En
mudjtahid
Även om Ibn Taymiyyahs utbildning i grunden var i den hanbalitiska
skolan så var han minst lika insatt i de andra skolorna.
Han var dessutom insatt i den filosofiska och sufiska litteraturen.
Han var utan någon tvekan en självständig tänkare
(mudjtahid).
Mycket
av Ibn Taymiyyahs tid och möda gick åt att försvara
den renläriga tolkningen av islam mot den våg av
avvikelse som spred sig över den muslimska nationen. Han
använde Koranen och Sunnah som det grundläggande kriteriet
i alla sina skrifter och reformistiska ansträngningar.
I frågor där det inte fanns tydliga svar från
Koranen och Sunnah använde han sig av det rationella tankemönstret
och idjtihad.
En
mudjaddid
Ibn Taymiyyah var en framgångsrik reformator som obevekligt
kämpade mot olika former av irrläror och innovationer
som hade smugit sig in i islam. Han strävade ytterst för
att återföra islam till sin ursprungliga renhet och
revolutionära anda. För att uppnå detta följde
han två principer:
(a)
att skapa en revolutionär anda mot shirk och bid‘ah
(innovationer) och
(b)
att lägga tonvikten på konceptet om tawhid
(Guds enhet) med alla dess implikationer.
I
detta arbete var han tvungen att argumentera mot de som hade
ett högt anseende om grekisk filosofi samt mot de sufiska
mästarna som upprätthöll tankarna om panteism,
gnosticism och asketism. Han gick till intellektuell motattack
mot djabariyyah (determinister som förnekade människan
hennes fria vilja och ansvar), qadariyyah och mu‘tazillah
(rationalister som förnekade den gudomliga predestinationen).
Som ett direkt resultat av detta fick han genomlida stora svårigheter
från framträdande sekteristiske lärde och från
auktoriteter som stödde dessa. Hans sammanstötningar
med dem ledde till ett flertal vistelser i fängelset.
En
mudjâhid
Ibn Taymiyyah stred inte endast mot islams interna fiender utan
också mot islams externa fiender genom sina fatwor
(lagtolkning av en religiös auktoritet) och genom sitt
deltagande i strider.
När
mongolerna invaderade Syrien arbetade han hårt för
att väcka folket till jihad mot dem. Efter att Ibn Taymiyyah
tappert hade deltagit i fältslaget vid Shaqhab utgick den
syrisk/egyptiska armen segrande. Han deltog dessutom i många
andra militära expeditioner.
Hans
ryktbarhet som en lärd och tapper krigskämpe fick
många lärde att bli avundsjuka på honom. Hans
motståndare lyckades plocka fram en gammal fatwa
som han hade utfärdat sjutton år tidigare. Fatwan
handlade om gravbesök och de svartsjuka lärda tolkade
den väldigt provokativt. Till följd av detta uppstod
en stor dispyt som ledde till att Ibn Taymiyyah fängslades.
Hans
studenter
Ibn Taymiyyahs studenter spred sig från Syrien till Egypten.
Några av dem till platser mycket långt bort. De
predikade och utvecklade hans intellektuella arv och delade
sin lärares förföljelser. De mest välkända
av dem är bland andra Imâm ibn Qayyim al-Jawziyyah,
Ibn Abdul Hadi, Ibn Kathir, Hafiz Dhahabi, al-Mizzi, Muhammad
bin Muflih, Abu Hafs al-Bazzar, Ibn al-Wardi och Qadi ibn Fadlullah.
Hans
inflytande
Ibn Taymiyyah skapade ett revolutionerande klimat av tänkande
genom både sina idéer och sina reformistiska strävanden.
Dessa tankar påverkade inte bara djupt hans samtid utan
även lång tid efteråt. Han efterlämnade
ett stort antal verk och lärdomsgrenar. Hans motståndare
sjönk sakta in i anonymitet medan Ibn Taymiyyahs verks
värde och uppskattningen av dem ökade.
Under
hans livstid sträckte sig hans ryktbarhet och inflytande
över Egyptens och Syriens gränser. När han för
sista gången fängslades i ett citadell i Damaskus,
strömmade breven in från bagdadborna som protesterade
mot hans arrestering och som krävde hans omedelbara frisläppande.
När han gick bort kunde begravningsbönen ses utföras
ända bort till Kina.
Nästan
alla historiker har erkänt Ibn Taymiyyahs djupa påverkan
på den mest framträdande reformatorn under 1700-talet,
d.v.s. Shaykh Muhammad bin Abdul Wahhab (d. 1792 e.Kr.).
