Följande
text är ett utdrag ur boken Quick
Grasp Of Faith av Harun Yahya.
Hur
kommer vi till insikt om Allahs existens?
Alla växter, djur, hav, berg, folkslag och allt annat som
vi kan skåda i universum är uppenbara tecken på
en enastående intelligens som har skapat dessa. På
liknande sätt pekar också den jämvikt, lagbundenhet
och fulländning i skapelsen som genomsyrar hela universum
på existensen av en enastående besittare av kunskap
vilken har formgett dessa till fulländning. Innehavaren
av denna intelligens och kunskap är Allah.
Vi
kommer till insikt om Allahs existens genom att beskåda
den perfekta ordningen i skapelsen samt de levande varelsernas
och materians formidabla egenskaper. Denna fulländning
framhävs i Koranen:
"[Det
är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över
varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller
ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på
nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka? Lyft
blicken ännu en gång och ännu en gång
och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat
ärende, utmattad [av att spana efter fel]." (al-Mulk
[67]: 3-4)
Hur lär vi känna Allah?
Det
är återigen den fulländade skapelsen vilken
genomsyrar hela universum som låter oss stifta bekantskap
med Allahs enastående makt. Emellertid har Allah principiellt
presenterat Sig Själv för oss i Koranen vilken Han
lät uppenbara för mänskligheten som en vägvisare
till ett korrekt levnadssätt.
Allahs
alla unika egenskaper, Hans visdom, kunskap, förbarmande,
barmhärtighet, rättvisa, allestädes närvaro,
att Han ser och hör allt, att Han är den ende ägaren
till och den ende Gud som råder över himlarna och
jorden och allt som finns mellan dem och att Han är den
ende som råder över herraväldet, förmedlas
till oss i Koranen.
"Han
är Gud; ingen gudom finns utom Han; Han känner allt
det som är dolt för människor liksom det som
de kan bevittna - Han, den Nåderike, den Barmhärtige.
Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige,
som skänker salighet och fred, Han som skänker och
vidmakthåller tron, Han som vakar över och bevarar
[uppenbarelsen], den Allsmäktige, Han som betvingar [det
onda] och gör allting nytt, den Högsinte, den Upphöjde!
Stor är Gud i Sin Härlighet, fjärran från
allt som [människor] vill sätta vid Hans sida!"
(al-Hashr [59]: 22-24)
Vad är meningen med livet?
Allah
talar om för oss vad meningen med livet är på
följande sätt:
"Jag
har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart
för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig."
(adh-Dhâriyât [51]: 56)
Såsom
slås fast i versen består meningen med människans
existens på denna jord endast i att vara Allahs tjänare,
att dyrka Honom och att vinna Hans gillande. Människan
prövas i detta så länge som han eller hon lever.
Varför blir vi prövade?
Allah
prövar människor för att urskilja dem som tror
på Honom från dem som inte gör det och för
att fastställa vilka av de troende som är bäst
i uppförande. Därför är det inte tillräckligt
för en individ att säga "Jag tror". För
så länge han lever kommer hans tro och hängivenhet
till Allah, hans ståndaktighet i religionen, ja, kort
sagt, hans orubblighet i sin roll som tjänare till Allah,
att under särskilt skapade omständigheter och i speciella
miljöer prövas. Allah slår fast denna sanning
i följande vers:
"Han
som har skapat döden och livet för att sätta
er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt
handlande är den bäste. Han är den Mäktige,
Den som ständigt förlåter." (al-Mulk [67]:
2)
Hur ska vi vara som Allahs tjänare?
Att
vara en tjänare åt Allah innebär att man lever
hela sitt liv för att vinna Allahs gillande och göra
Honom nöjd. Det innebär att man försöka
handla på bästa möjliga sätt för att
vinna Allahs acceptans, endast frukta Allah och rikta in alla
ens tankar, yttranden och gärningar mot detta ändamål.
I
Koranen gör Allah oss uppmärksamma på att rollen
som Hans tjänare inbegriper individens hela liv:
"Säg:
'Min bön och all min andakt, mitt liv och min död
tillhör Gud, världarnas Herre." (al-An‘âm
[6]: 162)
Varför är religion nödvändig?
En
människa som tror på Allahs existens bör först
lära sig Skaparens bud och de saker som gör Honom
nöjd, Vem det var som gav henne en själ då hon
inte var någonting, som fick henne att leva, äta
och dricka och som gav henne en god hälsa. Sedan måste
personen i fråga tillbringa hela sitt liv med att foga
sig efter Allahs bud och söka Hans gillande.
Det
är religionen som visar oss den moral, det beteende och
den livsstil som Allah kommer att bli nöjd med. Allah har
i Koranen gjort klart att folk som står fast vid religionen
kommer att vara på den rätta vägen medan andra
kommer att gå vilse.
"Kan
den vars bröst Gud öppnar så att det kan fyllas
av underkastelse under Hans vilja och så att han kan ledas
av sin Herres ljus [jämställas med den som är
blind för Guds budskap]? Olyckliga de som utan betänklighet
tillsluter sitt hjärta mot åkallan av Guds namn!
Det är uppenbart att de har gått vilse." (az-Zumar
[39]: 22)
Hur omsätter man religionen (dîn) i praktiken?
Människor
som tror på Allah och som ödmjukt lyder Honom ordnar
sina liv i enlighet med Allahs tillrådanden i Koranen.
Den som praktiserar religionen lever sitt liv genom att rätta
sig efter det goda som hans samvete inger honom och genom att
överge allt ont som han själv, dvs. den destruktiva
rösten inom honom, anbefaller.
Allah
slår i Koranen fast att Han skapade människan med
en benägenhet att leva och praktisera sin religion i sitt
vardagliga liv.
"Ge
dig hän av hela din själ, [du som söker sanningen,]
åt den rena, ursprungliga tron, tron som Gud vid skapelsen
lade ned som en naturens norm i människan - rubba ingenting
i Guds skapelse! Detta är den eviga sanna tron, men de
flesta människor vet ingenting [om detta]." (ar-Rûm
[30]: 30)
Hur kan det finnas moraliska principer utan religion?
I
samhällen där det inte finns någon religion
blir människor benägna att begå alla möjliga
slags omoraliska handlingar. Till exempel skulle en troende
person aldrig ta emot en muta, spela hasard, känna avund
eller ljuga eftersom han vet att han skall stå till svars
för sina handlingar i livet efter detta. Dock är en
icketroende person benägen att begå allt detta.
Det
räcker inte att en person säger: "Jag är
en ateist men jag tar inte emot mutor", eller "Jag
är en ateist men jag spelar inte hasard" eftersom
en person som inte fruktar Allah och som inte tror att han ska
stå till svars för sina handlingar i livet efter
detta kan begå någon utav dessa saker då situationen
eller förutsättningarna förändras.
En
person som säger: "Jag är en ateist men jag begår
inte otukt" kan begå detta någonstans där
otukt anses vara normalt. Eller en person som säger att
han inte tar emot mutor kan om han inte fruktar Allah säga:
"Min son är sjuk och ska nästan dö, därför
måste jag ta emot mutan.".
I
ett tillstånd av areligiositet kan till och med stöld
anses vara legitimt under vissa förutsättningar. Till
exempel kan folk som inte har någon religion utifrån
sin egen förståelse anse att det inte är stöld
att ta handdukar eller dekorativa tillbehör från
hotell eller rekreationscentrar. En religiös person uppvisar
emellertid inte sådan omoral eftersom han fruktar Allah
och inte glömmer att Allah känner till såväl
hans intentioner som hans tankar. Han handlar sannfärdigt
och undviker synder.
En
person som är långt från religionen kan säga
"Jag är en ateist men jag är förlåtande.
Jag känner varken hämndlystnad eller hat". Men
en dag kan en olycklig händelse få honom att tappa
sin självkontroll och uppvisa det mest oväntade beteende.
Han kanske försöker döda eller skada någon
eftersom moralen som han antagit är en som ändrar
sig enligt den rådande situationen eller förutsättningarna
där han lever.
En
som tror på Allah och livet efter detta avviker aldrig
från sin goda moral hur situationen eller förutsättningarna
än må vara. Hans moraliska värderingar är
inte "varierande" utan oföränderliga. Allah
hänvisar till religiösa människors överlägsna
moraliska värderingar i Sina verser:
"De
som håller fast vid förbundet med Gud och fullgör
sina högtidliga åtaganden; de som håller samman
det som Gud har befallt skall vara sammanfogat, de som står
i bävan inför sin Herre och ängslas för
räkenskapens svåra stund; de som bär motgången
med jämnmod och strävar efter att vinna Guds välbehag,
som förrättar bönen och ger åt andra av
det som Vi skänkt dem för deras försörjning,
så att ingen ser det eller öppet inför alla,
och som fördriver ont med gott. Deras mål är
de eviga boningarna." (ar-Ra‘d
[13]: 20-22)
