Att förtå Islam

1. Tron på Guds enhet - "Tawhid"

Detta uttrycks i Islams trosbekännelse - La ilaha illallas - "Det finns ingen gudom utom Gud". Tawheed betyder att i hela universum finns det absolut ingen varelse värd dyrkan utom Gud, att det är för Honom enbart som våra huvuden skall böjas i underkastelse och dyrkan, att Han är det väsen som innehar all makt, att alla är i behov av Hans ynnest, och att alla måste åkalla Honom om hjälp. Han är fördold för våra sinnen och vårt intellekt kan inte uppfatta Hans väsen.

2. Tron på Guds änglar

Änglarna har inte någon materiell existens och är inte förnimbara för det mänskliga ögat. Deras osynliga väsen är sysselsatta med universums förvaltning i uppdrag av Gud, de liknar inte oss och är inte Guds barn, de kan inte avvika från Guds befallningar. De har ingen makt att göra något på eget bevåg; Muhammad (frid över honom) förbjöd oss att dyrka änglar och att associera dem med Gud i Hans gudomlighet, men på samma gång talade han om för oss att de är Guds utvalda väsen, fria från synd och genom sin natur oförmögna att trotsa Gud och alltid sysselsatta med att utföra Hans befallningar.
Vi har inte fått någon kännedom om änglarnas innersta natur. Bara ett fåtal av deras egenskaper har nämnts för oss, men vi har uppmanats att tro på deras existens utan att tillskriva dem någon slags form eller egenskap. Singlarna omger oss på alla sidor, de observerar och noterar alla våra handlingar, goda och dåliga, de för en fullständig uppteckning över varje människas liv. Efter döden skall vi föras inför Gud och änglarna avger då en fullständig redogörelse för vårt livsverk på jorden.

3. Tron på Guds böcker

Vi tror på de böcker som Gud under tidernas lopp har nedsänt till mänskligheten genom sina profeter. Gud hade före Muhammads tid uppenbarat sina böcker för sina profeter och dessa böcker nedsändes på samma sätt som Koranen sändes ned till Muhammad (frid över honom). Vi har fåt veta namnen på några av dessa böcker - Abrahams böcker, Moses Torah, Davids Zaboor (Psaltaren), Jesus Kristus Injeel (Evangeliet), och vi är förvissade om att alla böcker som Gud nedsänt är sanna.
Koranen upplyser oss om att människor har ändrat och förvanskat Torah och Evangeliet så att Guds ord har blandats upp med människornas egna texter. Tron på de första gudomliga böckerna bör begränsas till förvissningen om att de alla ursprungligen var från Gud, att de var sanna och hade nedsänts for att i sin speciella tidsålder uppnå samma syfte för vilket Koranen har nedsänts. Tron på Koranen, däremot, ska ha den karaktären att Koranen enbart och absolut består av Guds egna ord, att den är fullständigt sann, att varje ord i den är bevarat i sin ursprungliga form, att allt som nämns i den är rätt, att det är en given plikt för människan att i sitt liv utföra varje befallning där, och att allt som motsäger den måste avvisas.

4. Tron på Guds profeter

Vi tror på alla de profeter som Gud nedsänt till människans vägledning. Gud säger i Koranen: "Säg, vi tror på Gud och på den uppenbarelse som givits oss och den som uppenbarats for Abraham och Ismael och Jakob och Stammarna, och det som givits Moses och Jesus och det som givits alla profeterna från deras Herre. Vi gör ingen åtskillnad mellan dem och vi underkastar oss Honom." (Koranen 2:136).

5. Tron på livet efter döden

Islams femte trosartikel är tron på livet efter döden. Profeten Muhammad (frid över honom) har uppmanat oss att tro på återuppståndelse efter döden och på domedagen.
De huvudsakliga beståndsdelarna i denna tro, som han lärde oss den, är följande: Att livet på denna jord och allt som finns på den skall ta slut en viss bestämd dag, att allt ska utplånas. Denna dag kallas Qyamat, Den Yttersta Dagen.

Att alla människor som har levat på jorden då ska återuppväckas till liv och foras inför Gud, som denna dag kommer att sitta till doms over oss. Detta kallas Hasar, återuppståndelsen. Att varje mans och varje kvinnas levnadsbefattelse, alla deras gärningar och ogärningar ska läggas framfor Gud for den slutliga domen.

Att Allah slutligen skall tilldöma varje människa hennes lon. Han ska väga vars och ens goda och dåliga handlingar. Den som utmärkt sig för godhet kommer att få riklig belöning och den vars ondska och orättfårighet överväger de goda gasningarna, kommer att straffas. Att belöning och straff kommer att utmätas absolut rattvist. Den som frias i denna domstol får komma till paradiset och dörrarna till evig lycksalighet öppnas for dem. De som doms och fördomar straff sänds till Helvetet - eldens och pinans hemvist.

Gud säger i Koranen:
Varje människas öde har vi fast kring hennes hals, och på uppståndelsens dag skola vi lägga fram en bok för henne, den hon skall finna uppslagen: Läs din bok! Idag är din egen själ en rannsakare, som räcker till." (Koranen 17:14 -15). "Den som gör en god gärning skall få tiodubbelt igen och den, som gör en ond gärning skall lönas för den allenast, utan att de lida någon orätt (Koranen 6:161).

6. Qadar

Den ursprungliga betydelsen av ordet Qadar är " specificerat mått " eller " mängd av kvantiteter eller kvaliteter ". Ordet kan användas på många sätt i enlighet med förgreningarna av dess rot. Sålunda betyder yuqaddir bl.a. att mäta eller bestämma kvantiteten, kvaliteten eller positionen av något, innan man verkligen gör det. Det är denna sistnämnda betydelse som intresserar oss här. "Allting har vi (Gud) förvisso skapat efter mått (vadar). (Koranen 54:49). Gud vet innan Han skapat något att Han kommer att skapa det och att det kommer att ha den och den storleken, egenskapen eller naturen, osv. Han bestämmer tiden för dess tillkomst och försvinnande, samt platsen där det kommer att ske. Eftersom det förhåller sig så, får den som tror på den Sanne Guden inte tro på någon slumpmässighet i naturen. Om något obehagligt händer honom, bör han säga: "Gud Varvara (bestämde) och Han gjorde vad Han ville", och inte önska att det inte hade hänt eller grubbla över varför det skulle hända. Om å andra sidan något behagligt händer honom, bör han inte skryta om det, utan tacka Gud.
Om Gud yuqaddir (predestinerar) allting, så inkluderar detta även våra s.k. fria handlingar. Men om det är så, hur kan vi då sägas vara fria och ansvariga för våra handlingar? Denna fråga förorsakade under islams tidiga historia uppkomsten av två extrema teologiska sekter. En av dessa, som kallades QadarEya, hävdade människans fria vilja och ansvar i så hög grad, att den förnekade Guds förhandskännedom och menade att Gud känner till våra fritt utförda handlingar först sedan vi utfört dem. Den andra, som kallades Jabriya, gjorde precis tvärt emot och hävdade att det inte finns någon skillnad mellan rörelserna hos livlösa ting och våra rörelser när vi utför så kallade fria handlingar. När vi talar om avsikt, menade de, använder vi alltså bara ett metaforiskt språk. Men man behöver inte gå till sådana ytterligheter, för det är inte svårt att förlika gudomlig vadar och mänskligt ansvar. Gud bestämde att skapa människan som en fri varelse, men Han vet (och hur skulle det vara möjligt att Han inte vissteg) innan Han skapar varje människa, hur denna kommer att använda sin fria vilja, t ex. hur hon kommer att reagera när en profet förklarar Guds budskap för henne. Denna förhandskännedom och dess inskrivning i en "bok" kallas Qadar.
"Men om vi är fria att använda vår vilja -", skulle en Qadariya - anhängare kunna säga, "- så kan vi ju också använda den på ett sätt som inte överensstämmer med Guds vilja, och i så fall är det ju inte rätt att påstå att allt som sker är uttryck för Guds vilja och dekret." Koranen svarar på denna fråga genom att påminna oss om att det var Gud som ville att vi skulle ha avsikter, och att det är Han som tillåter oss att använda vår fria vilja. "Detta är förvisso en förmaning, och den som vill, tar vägen till sin Herre, men ni vill icke, om inte Gud vill." (Koranen 76:29-30). "Om det är så -", säger en Qadariya - anhängare, "- så kunde Han ha hindrat oss från att göra det onda." Ja, det kunde Han förvisso ha gjort.
"Och om din Herre velat, så skulle alla som finns på jorden ha trott." (Koranen 10:99). "Om Gud velat, skulle de ej ha satt andra vid Hans sida; men vi har ej satt dig till väktare över dem, och du är inget ombud för dem." (Koranen 6:107). Men Han ville att människorna skulle vara fria, i synnerhet i avseenden som har att göra med tro och otro. "Och säg: Sanningen kommer från er Herre; vem som vill må tro, och vem som vill må vara otrogen." Men människorna skulle inte vara så fria om, närhelst någon av dem ville göra något ont, Gud hindrade henne från detta och tvingade henne att göra det goda. " Om Gud har velat våra handlingar", kanske någon säger, "så är de ju i själva verket Guds handlingar." Denna invändning är baserad på ett missförstånd. Gud vill vad vi vill, i betydelsen au Han ger oss viljan an välja och gör det möjligt för oss an utföra denna vilja, dvs. Han skapar de nödvändiga förutsättningarna för att vi skall kunna göra det. Han vill inte vår handling i betydelsen an Han gör den, för annars skulle det ju vara helt i sin ordning an säga, när vi t ex. äter, dricker eller sover, att det är Gud som utför dessa handlingar. Gud skapar dem, men Han utför dem inte. En annan invändning, baserad på et annat missförstånd, är att om Gud tillåter oss att göra det onda, så godkänner Han det och tycker om det. Men att vilja någonting i betydelsen "att tillåta en person att göra det" är en sak och att godkänna och rekommendera denna handling är något helt annat. Gud tycker inte om allt som Han vill. Han har, som vi just har läst i Koranen, givit människan valet mellan tro och otro, men detta innebär naturligtvis inte att Gud tycker om att en del människor avvisar tron (är otacksamma). "Om ni är otrogna, så är Gud rik nog er förutan; Han är ej tillfreds med otron hos sina tjänare, men om ni är tacksamma är Han tillfreds därmed." (Koranen 39:7).

Slutligen

Detta ar Islam, människans naturliga religion, som inte associeras med någon person, något folks tidsperiod eller plats. Detta ar naturens väg människans religion.

Under varje tidsålder, i varje land och bland alla folk har de gud medvetna och sanningsälskande människorna trott på och levt just i denna religion. Alla är de muslimer, oavsett om de kallade det Islam eller något annat. Vadhelst dess namn var, var det Islam och inget annat an Islam.