"Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom och tom är också er tro." (1 Kor 15:14)

Bibeln motsätter sig starkt den kristna dogmen att Jesus tog på sig våra synder och bördor. Alla kommer vi att få stå för våra egna goda och onda gärningar, ingen kommer att kunna peka finger på någon annan inför Gud på domedagen. Här är ett fåtal bibelverser som styrker detta påstående:

"Ty den som gör orätt skall få sitt straff för vad han har gjort, och då tas ingen hänsyn till person." (Kol 3:25)

"Var och en måste bära sin egen börda...Vad man sår får man också skörda." (Gal 6:5-7)

"Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skall lida döden genom sin egen synd." (5 Mos 24:16; se även Hesekiel 18:1-20)

Även Koranen deklarerar att alla människor kommer att få stå försvars för sina egna synder:

"Varje själ samkar över sig själv allenast, och en bärerska bär icke en annans börda." (Koranen 6:164, se även 17:15)

Jesus omnämner i Matteus och Lukasevangeliet att Gud inte vill ha offer utan barmhärtighet och förlåtelse:

"Barmhärtighet vill jag se och inte offer." (Matt 12:7; 9:13)

I boken "Kristendomens uppkomst" förklarar professor Ebbe Linde vad han tycker om det s.k. offerlammet.

"Och vad är det för konstig och onaturlig procedur med en Frälsares offerdöd på korset som han har satt som vilkor för att förlåta världens syndare? Kunde han inte förlåta de ångrande utan vidare, som varje generös far och mor gör och så som vi själva bär oss åt om någon kamrat har gjort illa mot oss men kommer och ber om ursäkt? Inte kräver vi då som villkor att någon oskyldig skall plågas i syndarens ställe, inte ens en katt, än mindre närmaste bror eller släkting? Hela "återlösningsläran" luktar allt för mycket gammal hedendom. Och så gör också trolleriet med dop och nattvard och för övrigt många av de berättelser som berättas om Jesu liv och underverk i Bibeln." (sid 15).

Detta är klart en av de hedniska traditioner som fick en kristen skepnad. I Islam ber man om förlåtelse och Gud är så barmhärtig och förbarmande att han förlåter dig. Han behöver inte vara så orättvis att han straffar någon oskyldig person för dina synder. Det handlar om dig och Gud och inte om en tredje person som är oskyldig.