Den
första pelaren i Islam är trosbekännelsen. Ordet
härstammar från det arabiska verbet shahida som betyder
”att vittna”. Genom att medvetet och med ärlig tro och
övertygelse utropa: ”Ashhadu an lä iläha illä-Lläh,
wa ashha-du anna Muhammadan rasulu-Llah” blir man muslim.
Innebörden av bekännelsen på svenska är:
”Jag vittnar att det inte finns någon gud förutom
Allah och att Muhammed är hans sändebud”. Vittnesbördet
brukar avläggas inför två muslimer, ibland är
även en imam eller en församlingsledare närvarande.
Barn och ungdomar som är födda i en islamisk familj
behöver vanligtvis inte avlägga något särskilt
vittnesbörd för att de officiellt skall betraktas
som muslimer.
Trosbekännelsen som den skrivs på arabiska.
Trosbekännelsen
kan delas upp i två delar, den första (lä
iläha illä Llah) som syftar på bekräftelsen
av Guds enhet (tawheed) och vikten av att man i alla
sina övertygelser och gärningar skall vara medveten
om att Gud, -Allah inte har någon like eller kan jämföras
med någon eller något och att all dyrkan endast
bör ägnas åt Gud den allsmäktige utan att
man tillskriver med- gudar vid hans sida. Flera Koran- verser
upplyser oss om detta…
Håll
fast vid din kunskap att det inte finns någon gud utom
Gud; be honom om förlåtelse för
dina synder och (be om förlåtelse) för alla
troende män och kvinnor! Gud vet vad ni dagligen bekymrar
er om och målet där ni (till sist) får vila.
Koranen 47:19
Säg:
”Jag har förbjudits att dyrka dem ni åkallar i
Guds ställe – jag har fått klara bevis från
min Herre – och jag har befallts att underkasta mig Guds, världarnas
Herres, vilja.”
Koranen 40:66
Den
rena, uppriktiga gudsdyrkan är ju förbehållen
Gud (ensam)!
Koranen 39:3
Denna
inställning och uppfattning samt det enkla och sanna sätt
att dyrka Gud på är gemensam för alla profeter
som sänts från Gud genom tiderna då de alla
predikade för och kallade till tron på en allena-
rådande Gud…
Han
har föreskrivit för er samma (regel för) tron
som Han anbefallde Noa- detta har Vi uppenbarat för dig
(Muhammed) – och som Vi anbefallde Abraham och Moses och Jesus,
nämligen att hålla fast vid (den sanna) trons (principer)
och att aldrig tillåta söndring…
Koranen 42:13
Den
andra delen av shahada (wa ashha-du anna Muhammadan rasulu-Llah
) syftar på vittnesbördet om att profeten Muhammed
är det avslutande sändebudet i en lång rad av
profeter som sänts till människorna ifrån Gud.
Denna profetiska kedja börjar vid profeten Adam, byggs
vidare på med bland annat profeterna Noa, Abraham, Moses,
Jesus och avslutas med profeten Muhammed (frid vare med dom
alla).
Troende!
Muhammed är inte fader till någon av era män.
Han är Guds sändebud och profetlängdens
sigill. Gud har kunskap om allt.
Koranen 33:40
Att
erkänna profeten Muhammed som den avslutande sändebudet
betyder också att man i sitt liv skall försöka
följa hans levnadsexempel (sunna) och i sitt hjärta
vara nöjd med de förhållningssätt, påbud
och förbud samt följa profetens exempel i all form
av gudsdyrkan. I Koranen säger Gud följande:
”I
GUDS sändebud har ni ett gott föredöme för
alla som (med hävan och hopp) ser fram emot (mötet
med) Gud och den Yttersta dagen och har ständigt Gud
för ögonen.”
Koranen 33:21
…OCH
vi har sänt dig (Muhammad) som budbärare till människorna
– (om detta) behövs inget annat vittne än Gud.
Den som lyder Sändebudet lyder Gud;
och den som vänder honom ryggen (bör veta att)
du inte är sänd att vaka över dem.
Koranen 4:79-80
