Denna
strålande glansperiod fick ett bestående inflytande
på mänsklighetens liv, med sin renhet, upphöjdhet,
sin utsökthet och perfektion. Den lämnade bestående
spår i mänsklighetens historia, med resultat att
mänsklighetens nuvarande generation är bättre
rustad än alla andra generationer efter den första
generationens utvalda grupp att sträva efter Islams förverkligande.
Den är hjälpt av det arv som efterlämnats av
idéer, värderingar, system och miljöer.
I
detta kapitel ska vi försöka så kortfattat
som möjligt och utan att avvika från detta arbetes
karaktär att rikta in oss på några av de
ljussken som utgått från denna Hysande, unika
lampa, inte bara i den islamiska statens historia, utan fastmer
i hela mänsklighetens historia.
Denna
framstående period i Islams begynnelse var i stånd
att skapa, inom mänsklighetens ramar, många idealpersonligheter
vilka representerade en högre stående mänsklighet,
på ett sätt som inte har kunnat uppvisa vare sig
förr eller senare. I jämförelse med dem är
alla de individer som utmärkt sig på andra vägar
än Islams, dvärgar; varelser som inte uppnått
full mognad, eller i varje fall icke fullt kompletta varelser.
De
idealpersonligheter som den av Gud föreskrivna vägen
skapade, var inte bara ett fåtal individer som kunde
räknas på handens fingrar, utan en stor massa.
De som studerar företeelsen undrar hur de i all sin upphöjdhet
och mognad kunde komma upp till ett sådant antal, under
loppet av en så kort period. Han kommer inte att kunna
ge en förklaring på varför de förekom
i så stor skala, i denna exceptionella grad, med sådan
variation, om han inte hänvisar detta unika fenomen till
verkan av Islams unika livsväg.
Det
är viktigt för oss att veta att dessa människor,
som representerade en högre mänsklighet, föredömen
unika i sin upphöjdhet, i jämförelse med vilka
senare tiders människor verkar vara ofullgångna
dvärgar, som på ett så anmärkningsvärt
sätt förverkligade Guds väg i sina egna liv,
inte desto mindre var människor; människor som hade
lösgjort sig från de band som hållit deras
naturliga, essentiella natur fången. De undertryckte
inte heller någon av sina konstruktiva kapaciteter.
De lade inte på sig ansträngningar som gick utöver
deras förmåga, utan hängav sig åt alla
mänskliga aktiviteter, och njöt av alla legitima
förnöjelser som tilläts dem i deras omgivning
och tidsålder. De handlade fel och de handflade rätt,
de snubblade och reste sig igen, de var ibland ansatta av
mänsklig svaghet som resten av mänskligheten och
kampen mot den var ibland framgångsrik.
Det
är av yttersta vikt att inse detta faktum. Det ger mänskligheten
ett starkt hopp om att kunna återuppta kampen; det gör
det till en plikt och rättighet för mänskligheten
att sträva mot detta lysande och möjliga ideal,
och att fortsätta kampen. Den får människans
självförtroende att öka och att lita till sin
egen innersta natur och dolda potentialer, vilka gör
den i stånd om den rätta vägen följs
att nå den högre nivå av mänsklighet
som den en gång under sin historia uppnådde. Man
uppnådde inte denna nivå genom något extraordinärt
och unikt mirakel. Man uppnådde den med hjälp av
en väg som stämde med människans egen natur,
en väg som förverkligats genom mänskliga ansträngningar
och inom gränserna för människans kapacitet.
Denna
framstående och exceptionella generation växte
upp i hjärtat av den fattiga öknen, fattig i naturekonomi
och vetenskapshänseende. Även om denna omgivning
var gynnsam för frambringandet av en sådan generation,
så är dagens och morgondagens generationer inte
inkapabla, varken genom sin innersta natur eller sina potentialer,
att än en gång lyckas i sina ansträngningar,
förutsatt att den tar Guds väg som sin guide.
Denna
väg fortsatte trots de avvikelser, fientlighet och attacker
den under tidernas lopp utsatts för att fortsätta
frambringa framstående män, liknande den första
lysande generationens män, påverkade och formade
av dess exempel. Den fortsatte att genom dessa framstående
män starkt påverka mänsklighetens liv, och
att påverka historiens gång. Den lämnade
djupa spår och avtryck på livets och världens
natur.
Denna
väg kan alltid skapa sådana ideala människor,
så länge som allvarliga försök görs
för att tillämpa och befästa den i livet, oavsett
allt motstånd och alla hinder på dess väg.
Dess hemlighet är det direkta samarbetet med människans
essentiella natur, och att den utnyttjar hennes potentiella
resurser. Dessa resurser är betydande och outsinliga.
När de kommer i kontakt med den här vägen,
forsar strömmar av rikedom fram, och det dolda överflödet
blir uppenbarat.
Denna
strålande, idealbildande period var i stånd att
för mänskligheten upprätta principer, idéer,
värderingar och kriterier som tidigare inte hade någon
motsvarighet under hela mänsklighetens historia, och
alla var de klara, djupa, omfattande och vitala. Ingen av
dem hade någonsin tidigare upprättats, av något
ansatssystem på jorden, med sådan klarhet, djup,
omfattning och vitalitet. Inte heller vilket är mest
betydelsefullt med sådan sannfärdighet, allvar,
uppriktighet och djup hängivenhet för sanningen.
Dessa
principer, idéer, värderingar och kriterier omfattande
varje sektor i mänsklighetens liv. De omfattande människans
uppfattning om Gud och om mänsklighetens relation till
Honom, uppfattningen om den mänskliga existensen och
dess syfte, dess allmänna position och funktion i universum.
Följaktligen behandlade de också människans
verkliga, sanna natur, hennes rättigheter, plikter och
ålägganden; kriterierna för att bedöma
hennes liv, aktivitet och rang, på vilka också
hennes relationer till hennes Upprätthållare och
hennes medmänniskor är grundade, liksom hennes relation
till hela skapelsen, till levande varelser såväl
som till föremål.
De
behandlade också politiska, sociala och ekonomiska förpliktelser,
samhällssystem samt de situationer och relationer som
sammankopplar dessa rättigheter och plikter. I korthet;
alla fält av människans liv med sina olika detaljer
och aspekter täcktes.
På
alla dessa områden satte den här idealperioden
sin egen särpräglade stämpel. Allt detta ägde
rum i en omgivning som var fientlig mot dessa principer och
idéer, dessa värderingar och kriterier, i en sekulariserad
atmosfär som förnekade själva deras bas; i
sådana ekonomiska, politiska och sociala omständigheter
som kolliderade, genom själva sin natur, med de attityder
som Islam utformade och upprättade för första
gången i verkligheten i människornas liv.
Denna miljö gynnade inte på minste sätt de
islamiska idealens snabba framåtskridande. De islamiska
idealen litade för sin framgång framför allt
på att få gensvar och hjälp från den
mänskliga naturens ursprungliga potential i sin uppgift
att förverkliga den av Gud föreskrivna vägen
vilken i grunden svarar mot den sanna mänskliga naturen
snarare än att bli överväldigade av ytliga
intryck. De aktiverade denna potential och drog fram den ur
de moln som hade dolt den. Det är sannerligen en vid
potential, kapabel om den korrekta metoden att befria den
från förvirring existerar att motstå ytliga
intryck, vilka i ögonen på vissa kortsynta människor
är livets a och o. Islam ignorerar inte dessa intryck,
inte heller nonchalerar den dess effekter på människors
liv. Men den ger inte heller efter för dem, betraktande
dem sota någon oundviklig realitet.
I stället har den tillgång till den sanna mänskliga
naturens potentialer, försöker koncentrera och styra
dem i avsikten att förändra verkligheten, mjukt
och smärtfritt, genom det slags tillvägagångssätt
som beskrevs i föregående kapitel. Resultatet kommer
då att bli det som uppnåddes under den idealiska
perioden: negativa lokala och världsomspännande
förhållanden besegrades och omvändes till
positiva gynnsamma förhållanden. Detta skedde både
på och bortom den arabiska halvön.
Mänskligheten
är i dag, i många avseenden, i en bättre position
än den var då denna av Gud föreskrivna väg
först uppenbarades. På kort tid har världen
fått till stånd en veritabel revolution vad beträffar
välfärd och komfort och är bättre rustad
för att arbeta i enlighet med Islams väg, av orsaker
som ska förklaras vidare i ett kommande kapitel. Förutsättningarna
för dess varaktighet är större, särskilt
som vi vet att den mänskliga naturens potential, trots
de moln av korruption, ondska och perversion som hänger
över den, och trots de materiella villkor och ekonomiska
och intellektuella faktorer som hotar att krossa den, år
i stånd att resa sig, samla ihop sig och arbeta. Denna
förmåga förverkligas när den av Gud föreskrivna
vägen frigör, koncentrerar och styr den, sänder
ut den på den kurs som är i överensstämmelse
med människans essentiella natur som den var ämnad
av Gud. Denna potential, i betraktande av dess renhet, djup
och räckvidd, är överlägsen alla andra
faktorer som ingår i "verklighetens" aspekter.
Vad spelar det då för roll om dessa faktorer i
dag står emot den? I ögonen på vissa som
inte känner denna vägs sanna natur, tycks "verkligheten"
vara någonting oföränderligt, statiskt och
allsmäktigt!
Detta
är en stor illusion; människans essentiella natur
är också en "realitet". Och den är
inte i överensstämmelse med den yttre verkligheten,
eftersom den överallt lider av den. Alltid när människans
sanna, ursprungliga väsen kolliderar med vissa omständigheter
eller system, blir den till en början besegrad, därför
att bakom förhållandena eller systemet finns en
materiell kraft som tränger igenom. Det finns emellertid
inga tvivel om att människans sanna väsen, som är
starkare och mer varaktigt än några tillfälliga
omständigheter, oundvikligen till slut kommer att segra,
i synnerhet som den leds på en väg vars väsen
överensstämmer med hennes eget.
Detta
har redan en gång hänt, den dag då den av
Gud föreskrivna vägen mötte "verkligheten"
på den arabiska halvön, och hela världens
"verklighet". Den vann en strålande seger
över denna verklighet, ändrade dess intellektuella
och reella baser och återuppreste den på nya grunder.
Detta skedde inte genom något unikt, enstaka mirakel.
Det uppnåddes i enlighet med Guds eviga sed genom mänskliga
ansträngningar och inom gränserna för människans
kapacitet. Denna företeelse indikerar möjligheten
av sitt eget återupprepande.
Arvet
efter denna strålande period, de spår den lämnade
i mänsklighetens liv och i historiens realitet, är
alla gynnsamma faktorer för en ny kamp. Den perioden
i mänsklighetens liv kunde upprätta reella traditioner
och realistiska institutioner, baserade på dess egna
principer, idéer, värderingar och kriterier, vilka
inte dog eller försvann i och med erans slut. De förgrenades
om en forsande ström och nådde fram till avlägsna
hörn av världen, och till påföljande
epoker. Hela mänskligheten påverkades av dem på
ett eller annat sätt, och den blev en tillgång
för mänskligheten, som den kunde utnyttja under
mer än tusen år. De påverkade idéer,
förhållanden, traditioner, vetenskap och ekonomi;
alla civilisationens sfärer. Deras spår fortsätter
än i dag att påverka mänsklighetens liv, trots
alla de krafter som ställer sig emot denna flod, och
trots att västvärlden, vilken under en tid har dominerat
världen, har återfallit till den grekiskromerska
okunnigheten om gudomlig vägledning.
Det
har i mänsklighetens liv, oavsett deras specifika effekter,
uppstått principer och värderingar, teorier och
institutioner vars verkliga ursprung är okänt för
dagens människor, och vars källa tillskrivs något
annat än den av Gud föreskrivna, effektiva vägen.
Det är emellertid inte omöjligt att spåra
deras första ursprung och därmed åter bli
i stånd att följa den gudomliga vägen och
förverkliga dess effekter i människornas liv. I
ett kommande kapitel ska vi visa på några av de
långa steg som mänskligheten tagit mot förverkligandet
av denna väg i dag, vilken de kraftigt tillbakavisade
när Islam första gången uppenbarades för
drygt trettonhundra år sedan!
Det
är möjligt på grund av dessa steg som mänskligheten
tagit, samt på grund av dess nuvarande situation att
mänskligheten i stort är närmare i dag till
att förstå Islams väg, ty den är i besittning
av arvet efter den första vågen, något som
den inte kunde ha när Islam först kom. På
samma sätt har den ett otal erfarenheter från de
perioder då den avvikit från Islams väg,
och de bekymmer den har i dag som ett resultat av detta. Det
här är några faktorer som kommer att gynna
ett accepterande av den gudomliga vägen, och om Gud vill
har ingjutit tålamod och ståndaktighet inför
den kommande striden.