Orienten
sjuder i dag av indignation över kvinnans bristande rättigheter
och hon kräver fullständig jämlikhet med mannen.
De mest högröstade av dessa febriga kämpar för
kvinnans rättigheter är de män och kvinnor som
i Islams namn rasar på det mest enfaldiga sätt.
Några
av dem misstolkar Islam och påstår att den i alla
avseenden förespråkar fullständig jämställdhet
mellan könen, medan andra - på grund av okunnighet
om eller likgiltighet för Islam - hävdar att Islams
är fiende till kvinnan; att den degraderar henne och sänker
hennes status. De påstår att Islam håller
henne för att vara intellektuellt underlägsen och
tilldelar henne en position mycket liknande djurens. De säger
att hon är reducerad till att vara intet mer än ett
medel för mannens sexuella tillfredsställelse och
en maskin för produktion av mänskliga varelser.
Detta
ska då visa i vilken tjänande ställning hon
står i förhållande till mannen; med resultat
att mannen dominerar henne och åtnjuter en total överhöghet
över henne. Båda dessa grupper är lika okunniga
om Islam, eller så sammanblandar de avsiktligen det korrekta
med det felaktiga, för att på så sätt
dupera andra och så frön av oenighet och oro i samhället
och därmed befrämja sina egna nedriga planer och underlätta
det fula spel de spelar. Innan vi går in på en detaljerad
diskussion om kvinnans ställning i Islam, vill vi först
i korthet beröra den europeiska kvinnorörelsens historia,
ty det är där vi hittar själva källan till
den defekt som alla missledda rörelser i den moderna Orienten
lider av.
Kvinnan
var i Europa och i den övriga världen betraktad som
en nolla rätt och slätt; ett ingenting. Hon utgjorde
ämnet för många diskussioner som fördes
bland de "lärde" och bland "filosoferna",
vilka sinsemellan tvistade om frågor som dessa: "Har
kvinnan en själ eller ej? Om hon har det, vad exakt är
då hennes själs natur, är den mänsklig
eller animal? Antag att hon har en mänsklig själ,
vilken social och mänsklig ställning bör hon
då ha i förhållande till mannen? Är hon
född till att vara mannens slav eller är hennes position
något högre än slavens? Denna situation förblev
oförändrad även under de relativt korta tidsperioder
då kvinnan verkar ha uppburit en central ställning
i den tidens sociala ordning; alltså i Grekland och det
Romerska Imperiet. Men all denna upphöjelse betydde inte
en upphöjelse av kvinnan som sådan; det var snarare
upphöjelsen av ett fåtal framstående kvinnor
som bodde i huvudstäderna på grund av att vissa av
deras personliga kvalifikationer gjorde att de förgyllde
de sociala tillställningarna.
De
var inget annat än medel till förströelse och
underhållning för de utsvävande rika, vilka
applåderade deras entré i offentligheten ut ur
ren fåfänga och inbilskhet. Men det visar inte på
någon som helst respekt för kvinnan som människa
förutom det nöje hon kunde skänka mannen. Denna
den europeiska kvinnans situation förblev oförändrad
under perioderna av livegenskap och feodalism. Själv var
hon i sin okunnighet ibland bländad av lyxen och utsvävningarna
och var andra gånger nöjd med att leva som ett djur
- äta, dricka, vara gravid, föda barn, arbeta både
dag och natt. När den industriella revolutionen ägde
rum i Europa förde den i sitt släptåg med sig
de värsta möjliga lidanden som kvinnan under hela
mänsklighetens historia dittills erfarit. Europa har genom
tiderna uppvisat en rigiditet och en girighet över naturresurserna
som saknar både storsinthet och frihet.
Denna
girighet fick människor att genomgå hårda prövningar
utan garanti om vare sig omedelbara eller avlägsna vinster
i gengäld. De ekonomiska levnadsförhållandena
var emellertid under perioderna av slaveri och feodalism sådana
att mannen var ansvarig för kvinnans underhåll. Det
var helt i tidens anda. Inte desto mindre arbetade kvinnan på
den tiden i enkla bomullsindustrier; sådana som man finner
i alla jordbrukssamhällen. På detta sätt betalade
hon tillbaka till mannen vad det kostade att försörja
henne. Men med den industriella revolutionen undergick hela
den sociala bilden en radikal förändring; inte mindre
på landsbygden än i städerna. Familjelivet krossades
totalt, och de band som hållit familjen samman slets sönder
när kvinnor och barn, på grund av den industriella
revolutionen, tvingades ut att arbeta i fabrikerna.
De
arbetande klasserna lämnade gradvis landsbygden och jordbrukarlivet;
ett liv baserat på principerna om ömsesidigt ansvar
och samarbete. De flyttade in till städerna där alla
levde ett avskilt liv och där ingen var intresserad av
sina grannar. Inte heller var någon villig att hjälpa
andra, utan var och en arbetade och tjänade pengar för
att försörja sig själv. Här fanns inte längre
några moralregler att iaktta och ta hänsyn till.
Män och kvinnor kastade sina moraliska skrupler överbord
vid första bästa tillfälle att tillfredsställa
sin sexualdrift. Som ett resultat därav minskade hos dessa
människor lusten att gifta sig och försörja en
familj, eller, om den lusten fortfarande fanns i någras
hjärtan, var tendensen den att uppskjuta äktenskapet
åtminstone i några år framåt. 1
På dessa sidor har vi inte för avsikt att hänga
oss åt Europas historia. Vi är bara intresserade
av de faktorer som påverkat kvinnans karriär i Europa
under historiens gång. Som vi tidigare sagt överlastade
den industriella revolutionen kvinnor och barn med arbete.
Detta
försvagade familjebanden, vilket i sin tur ledde till fullständig
desintegrering av familjelivet. Men det var kvinnan som fick
betala det högsta priset. Hon arbetade hårdare än
någonsin förr, och förlorade sin värdighet,
men var fortfarande långt ifrån tillfredsställd
psykologiskt och materiellt. Mannen inte bara ryggade tillbaka
för att ta på sig ansvaret för hennes försörjning
vore hon så hans hustru eller mor - utan uppmanade henne
också att försörja sig själv. På
fabrikerna utnyttjades hon på det mest hänsynslösa
sätt av ägarna; hon hade en mycket lång arbetsdag
men betalades åtskilligt mindre än de män som
utförde ett likvärdigt arbete i samma fabrik.
1
Det är på basis av sådana fakta som förespråkarna
för materialism och kommunism hävdar att det är
de ekonomiska faktorerna enbart som skapar de sociala livsvillkoren
och att det enbart är de ekonomiska omständigheterna
som bestämmer människornas ömsesidiga relationer.
Vi förnekar inte betydelsen av de ekonomiska faktorerna
i människans liv, men det är fel att säga att
det är de ekonomiska faktorerna enbart som bestämmer
människans tankar, känslor och beteenden. Det faktum
att den ekonomiska faktorn utövade en så dominerande
påverkan över det europeiska livet berodde på
frånvaron av några högre ideal som kunde ha
- liksom i den islamiska världen utvecklat Europa andligen,
och på så sätt gjort européerna i stånd
att etablera sina ekonomiska relationer på en rent mänsklig
basis. På detta sätt skulle den inte bara ha förverkligat
sina ekonomiska behov, utan folk över hela världen
skulle också ha besparats de lidanden Europa åsamkat
dem på grund av sin exploateringslusta.
