Det
är onödigt att fråga varför allt detta
hände, när vi vet att Europa alltid har varit känt
för sin girighet, rigiditet och otacksamhet. Europa har
aldrig varit känt för att respektera människan
som människa, inte heller för att frivilligt utföakter
av godhet, om man ostraffat kunde åsamka andra skada;
vilket dess historia i det förflutna såväl
som i samtiden vittnar om.
Det
är mycket möjligt att läget förblir oförändrat
under de kommande åren, såvida inte Allah den
Allsmäktige leder det in på den rätta vägen
och låter det utveckla sig andligen. Emellertid utsattes
kvinnor och barn, svaga och hjälplösa som de var,
för den mest hänsynslösa exploatering. Det
fanns dock några män med samvete, vilka inte stillatigande
kunde åse dessa orättvisa missdåd mot den
svagare delen av befolkningen. De stred för att få
ett slut på denna grymhet mot barnen (observera barnen,
inte kvinnorna!). De sociala reformisterna fördömde
anställning av minderåriga barn för arbete
i fabriker, där det tunga arbetet försenade deras
naturliga kroppstillväxt och där de betalades knappa
och otillräckliga löner för det tunga och slitsamma
arbete de utförde. Protesterna gick inte obemärkta
förbi.
De
bar frukt; anställningsåldern höjdes gradvis,
lönerna ökade, och arbetsdagen kortades ner. Men
kvinnorna hade fortfarande ingen som förde deras talan,
eftersom det skulle ha krävt den intellektuella förfining
som Europa saknade. Som ett resultat härav tvingade sig
kvinnan igenom denna skärseld genom att överarbeta
sig själv, för att i gengäld få en lön
som låg långt under den hennes manlige motsvarighet
fick för ett likvärdigt arbete. I första världskriget
dödades tiotals miljoner av Europas och Amerikas unga
män och lämnade efter sig miljontals änkor.
Dessa stackars kvinnor fick utstå de värsta vedermödor
och prövningar i arbetslivet.
De
hade ingen som försörjde dem eller värnade
om dem, eftersom familjeförsörjarna i de flesta
av dessa familjer antingen dödats i kriget eller blivit
krymplingar för livet. Eller så hade de genomgått
en sådan själslig nedbrytning på grund av
rädsla, nervös spänning eller giftiga gaser
att de blivit inkapabla till arbete. Många hade också
just blivit utsläppta ur fångenskap och ville nu
koppla av och förströ sig för att återvinna
sitt sinneslugn. Alla dessa människor hade förlorat
viljan att gifta sig och försörja en hel familj,
då de därmed skulle ha försatt sig själva
i psykisk såväl som materiell obekvämlighet.
Kriget hade orsakat en så stor brist på män
att de som överlevde knappast kunde fylla de tomma platserna.
Fabrikerna kunde inte återuppta sin produktion och på
grund av bristen på arbetskraft kunde inte heller krigsskadorna
repareras. Det föll alltså på kvinnans lott
att gå ut och ta männens plats, ty om de inte gjorde
det, hotades både de själva och de som var beroende
av dem - gamla kvinnor och små barn - av svält.
Arbetet i fabrikerna krävde emellertid att kvinnan ignorerade
såväl sin moralkänsla som sin feminina natur,
vilken nu hade blivit ett hinder för henne i hennes kamp
för levebrödet. Till yttermera visso ville fabriksägarna
inte bara ha arbetskraft; de ville också tillfredsställa
sin sexuella lusta.
Kvinnans
hjälplöshet gav dem ett utmärkt tillfälle
därtill, vildet de till fullo begagnade sig av. Kvinnan
blev alltså tvungen att fullgöra en dubbel plikt:
arbeta i fabrikerna och samtidigt göra sitt bästa
för att förnöja sin arbetsgivare. Kvinnan plågades
inte av hunger enbart; sexualdriften krävde också
sin del och tillfredsställelse. Enär antalet män
på grund av kriget hade sjunkit så katastrofalt,
kunde inte alla kvinnor uppnå den tillfredsställelsen
genom äktenskap. Men den religion som var rådande
i Europa tillät inte polygami - som Islam gör -
i sådana kristider. Så blev då den al europeiska
kvinnan ett offer för sina begär; och de svepte
henne med sig. Hennes behov av bröd samt behovet att
nå sexuell tillfredsställelse var, förutom
hennes kärlek till dyrbara kläder, kosmetika etc.
faktorer som tvingade henne att ta denna kurs i livet. Den
europeiska kvinnan fortsatte alltså på denna väg;
arbetade i fabriker och affärer för att på
rent eller orent sätt skaffa sig de saker hon ville ha.
Men ju mer hon kom i åtnjutande av dem, desto starkare
blev hennes passion för dem, och hon drev sig själv
till att arbeta ännu hårdare för att tillfredsställa
dem. Fabriksägarna utnyttjade denna kvinnans svaghet
till sin egen fördel.
De
betalade henne löner som låg långt under
de betalade de manliga arbetarna som gjorde samma arbete i
samma fabrik - en oerhörd ojämlikhet som varken
förnuft eller samvete någonsin kan rättfärdiga.
Under dessa omständigheter var den stora revolution som
slutligen bröt ut i Europa oundviklig. Den svepte bort
sekelgammal ojämlikhet och orättvisa. Men vad fick
kvinnan som resultat av denna revolution? Hon var fysiskt
utarbetad och respekten för henne såväl som
hennes kvinnlighet hade gått förlorad! Hon förvägrades
till och med den naturliga glädjen i att ha en familj,
barn; att leva med dem och förverkliga sitt sanna jag
genom att arbeta för dem och på så sätt
uppnå en äkta känsla av välbefinnande
och storsinthet. I stället för detta fick hon i
alla fall till slut rätten till likalön; den ende
självklara rättighet som Europa givit henne. Den
europeiske mannen avstod emellertid inte frivilligt från
sin överhöghet - eller snarare egoism - i förhållandet
till kvinnan.
Han
tvingades tillerkänna henne lika rättigheter först
efter en mycket seg och intensiv kamp i vilken alla de vanliga
stridsvapnen användes i full utsträckning. I kampen
för sina rättigheter tillgrep kvinnan medel som
strejk och samarbetsvägran ; anordnade offentliga möten
och använde journalistiken för att föra fram
sin sak. Hon insåg sedan att hon, för att kunna
ställa saker till rätta, måste delta även
ilagstiftningsarbetet. Sålunda begärde hon först
rösträtt och fortsatte sedan med att kräva
rätten att kunna bli invald i parlamentet. Eftersom hon
fått en utbildning liknande mannens, då ju båda
utförde liknande arbeten, krävde hon nu som en logisk
konsekvens även lika del i regeringsarbetet. Sådan
är historien om den europeiska kvinnans kamp för
att uppnå sina rättigheter. Det är en sammanhängande
historia där alla episoder är intimt sammanflätade.
Det
är oväsentligt huruvida mannen gillade allt detta
eller ej, men även kvinnan insåg snart att hon
var lika hjälplös som mannen i denna nya, degenererade
sociala ordning där hon framgångsrikt hade trängt
ut mannen från hans position av ledarskap och auktoritet.2
2
Det är på basis av sådana bevis som marxisterna
hävdar att den ekonomiska faktorn är den enda verkliga
faktorn i livet, eftersom det faktiskt var just den faktor
som var orsak till den europeiska kvinnans problem. Som vi
sagt tidigare, erkänner vi betydelsen av den ekonomiska
faktorn i livet, men vi hävdar att förhållandena
i Europa skulle ha varit annorlunda om det haft en ideologi
och ett samhällssystem som Islams, vilken ålägger
mannen att under alla omständigheter försörja
kvinnan och vilken ger kvinnan, om hon trots allt skulle tvingas
försörja sig själv, rätt till samma lön
som mannen för samma arbete, och vilken - som en nödåtgärd
- tillät polygami som en sund och lyckad lösning
på många av de problem som uppstod efter krig,
och som gjorde det onödigt för kvinnan att ta hårda
och svåra arbeten eller tillfredsställa sin naturliga
sexualitet på ett orent och förnedrande sätt.
