Islam och kvinnan del 12 av 12

Inte heller bejakar den lyx och utsvävningar; den förbjuder båda. Fattigdom är den faktor som bär huvudansvaret för den österländska kvinnans situation i dag. Är fattigdomen väl borta, kommer det största av kvinnans problem att genast vara löst. I och med detta kommer hon också att få tillbaka sin självrespekt; i det syftet behöver hon inte nödvändigtvis gå ut och förvärvsarbeta (även om hon har rätt att göra det) eftersom hon då kommer att få sin andel av samhällets ökade rikedom - en andel som hon kan spendera på sin egen personliga bekvämlighet enbart.

När hon är förmögen kommer hon att ha tillräckligt mycket säkerhet för att kräva respekt av männen och vara modig nog att utöva sina rättigheter utan någon fruktan eller hot om fattigdom. Och hur är det med den politiska orättvisa som mannen är utsatt för och som får honom att vända sin uppdämda vrede mot sin hustru? Är Islam ansvarig för den? Islam kan inte anklagas för den heller, eftersom den förkunnar revolt snarare än lydnad mot orättvisan. I detta avseende reglerade den så rättvist relationerna mellan de styrande och folket att när Omar en gång sade: "Hör och Syd" genmälde en man i de troendes skara: "Vi ska varken höra eller lyda dig förrän du talar om för oss varifrån du fått tyget till den klädnad som du bär." vid detta blev Omar inte rasande. Tvärtom prisade han mannen och klargjorde sin position framför församlingen, tills mannen slutligen steg upp igen och sade: "Ge oss nu dina order." "Vi ska höra och lyda dig."

Det är exakt denna form av styre som vi försöker upprätta i dag, så att ingen styrande ska våga förtrycka folket; så att folket ska känna sig modigt nog att säga sin mening framför de styrande; och så att mannens relationer till sin familj baseras på rättvisa, godhet, kärlek och broderskap. Och degenereringen av högre mänskliga värderingar - ska Islam anklagas för den? Nej, Islam har inget med denna urartning av mänskliga värderingar att göra. Den vill upphöja människorna och inpränta i dem högre andliga värderingar. Islam lärde människorna att "den bäste bland er är den som är bäst i sitt uppförande", snarare än den som är rikast, mäktigast eller starkast.

När dessa högre värden väl är fast etablerade i samhället, kommer man inte längre att se ner på kvinnan på grund av hennes svaghet. Måttstocken för mannens kvalitet som människa är i ett sådant samhälle hans rättvisa behandling av sin fru; som den Helige Profeten sade: "Den bäste av er är den som är godast mot sin hustru och jag är den bäste bland er med avseende på hur jag behandlar min hustru." Den djupa insikt i människans psykologi som dessa ord av Profeten röjer, säger oss också att en man inte behandlar sin hustru illa såvida han inte är offer för psykologiska komplex och förvirring eller inte når upp till den sanna mänskliga standarden.

Och människans nedsjunkande till en rent animal, instinktiv existensnivå - är Islam orsaken till det? Sannerligen inte, Islam är inte orsak till denna förnedring, för har den någonsin sanktionerat att människorna skulle sjunka ner till en så låg, instinktiv nivå? Långt därifrån, den försöker höja män och kvinnor till en så hög existensnivå att de inte längre är blott och bart slavar under sina instinkter, eller deras syn på livet helt formad av dessa. De sexuella relationerna mellan män och kvinnor är, i Islams ögon, inte rent djuriska relationer. De representerar i stället människans fysiska behov, vilka Islam bejakar men med en vilja att frigöra människan från sexuallivets överdominans.

Om sexualdriften får fritt utlopp kan den hindra människan från att uppnå sina kreativa mål inom olika vaksamhetsområden, vetenskap, konst eller gudsdyrkan och i brist på ett legitimt utlopp driva henne till att skaffa sig felaktiga handlingsmönster. Islam fördömer inte mäns och kvinnors sexuella relationer men ser inte positivt på att de blir helt uppslukade av sex. Islam uppmanar dem i stället att ägna sin energi åt de högre och ädlare målen i livet; mannen genom att göra oupphörliga ansträngningar på Allah's väg och kvinnan genom att göra sitt bästa i uppfostran och träning av barnen samt genom att sköta sina hushållsförpliktelser. Sålunda ger Islam både mannen och kvinnan ideal som höjer dem långt över den rent djuriska nivån av behov och passioner. Eller är denna defekta moraliska disciplin resultat av Islams inflytande? Svaret är ett obetingat nej, ty koranen och Profetens traditioner är alla fyllda av moralföreskrifter som syftar till en upphöjelse av människans själ genom övning i självkontroll och genom att iaktta principerna för rättvisa och genom att visa andra samma respekt som man själv förväntar sig att bli bemött med. Är då vårt sociala livs traditioner ansvariga för den österländska kvinnans efterblivenhet? Är det verkligen dessa traditioner som har fått dem att leva som djur; tröga, trångsynta och okunniga, som vissa författare vill få oss att tro? Svaret är återigen ett emfatiskt nej. Våra gamla traditioner förbjuder oss inte att skaffa kunskap, att arbeta eller samarbeta med andra i det sociala livet, förutsatt att det syftar till det allmännas bästa och inte för med sig några negativa effekter för detta.

Vad dessa traditioners 4 inte samtycker till är sådana stupida aktiviteter som att kvinnan går ut och promenerar på gator och vägar öppet och utan att det finns något verkligt skäl till det. Ingen kan väl våga påstå att kvinnorna förverkligar sina anlag och tillvinner sig respekt enbart genom dessa dumma och osunda aktiviteter. De kan i sådana situationer bli lätta offer för lättsinniga och njutningssökande män; som fallet med de upplysta, civiliserade societetsflickorna i Väst tydligt illustrerar. De människor som opponerar sig mot traditioner tycks göra så just därför att de inte genomskådar den moraliska slapphet, utsvävningar och lyx de så ihärdigt kräver. Det fanns i Egypten en icke-muslimsk författare som aldrig förlorade ett tillfälle att nedsätta Islam öppet eller fördolt i sitt veckomagasin. Han tröttnade inte på att påminna kvinnorna: "Skaka av er era gamla nötta traditioner; kom ut ur era hus och blanda er modigt med män, genom att ta anställning i fabriker och affärer - inte för att det finns något verkligt behov av det, men bara för att slippa ifrån ert ansvar som mödrar och fostrare av den mänskliga rasen," Han sade också att anledningen till varför kvinnorna promenerade på gatan med nedslagna blickar var att hon saknade självförtroende och mod och att hon var genomsyrad av fruktan för männen. Men när hon genom erfarenheter blir upplyst, kommer hon att kunna se männen modigt i ögonen. 5

Han förbisåg historien som berättar för oss att Aysha som aktivt deltog i sin samtids politik och ledde arméer till slagfältet alltid hade en slöja mellan sig och de män hon talade med. Dessutom glömde han också att nämna att det inte var något säreget just för kvinnor att sänka sina blickar; historien säger oss också att den Helige Profeten själv (frid och Allah's välsignelser över honom) var mer blygsam än en jungfru.

Hade inte heller han självförtroende, eller saknade han medvetenhet om att han var en budbarare från Allah? Hur länge ska dessa författare fortsätta upprepa och påstå sådana enfaldiga saker? Det är otvivelaktligen sant att kvinnan är reducerad till ett mycket lågt existensplan, men sättet att förändra denna situation är inte det som den västerländska kvinnan använde; hon konfronterades med speciella omständigheter och var därför utsatt för villfarelser typiska för dessa förhållanden. Islam och endast Islam tillhandahåller en lösning på kvinnans problem och i lika hög grad på mannens problem, Låt oss alla, unga som gamla, vända oss mot den; sträva hårt för att återupprätta en islamisk stat och genomdriva den islamiska lagen i våra liv. Bara då kommer vi att vara i stånd till att i verkligheten realisera våra trosuppfattningar och ideal. Det är den enda vägen att uppnå symmetri och harmoni i våra liv och skydda oss från att förfalla till orättvisa eller tyranni.

4 Med traditioner menar vi de sanna och genuina islamiska traditionerna och inte de som överförts från främmande nationer, men de författare som riktar sina attacker mot traditioner skiljer inte mellan dessa två sorter.

5 Den författare som refereras till ovan är Salarna Musa. I allt han skrev var hans primära intresse att se till att han på ett eller annat sätt förringade Islam, liksom en annan författare, Jurji Zaidan, gjorde. De båda utgjorde förtruppen för den fiende som för närvarande är så aktiv mot Islam som någonsin förr.