Islam och kvinnan del 10 av 12

Men även oaktat detta, blir deras innersta krav fortfarande inte tillgodosedda - längtan efter barn, utan vilka hela deras tillvaro reduceras till ett tråkigt, livlöst slit. Skulle då änkorna under sådana omständigheter lämnas att tillfredsställa sina sexuella behov bäst de kan utan att ha några betänkligheter angående samhällets allmänna moral? Den franska nationen fick lida detta öde.

Hela den sociala strukturen Dosintegrerades som en följd av detta, och fransmännen stöttes ned från den upphöjda position de haft i historien. En sådan social upplösning kan undvikas bara om männen är uttryckligen tillåtna i lag att ha mer än en hustru i taget, förutsatt att han behandlar dem alla rättvist i alla situationer (utom naturligtvis i fråga om den känslomässiga binningen, vilken ligger utanför mannens kontroll). Behovet av polygami finns även i andra situationer än de man finner i krigstid.

Det kan gälla män som är sexuellt överaktiva. Sådana män kan knappast vara nöjda med en hustru, inte heller kan de kontrollera sin överflödande sexuella energi. De bör av lagen tillåtas att ha en andra hustru, ty annars är risken stor att de inleder illegitima sexuella förbindelser; en situation som knappast kan tolereras av någon sund samhällsordning. Förutom dessa finns också andra omständigheter under vilka polygami erbjuder den enda lösningen på många problem, exempelvis vid hustruns sterilitet eller om en kronisk sjukdom gör den sexuella föreningen omöjlig. I det första fallet - när hustrun är steril - kan vi inte anklaga hustrun för det, men varför skulle hennes man berövas avkomma; den som uppväcker den starkaste kärleken i människohjärtat? Ännu ett äktenskap är det enda som kan avhjälpa en sådan situation.

Den första hustrun kan stanna kvar med dem eller begära skilsmässa. Vad den kroniskt sjuka hustrun beträffar må ingen säga att sex i sig självt är en låg instinkt och dess tillfredsställelse därför inte ska sökas genom underminering av en oskyldig kvinnas lycka och välbefinnande. Problemet här är inte huruvida sexualbehovet är lågt eller upphöjt. Det är trots allt ett faktiskt behov sådant att ingen kan ignorera det. Om mannen villigt försakar sin sexuella glädje av omsorg om sin hustru, måste det uppskattas högt som en ädel och generös handling från hans sida, men Allah låter inte någon bära en börda tyngre än han lätt kan bära. Dessutom är det mer realistiskt och bättre att acceptera fakta som de är än att visa falskt ädelmod.

Under sken av ädelmod förövas alla slags skändligheter, vilket i allmänhet är fallet med folk bland vilka polygami är otillåtet. Vi måste också i detta sammanhang hålla i minnet de situationer där mannen är oförmögen att älska med sin hustru men inte heller kan skilja sig från henne. I denna och alla besläktade situationer ger polygami det enda svaret och lösningen. Vi föreslår nu att vi tar upp några andra tvivel som är rådande kring problemet kvinnan. Till att börja med gäller det kvinnans rätt att arbeta och röra sig ute offentligt, vilket Islam vederbörligen rekommenderar. Under den tidiga perioden arbetade kvinnan ute närhelst det fanns ett verkligt behov av det. På samma sätt tillät Islam kvinnan att gå ut och arbeta i sådana sociala institutioner som krävde hennes tjänster, exempelvis utbildning av kvinnor, sjukvård, medicinsk behandling av kvinnor etc. Deras tjänster måste anlitas för dessa syften liksom männens anlitas i krig etc.

Om en kvinna inte har någon försörjare kan hon också gå ut och arbeta. Men man måste komma ihåg att Islam tillåter kvinnor att gå ut ur sina hem bara när det finns ett verkligt behov av att de gör det. Islam godtar annars i princip inte kvinnors aktiviteter utanför hemmet, som västvärlden och de kommunistiska nationerna gör. Det är en ren idioti som Islam inte godkänner, ty en kvinna kan inte delta i sociala aktiviteter utom på bekostnad av sina verkliga funktioner i sitt hem. Om hon lämnar dessa alstras många psykologiska, sociala och moraliska problem. Att kvinnan är fysiskt, intellektuellt och intuitivt bäst lämpad för sina moderskapsfunktioner kan knappast förnekas av någon. Om därför hennes uppmärksamhet splittras i andra oviktiga sysselsättningar är mänskligheten dömd att lida.

I sådana fall blir hon bara en leksak i händerna på män och en slav under deras dåraktiga krav, vilket banar väg för okontrollerad lyx och utsvävningar. Islam kan inte acceptera en sådan situation; om den gjorde det skulle den berövas sitt mest distinkta kännemärke, det vill säga dess uppfattning att mänskligheten är en sammanhängande enhet som inte undergår förändringar i takt med ändrade omständigheter. Det har också sagts: "Varför kan inte kvinnan vara arbetare utanför hemmet på samma gång som hon är mor i hemmet, med en barnsköterska som tar hand om barnen i hennes frånvaro?" Detta är ett grundlöst påstående, för en barnsköterska kan på det mest effektiva sätt ge barnen all tänkbar fysisk, intellektuell och psykologisk hjälp, men det finns en sak hon inte kan ge dem - en moders kärlek och omsorg samt modern själv - utan vilken livet inte kan blomstra eller goda seder grundläggas.

Hur mycket de än försöker, kan varken civilisationens vansinniga standardupprätthållare eller kommunismens anhängare någonsin åstadkomma en förändring av den mänskliga naturen. Barnet är i mycket stort behov av moderns uppmärksamhet under åtminstone dess två första år - total, odelad uppmärksamhet och kärlek där ingen konkurrent tolereras även om rivalen skulle vara barnets egen käre bror. Hur skulle en barnsköterska kunna ge barnen denna moderliga omsorg och kärlek? Hon har i de flesta fall tio till tjugo barn att ta hand om. Barnen kan inte göra annat än bråka om leksakerna och om uppmärksamheten från den artificiella mor de alla delar. Grälet kommer på så sätt att bli en permanent faktor i deras liv, och gör deras hjärtan kalla, hårda och kärlekslösa, utan förmåga till broderskärlek. En barnsköterska kan, om det finns ett verkligt behov av hennes tjänster, anställas för att ta hand om barnen.

Men om inget sådant reellt behov finns, är det inget annat ren dumhet att anlita en barnsköterska. De tokiga västerlänningarna kan emellertid ursäkta sig själva på basis av sina historiska, geografiska och politisk-ekonomiska livsvillkor, men hur är det med oss som lever i den islamiska orienten? Har också vi några dylika ursäkter? Finns det inte längre manliga arbetare tillgängliga för arbete utanför hemmet, så att vi behöver extra arbetare - kvinnliga, eller har de muslimska männen - fäder, bröder, makar och släktingar - slutat att försörja sina döttrar, systrar, hustrur och fattiga släktingar och lämnat dem att själva gå ut och slita ihop till sitt levebröd? Det sägs också att en kvinna genom att vara förvärvsarbetande kan uppnå en oberoende ekonomisk ställning som höjer hennes värdighet och prestige i samhället. Men vi skulle vilja veta om Islam har förvägrat kvinnan en oberoende ekonomisk position? Faktum är att de problem som den islamiska världen i dag konfronteras med inte handlar om samhällssystem utan om den fattigdom som berövat både män och kvinnor alla möjligheter till en anständig levnadsnivå.

Lösningen ligger i att öka vår materiella produktion så att hela nationen kan blomstra, män såväl som kvinnor, och ingen fortsätta vara fattig. Tävlingen mellan kvinnor och män om innehavet av källorna till ekonomisk produktion är ingen lösning alls. Vissa hävdar också att kvinnan genom att arbeta kan öka sin familjs inkomster, eftersom en enda persons inkomster inte kan uppväga två personers.

Detta kan i vissa individuella fall vara sant, men om alla kvinnor förvärvsarbetade skulle familjelivet stympas och mannen och kvinnan vara åtskilda under långa perioder, vilket kan leda till moraliska brott. Vilket ekonomiskt, socialt eller moraliskt rättfärdigande finns det för att låta kvinnan förvärvsarbeta till ett så enormt pris? När Islam tilldelade kvinnan hennes naturliga uppgift att helhjärtat ägna sig åt att fostra den mänskliga rasen, var det med tanke på den mänskliga naturens krav och på samhällets.

Mannen ålades att försörja henne och tillgodose hennes behov för att därmed göra henne fri från alla irrelevanta bekymmer, förutom att visa henne den högsta respekt och högaktning till den grad att "när en man frågade den Helige Profeten: "Vem har störst rätt till god behandling av mig?" Sade han: "Din mor." Mannen sade då: "Och sedan vem?" Profeten sade: "Sedan din mor." Mannen frågade: "Och sedan?" Återigen svarade Profeten: "Sedan din mor." Mannen frågade igen: "Och sedan?" Profeten sade: "Sedan din far." (Muslim och Bukhari).

Vad rör sig då detta tumult hos dagens muslimska kvinnor om? Finns det någon rättighet eller underlättnad som Islam inte redan har givit henne, så att hon fortfarande känner sig tvingad att sätta igång en kampanj för att vinna dem genom medel som rösträtt och representation i parlamentet? Låt oss se: Hon begär en likvärdig mänsklig status. Men Islam har redan givit henne det i teorin såväl som i praktiken. Hon vill ha ekonomiskt oberoende och rätt att delta direkt i det sociala livet.

Islam var den första religion som gav henne denna rätt. Hon vill ha rätt till utbildning? Islam inte bara erkänner den utan gör det till plikt för henne att skaffa sig kunskap. Vill hon ha rätten att inte kunna ges bort i äktenskap utan sitt samtycke? Islam ger henne denna rätt såväl som rätten att själv arrangera sitt äktenskap. Kräver hon att bli behandlad vänligt och rättvist när hon utför sina uppgifter i hemmet, och rätten att få begära skilsmässa från sin man om han misslyckas med att behandla henne på ett rättvist och korrekt sätt? Islam ger henne alla dessa rättigheter och ålägger mannen att skydda dem.